Chapter 16

Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs s�ner, och On, Pelets son, av Rubens s�ner, dessa togo till sig folk

och gjorde uppror emot Mose; och dem f�ljde tv� hundra femtio m�n av Israels barn, h�vdingar i menigheten, ombud i folkf�rsamlingen, ansedda m�n.

Och de f�rsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: �Nu m� det vara nog. Hela menigheten �r ju helig, alla �ro det, och HERREN �r mitt ibland dem; varf�r upph�ven I eder d� �ver HERRENS f�rsamling?�

N�r Mose h�rde detta, f�ll han ned p� sitt ansikte.

Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: �I morgon skall HERREN g�ra kunnigt vem som h�r honom till, och vem som �r den helige �t vilken han giver tilltr�de till sig. Och den han utv�ljer, honom skall han giva tilltr�de till sig.

G�ren nu p� detta s�tt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din hop,

och l�ggen eld i dem och str�n r�kelse p� dem inf�r HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN d� utv�ljer, han �r den helige. Ja, nu m� det vara nog, I Levi s�ner.�

Ytterligare sade Mose till Kora: H�ren nu, I Levi s�ner.

�r det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder fr�n Israels menighet och givit eder tilltr�de till sig, s� att I f�n f�rr�tta tj�nsten i HERRENS tabernakel och st� inf�r menigheten och betj�na den?

�t dig, och �t alla dina br�der, Levi s�ner, j�mte dig, har han givit tilltr�de till sig; och nu st�n I ocks� efter pr�stad�met!

D�rf�r, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven rotat eder samman mot HERREN -- ty vad �r Aron, att I knorren mot honom?�

Och Mose s�nde och l�t kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs s�ner. Men de sade: �vi komma icke.

�r det icke nog att du har f�rt oss hitupp ur ett land som fl�t av mj�lk och honung, f�r att l�ta oss d� I �knen? Vill du nu ock upph�va dig till herre �ver oss?

Ingalunda har du f�rt oss in i ett land som flyter av mj�lk och honung, eller givit oss �krar och ving�rdar till arvedel. Eller tror du att du kan sticka ut �gonen p� dessa m�nniskor? Nej, vi komma icke.�

D� blev Mose mycket vred och sade till HERREN: �Se icke till deras offerg�va. Icke s� mycket som en enda �sna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort n�got ont.�

Och Mose sade till Kora: �Du och hela din hop m�n inst�lla eder inf�r HERRENS ansikte i morgon, du sj�lv och de, s� ock Aron.

Och var och en av eder m� taga sitt fyrfat och l�gga r�kelse d�rp�, och sedan b�ra sitt fyrfat fram inf�r HERRENS ansikte, tv� hundra femtio fyrfat; du sj�lv och Aron m�n ock taga var sitt fyrfat.�

Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld d�rp� och str�dde r�kelse d�rp�, och st�llde sig vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet; och Mose och Aron likas�.

Och Kora f�rsamlade mot dem hela menigheten vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet. D� visade sig HERRENS h�rlighet f�r hela menigheten.

och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

�Skiljen eder fr�n denna menighet, s� skall jag i ett �gonblick f�rg�ra dem.�

D� f�llo de ned p� sina ansikten och sade: �O Gud, du Gud som r�der �ver allt k�tts anda, skall du f�rt�rnas p� hela menigheten, d�rf�r att en enda man syndar?�

D� talade HERREN till Mose och sade:

�Tala till menigheten och s�g: Dragen eder bort ifr�n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l�gerst�lle.�

Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de �ldste i Israel f�ljde honom.

Och han talade till menigheten och sade: �Viken bort ifr�n dessa ogudaktiga m�nniskors t�lt, och kommen icke vid n�got som tillh�r dem, p� det att I icke m�n f�rg�s genom alla deras synder.�

D� drogo de sig bort ifr�n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l�gerst�lle; men Datan och Abiram hade g�tt ut och st�llt sig vid ing�ngen till sina t�lt med sina hustrur och barn, b�de stora och sm�.

Och Mose sade: �D�rav skolen I f�rnimma att det �r HERREN som har s�nt mig f�r att g�ra alla dessa g�rningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke:

om dessa d� p� samma s�tt som andra m�nniskor d�, eller drabbas av hems�kelse p� samma s�tt som andra m�nniskor, s� har HERREN icke s�nt mig;

men om HERREN h�r l�ter n�got alldeles nytt ske, i det att marken �ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s� att de levande fara ned i d�dsriket, d� skolen I d�rav veta att dessa m�nniskor hava f�raktat HERREN.�

Och just som han hade slutat att tala allt detta, r�mnade marken under dem,

och jorden �ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras �godelar;

och de foro levande ned i d�dsriket, de med allt vad de hade, och jorden �vert�ckte dem, och s� utrotades de ur f�rsamlingen.

Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.

Men eld gick ut fr�n HERREN och f�rt�rde de tv� hundra femtio m�nnen som hade burit fram r�kelse.

Och HERREN talade till Mose och sade:

�S�g till Eleasar, pr�sten Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem l�ngt bort,

ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de m�ns som genom sin synd f�rverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till pl�tar f�r att d�rmed �verdraga altaret; ty de hava varit framburna inf�r HERRENS ansikte och hava d�rigenom blivit heliga. Och de skola s� vara ett tecken f�r Israels barn.�

D� tog pr�sten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbr�nda m�nnen hade burit fram, och man hamrade ut dem f�r att d�rmed �verdraga altaret,

till en p�minnelse f�r Israels barn att ingen fr�mmande, ingen som icke vore av Arons s�d, m�tte tr�da fram f�r att ant�nda r�kelse inf�r HERRENS ansikte, p� det att det icke skulle g� honom s�som det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose.

Men dagen d�refter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose och Aron och sade: �Det �r I som haven d�dat HERRENS folk.�

D� nu menigheten f�rsamlade sig emot Mose och Aron, v�nde dessa sig mot uppenbarelset�ltet och fingo d� se molnskyn �vert�cka det; och HERRENS h�rlighet visade sig.

D� gingo Mose och Aron fram inf�r uppenbarelset�ltet.

Och HERREN talade till Mose och sade:

�G�n bort ifr�n denna menighet, s� skall jag i ett �gonblick f�rg�ra dem.� D� f�llo de ned p� sina ansikten.

Och Mose sade till Aron: �Tag ditt fyrfat och l�gg eld fr�n altaret d�rp� och str� r�kelse d�rp�, och b�r det s� med hast bort till menigheten och bringa f�rsoning f�r dem; ty f�rt�rnelse har g�tt ut fr�n HERRENS ansikte, och hems�kelsen har begynt.�

D� tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt in i f�rsamlingen, och se, hems�kelsen hade redan begynt ibland folket, men han lade r�kelsen p� och bragte f�rsoning f�r folket.

N�r han s� stod mellan de d�da och de levande, upph�rde hems�kelsen.

Men de som hade omkommit genom hems�kelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, f�rutom dem som hade omkommit f�r Koras skull.

Sedan v�nde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelset�ltets ing�ng; och hems�kelsen hade upph�rt.