Chapter 5

Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade s�: �Vi �ro ju ditt k�tt och ben.

Redan f�r l�nge sedan, d� Saul �nnu var konung �ver oss, var det du som var ledare och anf�rare f�r Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde f�r mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste �ver Israel.�

N�r s� alla de �ldste i Israel kommo till konungen i Hebron, sl�t konung David ett f�rbund med dem d�r i Hebron, inf�r HERREN; och sedan smorde de David till konung �ver Israel.

David var trettio �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade i fyrtio �r.

I Hebron regerade han �ver Juda i sju �r och sex m�nader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre �r �ver hela Israel och Juda.

Och konungen drog med sina m�n till Jerusalem, mot jebus�erna, som bodde d�r i landet. De sade d� till David: �Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin.�

Men David intog likv�l Sions borg, det �r Davids stad.

Och David sade p� den dagen: �Vemhelst som sl�r ihj�l en jebus� och tr�nger fram till vattenledningen, han sl�r ihj�l just dessa halta och blinda, som David hatar.� D�rf�r pl�gar man s�ga: �Ingen blind och halt m� komma in i huset.�

Sedan tog David sin boning p� borgen och kallade den Davids stad. D�r uppf�rde David byggnader runt omkring, fr�n Millo och vidare in�t.

Och David blev allt m�ktigare och m�ktigare, och HERREN, h�rskarornas Gud, var med honom.

Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade s�ndebud till David med cedertr�, d�rj�mte ock timmerm�n och stenhuggare; och de byggde ett hus �t David.

Och David m�rkte att HERREN hade bef�st honom s�som konung �ver Israel, och att han hade upph�jt hans konungad�me, f�r sitt folk Israels skull.

Och David tog sig �nnu flera bihustrur och hustrur fr�n Jerusalem, sedan han hade kommit fr�n Hebron; och �t David f�ddes �nnu flera s�ner och d�ttrar.

Dessa �ro namnen p� de s�ner som f�ddes �t honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,

Elisama, Eljada och Elifelet.

Men n�r filist�erna h�rde att David hade blivit smord till konung �ver Israel, drogo de allasammans upp f�r att f�nga David. N�r David h�rde detta, drog han ned till borgen.

Och sedan filist�erna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen.

D� fr�gade David HERREN: �Skall jag draga upp mot filist�erna? Vill du d� giva dem i min hand?� HERREN svarade David: �Drag upp; ty jag skall giva filist�erna i din hand.

Och David kom till Baal-Perasim, och d�r slog David dem. D� sade han: �HERREN har brutit ned mina fiender inf�r mig, likasom en vattenflod bryter ned.� D�rav fick det st�llet namnet Baal-Perasim.

De l�mnade d�r efter sig sina avgudabilder, och David och hans m�n togo dessa med sig.

Men filist�erna drogo upp �nnu en g�ng och spridde sig i Refaimsdalen.

N�r David d� fr�gade HERREN, svarade han: �Du skall icke draga ditupp; du m� kringg� dem bakifr�n, s� att du kommer �ver dem fr�n det h�ll d�r bakatr�den st�.

S� snart du sedan h�r ljudet av steg i bakatr�dens toppar, skynda d� raskt fram, ty d� har HERREN dragit ut framf�r dig till att sl� filist�ernas h�r.�

David gjorde s�som HERREN hade bjudit honom; och han slog filist�erna och f�rf�ljde dem fr�n Geba �nda fram emot Geser.