Chapter 17

Men filist�erna f�rsamlade sina h�rar till strid; de f�rsamlade sig vid det Soko som h�r till Juda. Och de l�grade sig mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammim.

Saul och Israels m�n hade ock f�rsamlat sig och l�grat sig i Terebintdalen; och de st�llde upp sig till strid mot filist�erna.

Filist�erna stodo vid berget p� ena sidan, och israeliterna stodo vid berget p� andra sidan, s� att de hade dalen emellan sig.

D� framtr�dde ur filist�ernas skaror en envigesk�mpe vid namn Goljat, fr�n Gat; han var sex alnar och ett kvarter l�ng.

Han hade en kopparhj�lm p� sitt huvud och var kl�dd i ett fj�llpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar koppar.

Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar p� sin rygg.

Skaftet p� hans spjut liknade en v�vbom, och spetsen p� spjutet h�ll sex hundra siklar j�rn. Och hans sk�ldb�rare gick framf�r honom.

Han tr�dde nu fram och ropade till Israels h�r och sade till dem: �Varf�r dragen I ut och st�llen upp eder till strid? Jag st�r h�r p� filist�ernas v�gnar, och I �ren Sauls tj�nare; v�ljen nu ut �t eder en man som m� komma hitned till mig.

Om han f�rm�r strida mot mig och sl�r ned mig, s� skola vi vara eder underd�niga; men om jag bliver hans �verman och sl�r ned honom, s� skolen I vara oss underd�niga och tj�na oss.�

Och filist�en sade ytterligare: �Jag har i dag sm�dat Israels h�r. Skaffen nu hit n�gon, s� att vi f� strida med varandra!

D� Saul och hela Israel h�rde dessa filist�ens ord, blevo de gripna av f�rf�ran och stor fruktan.

Men David var son till den omtalade efratiten fr�n Bet-Lehem i Juda, som hette Isai och hade �tta s�ner; denne var p� Sauls tid en gammal man vid framskriden �lder.

Nu hade Isais tre �ldsta s�ner dragit �stad och f�ljt med Saul ut i kriget. Av dessa hans tre s�ner, som hade dragit ut i kriget, hette den f�rstf�dde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma.

David var den yngste. De tre �ldsta hade nu f�ljt med Saul.

Men David l�mnade understundom Saul och gick hem f�r att vakta sin faders f�r i Bet-Lehem.

Och filist�en kom fram b�de bittida och sent; i fyrtio dagar kom han och st�llde sig d�r.

Nu sade Isai en g�ng till sin son David: �Tag f�r dina br�ders r�kning en efa av dessa rostade ax j�mte dessa tio br�d, och skaffa detta skyndsamt till dina br�der i l�gret.

Och dessa tio ostar skall du f�ra till deras �verh�vitsman. Du skall se efter, om det st�r v�l till med dina br�der, och beg�ra av dem en mottagningspant.

Saul och de och alla Israels m�n �ro n�mligen i Terebintdalen och strida mot filist�erna.�

Bittida f�ljande morgon �verl�mnade David f�ren �t en vaktare, tog med sig vad han skulle och begav sig �stad, s�som Isai hade bjudit honom. N�r han kom fram till vagnborgen, hov h�ren, som d� skulle draga ut i slagordning, upp sitt h�rskri.

Och Israel och filist�erna st�llde upp sig i slagordning mot varandra.

D� l�mnade David ifr�n sig sakerna �t trossvaktaren och skyndade bort till h�ren; och n�r han kom dit, h�lsade han sina br�der.

Under det att han talade med dem, tr�dde nu envigesk�mpen, han som hette Goljat, filist�en ifr�n Gat, fram ur filist�ernas h�r och talade s�som f�rut; och David h�rde det.

Och alla Israels m�n flydde f�r mannen, n�r de fingo se honom och fruktade storligen.

Och Israels m�n sade: �Sen I mannen d�r, som nu tr�der upp? Han tr�der upp f�r att sm�da Israel. Men den man som sl�r ned honom vill konungen beg�va med stor rikedom, och �t honom vill han giva sin dotter, och hans faders hus vill han g�ra skattefritt i Israel.�

Och David sade till de man som stodo bredvid honom: �Vad f�r den man som sl�r ned denne filist� och d�rmed tager bort s�dan sm�lek fr�n Israel? Ty vem �r denne oomskurne filist�, som v�gar sm�da den levande Gudens h�r?�

Folket upprepade d� f�r honom det som nyss hade blivit sagt; de sade: �Detta f�r den man som sl�r ned honom.�

Men Eliab, hans �ldste broder, h�rde huru han talade med m�nnen; d� uppt�ndes Eliabs vrede mot David, och han sade: �Varf�r har du kommit hitned, och �t vem har du �verl�mnat den lilla f�rhjorden d�r i �knen? Jag k�nner ditt �vermod och ditt hj�rtas ondska; f�r att se p� striden �r det som du har kommit hitned.�

David svarade: �Vad har jag d� gjort? Det var ju allenast en fr�ga.�

Sedan v�nde han sig ifr�n honom till en annan och upprepade sin fr�ga, och folket gav honom samma svar som f�rut.

Men vad David hade talat blev bekant; och man ber�ttade det f�r Saul, och denne l�t h�mta honom.

Och David sade till Saul: �M� ingen l�ta sitt mod falla. Din tj�nare vill g� �stad och strida mot denne filist�.�

Saul sade till David: �Icke kan du g� �stad mot denne filist� och strida mot honom; du �r du ju allenast en yngling, och han �r en stridsman allt ifr�n ungdomen.�

Men David svarade Saul: �Din tj�nare har g�tt i vall med sin faders f�r; om d� ett lejon eller en bj�rn kom och tog bort ett f�r av hjorden,

s� f�ljde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet ur munnen p� det; och om det d� reste sig upp mot mig, s� fattade jag det i sk�gget och slog ned det och d�dade det.

Har nu din tj�nare slagit ned b�de lejon och bj�rn, s� skall det g� denne oomskurne filist� s�som det gick vart och ett av dessa djur, ty han har sm�dat den levande Gudens h�r.�

Och David sade ytterligare: �HERREN, som r�ddade mig undan lejon och bj�rn, han skall ock r�dda mig undan denne filist�.� D� sade Saul till David: �G� d� �stad; HERREN skall vara med dig.�

Och Saul kl�dde p� David sina egna kl�der och satte en kopparhj�lm p� hans huvud och kl�dde p� honom ett pansar.

Och David omgjordade sig med hans sv�rd utanp� kl�derna och pr�vade p� att g� d�rmed, ty han hade aldrig f�rs�kt n�got s�dant. Och David sade till Saul: �Jag kan icke g� s� kl�dd, ty jag har aldrig f�rs�kt s�dant.� D�rp� lade David det av sig.

Och han tog sin stav i handen och valde ut �t sig fem sl�ta stenar ur b�cken och lade dem i sin herdev�ska och i barmen, och tog sin slunga i handen; d�refter gick han fram mot filist�en.

Och filist�en gick fram�t och kom David allt n�rmare, och hans sk�ld b�rare gick framf�r honom.

D� nu filist�en s�g upp och fick se David, f�raktade han honom; ty denne var �nnu en yngling, ljusl�tt och sk�n.

Och filist�en sade till David: �Menar du att jag �r en hund, eftersom du kommer emot mig med k�ppar?� Och filist�en f�rbannade David, i det han svor vid sina gudar.

Sedan sade filist�en till David: �Kom hit till mig, s� skall jag giva ditt k�tt �t himmelens f�glar och �t markens djur.�

David svarade filist�en: �Du kommer mot mig med sv�rd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som �r Israels h�rs Gud, den h�rs som du har sm�dat.

HERREN skall denna dag �verl�mna dig i min hand, s� att jag skall sl� ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall denna dag giva de filisteiska krigarnas d�da kroppar �t himmelens f�glar och �t jordens vilda djur; s� skola alla l�nder f�rnimma att Israel har en Gud.

Och hela denna hop skall f�rnimma att det icke �r genom sv�rd och spjut som HERREN giver seger; ty striden �r HERRENS, och han skall giva eder i v�r hand.�

N�r d� filist�en gjorde sig redo och gick fram�t och n�rmade sig David, sprang David med hast fram mot h�ren, filist�en till m�tes.

Och David stack sin hand i v�skan och tog d�rur en sten och slungade och tr�ffade filist�en i pannan; och stenen tr�ngde in i pannan, s� att han f�ll omkull med ansiktet mot jorden.

S� �vervann David filist�en med slunga och sten och slog filist�en till d�ds,

utan att David d�rvid hade n�got sv�rd i sin hand. Sedan sprang David fram och st�llde sig invid filist�en och fattade i hans sv�rd; och n�r han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom d�dsst�ten och h�gg av hans huvud d�rmed. N�r filist�erna nu s�go att deras k�mpe var d�d, flydde de.

Men Israels och Juda man stodo upp och h�jde ett h�rskri och f�rf�ljde filist�erna �nda dit d�r v�gen g�r till Gai, och �nda intill Ekrons portar; och filist�er f�llo och l�go slagna p� v�gen till Saaraim, och sedan �nda till Gat och �nda till Ekron.

Sedan Israels barn s�lunda h�ftigt hade f�rf�ljt filist�erna, v�nde de tillbaka och plundrade deras l�ger.

Och David tog filist�ens huvud och f�rde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt t�lt.

N�r Saul s�g David g� ut mot filist�en, fr�gade han h�rh�vitsmannen Abner: �Vems son �r denne yngling, Abner?� Abner svarade: �S� sant du lever, konung, jag vet det icke.�

D� sade konungen: �H�r d� efter, vems son den unge mannen �r.�

N�r sedan David v�nde tillbaka, efter att hava slagit ihj�l filist�en, tog Abner honom med sig och f�rde honom inf�r Saul, medan han �nnu hade filist�ens huvud i sin hand.

D� sade Saul till honom: �Vems son �r du, yngling� David svarade: �Din tj�nare Isais, betlehemitens, son.�