Chapter 2

D� nu tiden tillstundade att David skulle d�, bj�d han sin son Salomo och sade:

�Jag g�r nu all v�rldens v�g; s� var d� frimodig och visa dig s�som en man.

Och h�ll vad HERREN, din Gud, bjuder dig h�lla, s� att du vandrar p� hans v�gar och h�ller hans stadgar, hans bud och r�tter och vittnesb�rd, s�som det �r skrivet i Moses lag, p� det att du m� hava framg�ng i allt vad du g�r, och �verallt dit du v�nder dig;

s� att HERREN f�r uppfylla det ord som han talade om mig, d� han sade: 'Om dina barn hava akt p� sin v�g, s� att de vandra inf�r mig i trohet och av allt sitt hj�rta och av all sin sj�l, d�' -- sade han -- 'skall p� Israels tron aldrig saknas en avkomling av dig.'

Vidare: du vet v�l vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, huru han gjorde mot de tv� h�rh�vitsm�nnen i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son, huru han dr�pte dem, s� att han i fredstid utg�t blod, likasom hade det varit krig, och, likasom hade det varit krig, l�t blod komma p� b�ltet som han hade omkring sina l�nder, och p� skorna som han hade p� sina f�tter.

S� g�r nu efter din vishet, och l�t icke hans gr� h�r f� med frid fara ned i d�dsriket.

Men mot gileaditen Barsillais s�ner skall du bevisa godhet, s� att de f� vara med bland dem som �ta vid ditt bord; ty p� s�dant s�tt bem�tte de mig, n�r jag flydde f�r din broder Absalom.

Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten fr�n Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga f�rbannelser p� den dag d� jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig till m�tes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och sade: 'Jag skall icke d�da dig med sv�rd.'

Men nu m� du icke l�ta honom bliva ostraffad, ty du �r en vis man och vet v�l vad du b�r g�ra med honom, s� att du l�ter hans gr� h�r med blod fara ned i d�dsriket.�

och David gick till vila hos sina f�der och blev begraven i Davids stad.

Den tid David regerade �ver Israel var fyrtio �r; i Hebron regerade han i sju �r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre �r.

Och Salomo satte sig p� sin fader Davids tron, och han konungamakt blev starkt bef�st.

Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder. Hon fr�gade d�: �Har du gott att meddela?� Han svarade: �Ja.�

D�refter sade han: �Jag har n�got att tala med dig om.� Hon svarade: �Tala.�

D� sade han: �Du vet sj�lv att konungad�met tillh�rde mig, och att hela Israel f�ste sina blickar p� mig, i f�rv�ntan att jag skulle bliva konung. Men s� gick konungad�met ifr�n mig och blev min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.

Nu har jag en enda b�n till dig. Visa icke bort mig.� Hon svarade honom: �Tala.�

D� sade han: �S�g till konung Salomo -- dig visar han ju icke bort -- att han giver mig Abisag fr�n Sunem till hustru.�

Bat-Seba svarade: �Gott! Jag skall sj�lv tala med konungen om dig.�

S� gick d� Bat-Seba in till konung Salomo f�r att tala med honom om Adonia. D� stod konungen upp och gick emot henne och bugade sig f�r henne och satte sig d�refter p� sin stol; man st�llde ock fram en stol �t konungens moder, och hon satte sig p� hans h�gra sida.

D�refter sade hon: �Jag har en enda liten b�n till dig. Visa icke bort mig.� Konungen svarade henne: �Framst�ll din b�n, min moder; jag vill ingalunda visa bort dig.�

D� sade hon: �L�t giva Abisag fr�n Sunem �t din broder Adonia till hustru.�

Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: �Varf�r beg�r du endast Abisag fr�n Sunem �t Adonia? Du kunde lika g�rna beg�ra konungad�met �t honom -- han �r ju min �ldste broder -- ja, �t honom och �t pr�sten Ebjatar och �t Joab, Serujas son.�

Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: �Gud straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall f� umg�lla att han har talat detta.

Och nu, s� sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt mig p� min fader Davids tron, och som, enligt sitt l�fte, har uppbyggt �t mig ett hus: i dag skall Adonia d�das.�

D�refter s�nde konung Salomo �stad och l�t utf�ra detta genom Benaja, Jojadas son; denne st�tte ned honom, s� att han dog.

Och till pr�sten Ebjatar sade konungen: �G� bort till ditt jordagods i Anatot, ty du har f�rtj�nat d�den; men i dag vill jag icke d�da dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark framf�r min fader David, och eftersom du med min fader har lidit allt vad han har f�tt lida.

S� drev Salomo bort Ebjatar och l�t honom icke l�ngre vara HERRENS pr�st, f�r att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat i Silo �ver Elis hus.

D� nu ryktet h�rom kom till Joab -- som ju hade slutit sig till Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom -- flydde han till HERRENS t�lt och fattade i hornen p� altaret.

Men n�r det blev ber�ttat f�r konung Salomo att Joab hade flytt till HERRENS t�lt, och att han stod invid altaret, s�nde Salomo �stad Benaja, Jojadas son, och sade: �G� och st�t ned honom.�

N�r Benaja s� kom till HERRENS t�lt, sade han till honom: �S� s�ger konungen: G� bort h�rifr�n.� Men han svarade: �Nej; h�r vill jag d�.� N�r Benaja framf�rde detta till konungen och sade: �S� och s� har Joab sagt, s� har han svarat mig�,

sade konungen till honom: �G�r s�som han har sagt, st�t ned honom och begrav honom, s� att du befriar mig och min faders hus fr�n skulden f�r det blod som Joab utan sak har utgjutit.

Och m� HERREN l�ta hans blod komma tillbaka �ver hans eget huvud, d�rf�r att han st�tte ned tv� m�n som voro r�ttf�rdigare och b�ttre �n han sj�lv, och dr�pte dem med sv�rd, utan att min fader David visste det, n�mligen Abner, Ners son, h�rh�vitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, h�rh�vitsmannen i Juda.

Ja, deras blod skall komma tillbaka �ver Joabs och hans efterkommandes huvud f�r evigt. Men �t David och hans efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid till evig tid.

S� gick d� Benaja, Jojadas son, ditupp och st�tte ned honom och d�dade honom; och han blev begraven d�r han bodde i �knen.

Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans st�lle �ver h�ren; och pr�sten Sadok hade konungen satt i Ebjatars st�lle.

D�refter s�nde konungen och l�t kalla till sig Simei och sade till honom: �Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo d�r, och d�rifr�n f�r du icke g� ut, varken hit eller dit.

Ty det m� du veta, att p� den dag du g�r ut och g�r �ver b�cken Kidron skall du d�den d�. Ditt blod kommer d� �ver ditt eget huvud.�

Simei sade till konungen: �Vad du har talat �r gott; s�som min herre konungen har sagt, s� skall din tj�nare g�ra.� Och Simei bodde i Jerusalem en l�ng tid.

Men tre �r d�refter h�nde sig att tv� tj�nare flydde ifr�n Simei till Akis, Maakas son, konungen i Gat. Och man ber�ttade f�r Simei och sade: �Dina tj�nare �ro i Gat.�

D� stod Simei upp och sadlade sin �sna och begav sig till Akis i Gat f�r att s�ka efter sina tj�nare. Simei begav sig allts� �stad och h�mtade sina tj�nare fr�n Gat.

Men n�r det blev ber�ttat f�r Salomo att Simei hade begivit sig fr�n Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,

s�nde konungen och l�t kalla till sig Simei och sade till honom: �Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och sagt till dig: 'Det m� du veta, att p� den dag du g�r ut och begiver dig hit eller dit skall du d�den d�'? Och du svarade mig: 'Vad du har sagt �r gott, och jag har h�rt det.'

Varf�r har du d� icke aktat p� din ed vid HERREN och p� det bud som jag har givit dig?�

Och konungen sade ytterligare till Simei: �Du k�nner sj�lv allt det onda som ditt hj�rta vet med sig att du har gjort min fader David. HERREN skall nu l�ta din ondska komma tillbaka �ver ditt eget huvud.

Men konung Salomo skall bliva v�lsignad, och Davids tron skall bliva bef�st inf�r HERREN till evig tid.�

P� konungens befallning gick d�refter Benaja, Jojadas son, fram och st�tte ned honom, s� att han dog. Och konungad�met blev bef�st i Salomos hand.