Chapter 33

Och HERREN sade till Mose: �Upp, drag �stad h�rifr�n med folket som du har f�rt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat �t Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: '�t din s�d skall jag giva det.'

Jag skall s�nda en �ngel framf�r dig och f�rjaga kanan�erna, amor�erna, hetiterna, periss�erna, hiv�erna och jebus�erna,

f�r att du m� komma till ett land som flyter av mj�lk och honung. Ty eftersom du �r ett h�rdnackat folk, vill jag icke sj�lv draga upp med dig; jag kunde d� f�rg�ra dig under v�gen.�

N�r folket h�rde detta str�nga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken p� sig.

Och HERREN sade till Mose: �S�g till Israels barn: I �ren ett h�rdnackat folk. Om jag allenast ett �gonblick droge med dig, skulle jag f�rg�ra dig. Men l�gg nu av dig dina smycken, s� vill jag se till, vad jag skall g�ra med dig.�

S� togo d� Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifr�n vistelsen vid Horebs berg.

Men Mose hade f�r sed att taga t�ltet och sl� upp det ett stycke utanf�r l�gret; och han kallade det �uppenbarelset�ltet�. Och var och en som ville r�dfr�ga HERREN m�ste g� ut till uppenbarelset�ltet utanf�r l�gret.

Och s� ofta Mose gick ut till t�ltet, stod allt folket upp, och var och en st�llde sig vid ing�ngen till sitt t�lt och sk�dade efter Mose, till dess han hade kommit in i t�ltet.

Och s� ofta Mose kom in i t�ltet, steg molnstoden ned och blev st�ende vid ing�ngen till t�ltet; och han talade med Mose.

Och allt folket s�g molnstoden st� vid ing�ngen till t�ltet; d� f�ll allt folket ned och tillbad, var och en vid ing�ngen till sitt t�lt.

Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, s�som n�r den ena m�nniskan talar med den andra. Sedan v�nde Mose tillbaka till l�gret; men hans tj�nare Josua, Nuns son, en ung man, l�mnade icke t�ltet.

Och Mose sade till HERREN: �V�l s�ger du till mig: 'F�r detta folk ditupp'; men du har icke l�tit mig veta vem du vill s�nda med mig Du har dock sagt: 'Jag k�nner dig vid namn, och du har funnit n�d f�r mina �gon.'

Om jag allts� har funnit n�d f�r dina �gon, s� l�t mig se dina v�gar och l�ra k�nna dig; jag vill ju finna n�d f�r dina �gon. Och se d�rtill, att detta folk �r ditt folk.�

Han sade: �Skall jag d� sj�lv g� med och f�ra dig till ro?�

Han svarade honom: �Om du icke sj�lv vill g� med, s� l�t oss alls icke draga upp h�rifr�n.

Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit n�d f�r dina �gon, om icke d�rigenom att du g�r med oss, s� att vi, jag och ditt folk, utm�rkas framf�r alla andra folk p� jorden?�

HERREN svarade Mose: �Vad du nu har beg�rt skall jag ock g�ra; ty du har funnit n�d f�r mina �gon, och jag k�nner dig vid namn.�

D� sade han: �L�t mig allts� se din h�rlighet.�

Han svarade: �Jag skall l�ta all min sk�nhet g� f�rbi dig d�r du st�r, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inf�r dig; jag skall vara n�dig mot den jag vill vara n�dig emot, och skall f�rbarma mig �ver den jag vill f�rbarma mig �ver.

Ytterligare sade han: �Mitt ansikte kan du dock icke f� se, ty ingen m�nniska kan se mig och leva.�

D�refter sade HERREN: �Se, h�r �r en plats n�ra intill mig; st�ll dig d�r p� klippan.

N�r nu min h�rlighet g�r f�rbi, skall jag l�ta dig st� d�r i en klyfta p� berget, och jag skall �vert�cka dig med min hand, till dess jag har g�tt f�rbi.

Sedan skall jag taga bort min hand, och d� skall du f� se mig p� ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.�