Chapter 7

Men Israels barn f�rgrepo sig trol�st p� det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog n�got av det tillspillogivna. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israels barn.

Och Josua s�nde fr�n Jeriko n�gra m�n �stad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, �ster om Betel, och sade till dem: �Dragen ditupp och bespejen landet.� S� drogo d� m�nnen upp och bespejade Ai.

Och n�r de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: �Allt folket beh�ver icke draga ditupp; om vid pass tv� eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du beh�ver icke l�ta allt folket g�ra sig m�dan att t�ga dit, ty dess inv�nare �ro f�.�

Allts� fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa m�ste fly f�r ajiterna.

Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, f�rf�ljde de de �vriga utanf�r stadsporten �nda till Sebarim och slogo dem p� sluttningen d�r. D� blev folkets hj�rta f�rf�rat, det blev s�som vatten.

Och Josua med de �ldste i Israel rev s�nder sina kl�der, och f�ll ned p� sitt ansikte till jorden framf�r HERRENS ark och l�g d�r �nda till aftonen, och de str�dde stoft p� sina huvuden.

Och Josua sade: �Ack, Herre, HERRE, varf�r har du d� f�rt detta folk �ver Jordan, om du vill giva i amor�ernas hand och s� f�rg�ra oss? O att vi hade beslutit oss f�r att stanna p� andra sidan Jordan!

Ack Herre, vad skall jag nu s�ga, sedan Israel har tagit till flykten f�r sina fiender?

N�r kanan�erna och landets alla �vriga inbyggare f� h�ra detta, skola de omringa oss och utrota till och med v�rt namn fr�n jorden. Vad vill du d� g�ra f�r ditt stora namns �ra?�

Men HERREN svarade Josua: �St� upp. Varf�r ligger du s� p� ditt ansikte?

Israel har syndat, de hava �vertr�tt det f�rbund som jag stadgade f�r dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava g�mt det bland sitt eget gods.

D�rf�r kunna Israels barn icke st� emot sina fiender, utan de m�ste taga till flykten f�r sina fiender, ty de �ro nu sj�lva hemfallna �t tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifr�n eder det tillspillogivna.

St� nu upp och helga folket och s�g: Helgen eder till i morgon. Ty s� s�ger HERREN, Israels Gud: N�got tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna st� emot dina fiender, f�rr�n I skiljen det tillspillogivna fr�n eder.

I morgon skolen I tr�da fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN d� l�ter tr�ffas av lotten skall den ena sl�kten efter den andra tr�da fram; och i den sl�kt som HERREN l�ter tr�ffas av lotten skall den ena familjen efter den andra tr�da fram; och i den familj som HERREN l�ter tr�ffas av lotten skall den ena mannen efter den andra tr�da fram.

Och den som d� tr�ffas av lotten s�som skyldig till f�rgripelse p� det tillspillogivna, han skall br�nnas upp i eld med allt vad han har, d�rf�r att han �vertr�dde HERRENS f�rbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.�

S� l�t nu Josua bittida f�ljande morgon Israel tr�da fram, den ena stammen efter den andra; d� tr�ffades Juda stam av lotten.

N�r han d� l�t Juda sl�kter tr�da fram, tr�ffade lotten seraiternas sl�kt; och n�r han l�t seraiternas sl�kt tr�da fram, den ena mannen efter den andra, tr�ffades Sabdi av lotten.

N�r han d� l�t hans familj tr�da fram, den ena mannen efter den andra, tr�ffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.

D� sade Josua till Akan: �Min son, giv �ra �t HERREN, Israels Gud, och bek�nn, honom till pris: s�g mig vad du gjort och d�lj intet f�r mig.�

Akan svarade Josua och sade: �Det �r sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty s� har jag gjort:

jag s�g ibland bytet en dyrbar mantel fr�n Sinear och tv� hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick beg�relse och tog det; se, det �r g�mt i jorden, i mitten av mitt t�lt, och silvret underst.�

D� s�nde Josua n�gra m�n dit f�r att se efter, och de skyndade till t�ltet; och de funno det g�mt d�r i hans t�lt, och silvret underst.

Och de togo det ur t�ltet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inf�r HERREN.

D� tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans s�ner och d�ttrar, hans oxar, �snor och f�r, och hans t�lt, och allt �vrigt som han hade, och f�rde alltsammans upp till Akors dal.

Och Josua sade: �Varf�r drog du olycka �ver oss? Nu skall ock HERREN i dag l�ta olycka komma �ver dig.� Och Israels menighet stenade honom; de br�nde upp dem i eld och kastade stenar p� dem.

Och de uppkastade �ver honom ett stort stenr�se, som finnes kvar �nnu i dag; och s� v�nde sig HERREN ifr�n sin vredes gl�d. D�rav fick det st�llet namnet Akors dal, s�som det heter �nnu i dag.