Chapter 9

D� nu alla de konungar som bodde p� andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i L�glandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, h�rde vad som hade skett -- hetiterna, amor�erna, kanan�erna, periss�erna, hiv�erna och jebus�erna --

sl�to de sig endr�ktigt tillhopa f�r att strida mot Josua och Israel.

Men n�r inv�narna i Gibeon h�rde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,

togo ocks� de sin tillflykt till list: de gingo �stad och f�reg�vo sig vara s�ndebud; de lade utslitna packs�ckar p� sina �snor, s� ock utslitna, s�nderspruckna och hopflickade vinl�glar av skinn,

och togo utslitna, lappade skor p� sina f�tter och kl�dde sig i utslitna kl�der, varj�mte allt det br�d de togo med sig till reskost var torrt och s�ndersmulat.

S� gingo de till Josua i l�gret vid Gilgal och sade till honom och Israels m�n: �Vi hava kommit hit fr�n ett avl�gset land; sluten nu f�rbund med oss.�

Men Israels m�n svarade hiv�erna: �Kanh�nda bon I h�r mitt ibland oss; huru skulle vi d� kunna sluta f�rbund med eder?�

D� sade de till Josua: �Vi vilja bliva dig underd�niga.� Josua fr�gade dem: �Vilka �ren I d�, och varifr�n kommen I?�

De svarade honom: �Dina tj�nare hava kommit fr�n ett mycket avl�gset land f�r HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava h�rt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten

och allt vad han har gjort med amor�ernas konungar, de tv� p� andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot.

D�rf�r sade v�ra �ldste och alla v�rt lands inbyggare till oss: 'Tagen reskost med eder och g�n dem till m�tes och s�gen till dem: Vi vilja bliva eder underd�niga, sluten nu f�rbund med oss.'

Detta v�rt br�d var nybakat, n�r vi togo det med oss till reskost hemifr�n, den dag vi g�vo oss i v�g f�r att g� till eder; men se, nu �r det torrt och s�ndersmulat.

Dessa vinl�glar, som voro nya, n�r vi fyllde dem, se, de �ro nu s�nderspruckna. Och dessa kl�der och skor som vi hava p� oss hava blivit utslitna under v�r mycket l�nga resa.�

D� togo m�nnen av deras reskost, men r�dfr�gade icke HERRENS mun.

Och Josua tillf�rs�krade dem fred och sl�t ett f�rbund med dem, att de skulle f� leva; och menighetens h�vdingar g�vo dem sin ed.

Men n�r tre dagar voro f�rlidna, sedan de hade slutit f�rbund med dem, fingo de h�ra att de voro fr�n grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem.

D� br�to Israels barn upp och kommo p� tredje dagen till deras st�der; och deras st�der voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.

Likv�l angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens h�vdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot h�vdingarna.

D� sade alla h�vdingarna till menigheten: �Vi hava givit dem v�r ed vid HERREN, Israels Gud; d�rf�r kunna vi nu icke komma vid dem.

Detta �r vad vi vilja g�ra med dem, i det att vi l�ta dem leva, p� det att icke f�rt�rnelse m� komma �ver oss, f�r edens skull som vi hava svurit dem.�

Och h�vdingarna sade till dem att de skulle f� leva; men de m�ste bliva vedhuggare och vattenb�rare �t hela menigheten, s�som h�vdingarna hade sagt till dem.

Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: �Varf�r haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket l�ngt borta fr�n eder', fast�n I bon mitt ibland oss?

S� varen I d�rf�r nu f�rbannade; I skolen aldrig upph�ra att vara tr�lar, vedhuggare och vattenb�rare vid min Guds hus.�

De svarade Josua och sade: �Det hade blivit ber�ttat f�r dina tj�nare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tj�nare Mose att han ville giva eder hela detta land och f�rg�ra alla landets inbyggare f�r eder; d�rf�r fruktade vi storligen f�r v�ra liv, n�r I kommen, och s� gjorde vi detta.

Och se, nu �ro vi i din hand. Vad dig synes gott och r�tt att g�ra med oss, det m� du g�ra.�

Och han gjorde s� med dem; han friade dem fr�n Israels barns hand, s� att de icke dr�pte dem;

men tillika best�mde Josua p� den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenb�rare och vid HERRENS altare -- s�som de �ro �nnu i dag -- p� den plats som han skulle utv�lja.