Chapter 44

D�refter bj�d han sin hovm�stare och sade: �Fyll m�nnens s�ckar med s�d, s� mycket de kunna rymma, och l�gg vars och ens penningar �verst i hans s�ck.

Och min b�gare, silverb�garen, skall du l�gga �verst i den yngstes s�ck, tillika med penningarna f�r hans s�d.� Och han gjorde s�som Josef hade sagt.

Om morgonen, d� det blev dager, fingo m�nnen fara med sina �snor.

Men n�r de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef till sin hovm�stare: �St� upp och s�tt efter m�nnen; och n�r du hinner upp dem, s� s�g till dem: 'Varf�r haven I l�nat gott med ont?

Det �r ju just den b�garen som min herre dricker ur, och som han pl�gar sp� med. Det �r en ond g�rning I haven gjort.'�

N�r han nu hann upp dem, sade han detta till dem.

D� svarade de honom: �Varf�r talar min herre s�? Bort det, att dina tj�nare skulle g�ra s�dant!

De penningar som vi funno �verst i v�ra s�ckar hava vi ju f�rt tillbaka till dig fr�n Kanaans land. Huru skulle vi d� kunna vilja stj�la silver eller guld ur din herres hus?

Den bland dina tj�nare, som den finnes hos, han m� d�; d�rtill vilja vi andra bliva min herres tr�lar.�

Han svarade: �Ja, vare det s�som I haven sagt; den som den finnes hos, han skall bliva min tr�l. Men I andra skolen vara utan skuld.�

Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin s�ck p� jorden, och �ppnade var och en sin s�ck.

Och han begynte att s�ka hos den �ldste och slutade hos den yngste; och b�garen fanns i Benjamins s�ck.

D� revo de s�nder sina kl�der och lastade �ter var och en sin �sna och v�nde tillbaka till staden.

Och Juda och hans br�der gingo in i Josefs hus, d�r denne �nnu var kvar; och de f�llo ned till jorden f�r honom.

D� sade Josef till dem: �Vad haven I gjort! F�rstoden I icke att en man s�dan som jag kan sp�?�

Juda svarade: Vad skola vi s�ga till min herre, vad skola vi tala, och huru skola vi r�ttf�rdiga oss? Gud har funnit dina tj�nares missg�rning. Se, vi �ro min herres tr�lar, vi andra s�v�l som den som b�garen har blivit funnen hos.�

Men han sade: �Bort det, att jag skulle s� g�ra! Den som b�garen har blivit funnen hos, han skall bliva min tr�l. Men I andra m�n i frid fara hem till eder fader.�

D� tr�dde Juda fram till honom och sade: �H�r mig, herre; l�t din tj�nare tala ett ord inf�r min herre, och m� din vrede icke uppt�ndas mot din tj�nare; ty du �r s�som Farao.

Min herre fr�gade sina tj�nare och sade: 'Haven I eder fader eller n�gon broder �nnu d�rhemma?'

Och vi svarade min herre: 'Vi hava en �ldrig fader och en son till honom, en som �r f�dd p� hans �lderdom och �nnu �r ung; men en broder till denne �r d�d, s� att han allena �r kvar efter sin moder, och hans fader har honom k�r.'

D� sade du till dina tj�nare: 'F�ren honom hitned till mig, s� att jag kan l�ta mitt �ga vila p� honom.'

Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke l�mna sin fader, ty om han l�mnade sin fader, s� skulle denne d�.'

Men du sade till dina tj�nare: 'Om eder yngste broder icke f�ljer med eder hitned, s� f�n I icke mer komma inf�r mitt ansikte.'

N�r vi d�refter hade kommit hem till din tj�nare, min fader, ber�ttade vi f�r honom vad min herre hade sagt.

Och n�r sedan v�r fader sade: 'Faren tillbaka och k�pen litet s�d till f�da �t oss',

svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p� det villkoret vilja vi fara, att v�r yngste broder f�ljer med oss; ty vi f� icke komma inf�r mannens ansikte om v�r yngste broder icke �r med oss.

Men din tj�nare, min fader, sade till oss: 'I veten sj�lva att min hustru har f�tt �t mig tv� s�ner,

och den ene gick bort ifr�n mig, och jag sade: f�rvisso �r han ihj�lriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.

Om I nu tagen ocks� denne ifr�n mig och n�gon olycka h�nder honom, s� skolen I bringa mina gr� h�r med j�mmer ned i d�dsriket.'

Om jag allts� kommer hem till din tj�nare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen, som v�r faders hj�rta �r s� f�st vid,

d� bliver det hans d�d, n�r han ser att ynglingen icke �r med; och dina tj�nare skulle s� bringa din tj�nares, v�r faders, gr� h�r med sorg ned i d�dsriket.

Ty jag, din tj�nare, har lovat min fader att ansvara f�r ynglingen och har sagt, att om jag icke f�r denne till honom igen, s� vill jag vara en syndare inf�r min fader i all min tid.

L�t nu d�rf�r din tj�nare stanna kvar hos min herre s�som tr�l, i ynglingens st�lle, men l�t ynglingen fara hem med sina br�der.

Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava ynglingen med mig? Jag f�rm�r icke se den j�mmer som d� skulle komma �ver min fader.�