Chapter 20

Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i �knen Sin i den f�rsta m�naden, och folket stannade i Kades; d�r dog Mirjam och blev d�r ocks� begraven.

Och menigheten hade intet vatten; d� f�rsamlade de sig emot Mose och Aron.

Och folket begynte tvista med Mose och sade: �O att ocks� vi hade f�tt f�rg�s, n�r v�ra broder f�rgingos inf�r HERRENS ansikte!

Varf�r haven I f�rt HERRENS f�rsamling in i denna �ken, s� att vi och v�r boskap m�ste d� h�r?

Och varf�r haven I f�rt oss upp ur Egypten och l�tit oss komma till denna sv�ra plats, d�r varken s�d eller fikontr�d eller vintr�d eller granattr�d v�xa, och d�r intet vatten finnes att dricka?�

Men Mose och Aron gingo bort ifr�n f�rsamlingen till uppenbarelset�ltets ing�ng och f�llo ned p� sina ansikten. D� visade sig HERRENS h�rlighet f�r dem.

Och HERREN talade till Mose och sade:

�Tag staven, och f�rsamla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inf�r deras �gon, s� skall den giva vatten ifr�n sig; s� skaffar du fram vatten �t dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka.

D� tog Mose stav en fr�n dess plats inf�r HERRENS ansikte, s�som han hade bjudit honom.

Och Mose och Aron sammankallade f�rsamlingen framf�r klippan; d�r sade han till dem: �H�ren nu, I genstr�vige; kunna vi v�l ur denna klippa skaffa fram vatten �t eder?�

Och Mose lyfte upp sin hand och slog p� klippan med sin stav tv� g�nger; d� kom mycket vatten ut, s� att menigheten och dess boskap fick dricka.

Men HERREN sade till Mose och Aron: �Eftersom I icke trodden p� mig och icke h�llen mig helig inf�r Israels barns �gon, d�rf�r skolen I icke f� f�ra denna f�rsamling in i det land som jag har givit dem.�

Detta var Meribas vatten, d�r Israels barn tvistade med HERREN, och d�r han bevisade sig helig p� dem.

Och Mose skickade s�ndebud fr�n Kades till konungen i Edom och l�t s�ga: �S� s�ger din broder Israel: Du k�nner alla de vederm�dor som vi hava haft att utst�,

huru v�ra f�der drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i l�ng tid, och huru vi och v�ra f�der blevo illa behandlade av egyptierna.

Men vi ropade till HERREN, och han h�rde v�r r�st och s�nde en �ngel som f�rde oss ut ur Egypten; och se, vi �ro nu i Kades, staden som ligger vid gr�nsen till ditt omr�de.

L�t oss t�ga genom ditt land. Vi skola icke taga v�gen �ver �krar och ving�rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora v�gen skola vi g�, utan att vika av vare sig till h�ger eller till v�nster, till dess vi hava kommit igenom ditt omr�de.�

Men Edom svarade honom: �Du f�r icke t�ga genom mitt land. Om du det g�r, skall jag draga ut emot dig med sv�rd.�

Men Israels barn sade till honom: �P� den allm�nna farv�gen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag beg�r ju ingenting: allenast att f� t�ga v�gen fram h�rigenom.�

Han svarade: �Nej, du f�r icke t�ga h�rigenom.� Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt.

D� allts� Edom icke tillstadde Israel att t�ga genom sitt omr�de, vek Israel av och gick undan f�r honom.

Och de br�to upp fr�n Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.

Och HERREN talade till Aron p� berget Hor, vid gr�nsen till Edoms land, och sade:

�Aron skall samlas till sina f�der: han skall icke komma in i det land som jag har givit �t Israels barn; ty I voren genstr�viga mot min befallning vid Meribas vatten.

Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och f�r dem upp p� berget Hor,

och tag av Aron hans kl�der och s�tt dem p� hans son Eleasar. S� skall Aron samlas till sina f�der och I d� d�r.�

Och Mose gjorde s�som HERREN hade bjudit; och de stego upp p� berget Hor inf�r hela menighetens �gon.

Och Mose tog av Aron hans kl�der och satte dem p� hans son Eleasar. Och Aron dog d�r uppe p� bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned fr�n berget.

Och n�r hela menigheten f�rnam att Aron hade givit upp andan, begr�to de honom i trettio dagar, hela Israels hus.