Chapter 24

Abraham var nu gammal och kommen till h�g �lder, och HERREN hade v�lsignat Abraham i alla stycken.

D� sade han till sin �ldste hustj�nare, den som f�restod all hans egendom: �L�gg din hand under min l�nd;

jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru �t min son skall taga en dotter till n�gon av kanan�erna bland vilka jag bor,

utan att du skall g� till mitt eget land och till min sl�kt och d�r taga hustru �t min son Isak.�

Tj�naren sade till honom: �Men om s� h�nder, att kvinnan icke vill f�lja mig hit till landet, m�ste jag d� f�ra din son tillbaka till det land som du har kommit ifr�n?�

Abraham svarade honom: �Tag dig till vara f�r att f�ra min son dit tillbaka.

HERREN, himmelens Gud, som har f�rt mig bort ifr�n min faders hus och ifr�n mitt f�dernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: '�t din s�d skall jag giva detta land', han skall s�nda sin �ngel framf�r dig, s� att du d�rifr�n skall kunna f� en hustru �t min son.

Men om kvinnan icke vill f�lja dig, s� �r du fri ifr�n denna din ed till mig. Allenast m� du icke f�ra min son dit tillbaka.�

D� lade tj�naren sin hand under sin herre Abrahams l�nd och lovade honom detta med ed.

Och tj�naren tog tio av sin herres kameler och drog �stad med allahanda dyrbara g�vor fr�n sin herre; han stod upp och drog �stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.

D�r l�t han kamelerna l�gra sig utanf�r staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d� kvinnorna pl�gade komma ut f�r att h�mta vatten.

Och han sade: �HERRE, min herre Abrahams Gud, l�t mig i dag f� ett lyckosamt m�te, och g�r n�d med min herre Abraham.

Se, jag st�r h�r vid vattenk�llan, och stadsbornas d�ttrar komma hitut f�r att h�mta vatten.

Om jag nu s�ger till en flicka: 'H�ll hit din kruka, och l�t mig f� dricka' och hon d� svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', m� hon d� vara den som du har utsett �t din tj�nare Isak, s� skall jag d�rav veta att du har gjort n�d med min herre.�

Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka p� axeln.

Och flickan var mycket fager att sk�da, en jungfru som ingen man hade k�nt. Hon gick nu ned till k�llan och fyllde sin kruka och steg s� upp igen.

D� skyndade tj�naren emot henne och sade: �L�t mig f� dricka litet vatten ur din kruka.�

Hon svarade: �Drick, min herre� och lyfte strax ned krukan p� sin hand och gav honom att dricka.

Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: �Jag vill ock �sa upp vatten �t dina kameler, till dess att de alla hava f�tt dricka.�

Och hon t�mde strax sin kruka i vattenhon och skyndade �ter till brunnen f�r att h�mta vatten och �ste s� upp �t alla hans kameler.

Men mannen s�g p� henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke.

Och n�r alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en n�sring av guld, en halv sikel i vikt, och tv� armband av guld, tio siklar i vikt,

och fr�gade: �Vems dotter �r du? S�g mig det. Och s�g mig om vi kunna f� natth�rb�rge i din faders hus?�

Hon svarade honom: �Jag �r dotter till Betuel, Milkas son, som av henne f�ddes �t Nahor.�

Och hon sade ytterligare till honom: �Vi hava rikligt med b�de halm och foder; natth�rb�rge kan du ock f�.�

D� b�jde mannen sig ned och tillbad HERREN

och sade: �Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin n�d och trofasthet ifr�n min herre! Mig har HERREN ledsagat p� v�gen, hem till min herres fr�nder.�

Och flickan skyndade �stad och ber�ttade allt detta i sin moders hus.

Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade �stad till mannen d�rute vid k�llan.

N�r han n�mligen s�g n�sringen och armbanden som hans syster bar, och n�r han h�rde huru hans syster Rebecka ber�ttade: 'S� och s� talade mannen till mig', d� begav han sig ut till mannen, d�r denne stod hos kamelerna vid k�llan.

Och han sade: �Kom in, du HERRENS v�lsignade; varf�r st�r du h�rute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes f�r kamelerna.�

S� kom d� mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder �t kamelerna, och vatten till att tv� hans och hans f�ljeslagares f�tter.

Och man satte fram mat f�r honom; men han sade: �Jag vill icke �ta, f�rr�n jag har framf�rt mitt �rende.� Laban svarade: �S� tala d�.�

D� sade han: �Jag �r Abrahams tj�nare.

Och HERREN har rikligen v�lsignat min herre, s� att han har blivit en m�ktig man; han har givit honom f�r och f�kreatur, silver och guld, tj�nare och tj�narinnor, kameler och �snor.

Och Sara, min herres hustru, har f�tt �t min herre en son p� sin �lderdom, och �t denne har han givit allt vad han �ger.

Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru �t min son skall du icke taga en dotter till n�gon av kanan�erna i vilkas land jag bor,

utan du skall g� till min faders hus och till min sl�kt och d�r taga hustru �t min son.'

D� sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill f�lja med mig?'

Han svarade mig: 'HERREN, inf�r vilken jag har vandrat, skall s�nda sin �ngel med dig och g�ra din resa lyckosam, s� att du �t min son f�r en hustru av min sl�kt och av min faders hus;

i s�dant fall skall du vara l�st fr�n din ed till mig, n�r du har kommit till min sl�kt. Ocks� om de icke giva henne �t dig, skall du vara fri ifr�n eden till mig.'

S� kom jag i dag till k�llan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill l�ta den resa p� vilken jag �r stadd bliva lyckosam,

m� det d� ske, n�r jag nu st�r h�r vid vattenk�llan, att om en ung kvinna kommer ut f�r att h�mta vatten och jag s�ger till henne: 'L�t mig f� dricka litet vatten ur din kruka'

och hon d� svarar mig: 'Drick du; �t dina kameler vill jag ock �sa upp vatten' -- m� hon d� vara den kvinna som HERREN har utsett �t min herres son.

Och innan jag hade slutat att s� tala f�r mig sj�lv, se, d� kom Rebecka ut med sin kruka p� axeln och gick ned till k�llan f�r att h�mta vatten. D� sade jag till henne: 'L�t mig f� dricka.'

Och strax lyfte hon ned sin kruka fr�n axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' S� drack jag, och hon vattnade ocks� kamelerna.

Och jag fr�gade henne och sade: 'Vems dotter �r du?' Hon svarade: 'Jag �r dotter till Betuel, Nahors son, som f�ddes �t honom av Milka.' D� satte jag ringen i hennes n�sa och armbanden p� hennes armar.

Och jag b�jde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p� den r�tta v�gen, s� att jag �t hans son skulle f� min herres fr�ndes dotter.

Om I nu viljen visa min herre k�rlek och trofasthet, s� s�gen mig det; varom icke, s� s�gen mig ock det, f�r att jag d� m� v�nda mig �t annat h�ll, till h�ger eller till v�nster.�

D� svarade Laban och Betuel och sade: �Fr�n HERREN har detta utg�tt; vi kunna i den saken intet s�ga till dig, varken ont eller gott.

Se, d�r st�r Rebecka inf�r dig, tag henne och drag �stad; m� hon bliva hustru �t din herres son, s�som HERREN har sagt.�

N�r Abrahams tj�nare h�rde deras ord, f�ll han ned p� jorden och tillbad HERREN.

Sedan tog tj�naren fram smycken av silver och guld, s� ock kl�der, och gav detta �t Rebecka. J�mv�l �t hennes broder och hennes moder gav han dyrbara sk�nker.

Och de �to och drucko, han och hans f�ljeslagare, och stannade sedan d�r �ver natten. Men om morgonen, n�r de hade st�tt upp, sade han: �L�ten mig nu fara till min herre.�

D� sade hennes broder och hennes moder: �L�t flickan stanna hos oss n�gra dagar, tio eller s�; sedan m� du fara.�

Men han svarade dem: �Uppeh�llen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam. L�ten mig fara; jag vill resa hem till min herre.�

D� sade de: �Vi vilja kalla hit flickan och fr�ga henne sj�lv.�

Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: �Vill du resa med denne man?� Hon svarade: �Ja.�

D� best�mde de att deras syster Rebecka j�mte sin amma skulle fara med Abrahams tj�nare och dennes m�n.

Och de v�lsignade Rebecka och sade till henne: �Av dig, du v�r syster, komme tusen g�nger tio tusen, och m� dina avkomlingar intaga sina fienders portar.�

Och Rebecka och hennes t�rnor stodo upp och satte sig p� kamelerna och f�ljde med mannen; s� tog tj�naren Rebecka med sig och for sin v�g.

Men Isak var p� v�g hem fr�n Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet.

Och mot aftonen hade Isak g�tt ut p� f�ltet i sorgsna tankar. N�r han d� lyfte upp sina �gon, fick han se kameler komma.

D� nu ocks� Rebecka lyfte upp sina �gon och fick se Isak, steg hon med hast ned fr�n kamelen;

och hon fr�gade tj�naren: �Vem �r den mannen som kommer emot oss d�r p� f�ltet?� Tj�naren svarade: �Det �r min herre.� D� tog hon sin sl�ja och h�ljde sig i den.

Och tj�naren f�rt�ljde f�r Isak huru han hade utr�ttat allt.

Och Isak f�rde henne in i sin moder Saras t�lt; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne k�r. S� blev Isak tr�stad i sorgen efter sin moder.