Chapter 17

Och tisbiten Elia, en man som f�rut hade uppeh�llit sig i Gilead, sade till Ahab: �S� sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tj�nare jag �r, under dessa �r skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag s�ger det.�

Och HERRENS ord kom till honom; han sade:

�G� bort h�rifr�n och begiv dig �sterut, och g�m dig vid b�cken Kerit, som �sterifr�n rinner ut i Jordan.

Din dryck skall du f� ur b�cken, och korparna har jag bjudit att d�r f�rse dig med f�da.�

D� gick han bort och gjorde s�som HERREN hade befallt; han gick bort och uppeh�ll sig vid b�cken Kerit, som �sterifr�n rinner ut i Jordan.

Och korparna f�rde till honom br�d och k�tt om morgonen, och br�d och k�tt om aftonen, och sin dryck fick han ur b�cken.

Men efter n�gon tid torkade b�cken ut, d�rf�r att det icke regnade i landet.

D� kom HERRENS ord till honom; han sade:

�St� upp och g� till Sarefat, som h�r till Sidon, och uppeh�ll dig d�r. Se, jag har d�r bjudit en �nka att f�rse dig med f�da.�

Han stod upp och gick till Sarefat. Och n�r han kom till stadsporten, fick han d�r se en �nka som samlade ved. D� ropade han till henne och sade: �H�mta litet vatten �t mig i k�rlet, s� att jag f�r dricka.�

N�r hon nu gick f�r att h�mta det, ropade han efter henne och sade: �Tag ock med dig ett stycke br�d �t mig.�

Men hon svarade: �S� sant HERREN, din Gud, lever, jag �ger icke en kaka br�d, utan allenast en hand full mj�l i krukan och litet olja i kruset. Och se, h�r har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag g�r nu hem och tillreder det �t mig och min son, f�r att vi m� �ta det och sedan d�.�

D� sade Elia till henne: �Frukta icke; g� och g�r s�som du har sagt. Men red f�rst till en liten kaka d�rav �t mig, och b�r ut den till mig; red sedan till �t dig och din son.

Ty s� s�ger HERREN, Israels Gud: Mj�let i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag d� HERREN l�ter det regna p� jorden.�

D� gick hon �stad och gjorde s�som Elia hade sagt. Och hon hade sedan att �ta, hon sj�lv och han och hennes husfolk, en l�ng tid.

Mj�let i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tr�t icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

Men h�refter h�nde sig, att kvinnans, hans v�rdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket sv�r, s� att han till slut icke mer andades.

D� sade hon till Elia: �Vad har du med mig att g�ra, du gudsman? Du har kommit till mig, f�r att min missg�rning skulle bliva ih�gkommen, s� att min son m�ste d�.�

Men han sade till henne: �Giv mig din son.� Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen d�r han bodde och lade honom p� sin s�ng.

Och han ropade till HERREN och sade: �HERRE, min Gud, har du v�l kunnat g�ra s� illa mot denna �nka, vilkens g�st jag �r, att du har d�dat hennes son?�

D�refter str�ckte han sig ut �ver gossen tre g�nger och ropade till HERREN och sade: �HERRE, min Gud, l�t denna gosses sj�l komma tillbaka in i honom.�

Och HERREN h�rde Elias r�st, och gossens sj�l kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.

Och Elia tog gossen och bar honom fr�n salen ned i huset och gav honom �t hans moder. Och Elia sade: �Se, din son lever.�

D� sade kvinnan till Elia: �Nu vet jag att du �r en gudsman, och att HERRENS ord i din mun �r sanning.�