Chapter 23

D� s�nde konungen �stad m�n som f�rsamlade till honom alla de �ldste i Juda och Jerusalem.

Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda m�n och alla Jerusalems inv�nare f�ljde honom, ocks� pr�sterna och profeterna, ja, allt folket, ifr�n den minste till den st�rste. Och han l�ste upp f�r dem allt vad som stod i f�rbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus

Och konungen tr�dde fram till pelaren och sl�t inf�r HERRENS ansikte det f�rbundet, att de skulle f�lja efter HERREN och h�lla hans bud, hans vittnesb�rd och hans stadgar, av allt hj�rta och av all sj�l, och uppr�tth�lla detta f�rbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket tr�dde in i f�rbundet.

D�refter bj�d konungen �verstepr�sten Hilkia och pr�sterna n�st under honom, s� ock dem som h�llo vakt vid tr�skeln, att de skulle f�ra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda �t Baal och Aseran och �t himmelens hela h�rskara. Och han l�t br�nna upp dem utanf�r Jerusalem p� Kidrons f�lt, men askan efter dem l�t han f�ra till Betel.

Han avsatte ock de avgudapr�ster som Juda konungar hade tillsatt, f�r att t�nda offereld p� offerh�jderna i Juda st�der och runt omkring Jerusalem, s� ock dem som t�nde offereld �t Baal, �t solen, �t m�nen, �t stj�rnbilderna och �t himmelens hela h�rskara.

Och han tog Aseran ur HERRENS hus och f�rde bort den utanf�r Jerusalem till Kidrons dal, och br�nde upp den d�r i Kidrons dal, han st�tte s�nder den till stoft och kastade stoftet p� den allm�nna begravningsplatsen.

Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor v�vde tyg till t�lt �t Aseran.

Och han l�t f�ra alla pr�sterna bort ifr�n Juda st�der och orenade de offerh�jder d�r pr�sterna hade t�nt offereld, fr�n Geba �nda till Beer-Seba; och han br�t ned offerh�jderna vid stadsportarna, b�de den som l�g vid ing�ngen till stadsh�vitsmannen Josuas port och den som l�g till v�nster, n�r man gick in genom stadsporten.

Dock fingo offerh�jdspr�sterna icke stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem; de fingo allenast �ta osyrat br�d ibland sina br�der.

Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, f�r att ingen skulle l�ta sin son eller dotter g� genom eld, till offer �t Molok.

Och han skaffade bort de h�star som Juda konungar hade invigt �t solen och st�llt upp s�, att man icke kunde g� in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar br�nde han upp i eld.

Och altarna p� taket �ver Ahas' sal, vilka Juda konungar hade l�tit g�ra, och de altaren som Manasse hade l�tit g�ra p� de b�da f�rg�rdarna till HERRENS hus, dem br�t konungen ned; sedan skyndade han bort d�rifr�n och kastade stoftet av dem i Kidrons dal.

Och offerh�jderna �ster om Jerusalem och s�der om F�rd�rvets berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt �t Astarte, sidoniernas styggelse, �t Kemos, Moabs styggelse, och �t Milkom, Ammons barns sk�ndlighet, dem orenade konungen.

Han slog s�nder stoderna och h�gg ned Aserorna; och platsen d�r de hade st�tt fyllde han med m�nniskoben.

Ocks� altaret i Betel, den offerh�jd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks� detta altare med offerh�jden br�t han ned; d�refter br�nde han upp offerh�jden och st�tte s�nder den till stoft och br�nde tillika upp Aseran.

N�r d� Josia s�g sig om och fick se gravarna som voro d�r p� berget, s�nde han �stad och l�t h�mta benen ur gravarna och br�nde upp dem p� altaret och orenade det s� -- i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit f�rkunnat av gudsmannen som f�rkunnade att detta skulle ske.

Och han fr�gade: �Vad �r det f�r en v�rd som jag ser d�r?� Folket i staden svarade honom: �Det �r den gudsmans grav, som kom fr�n Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort.�

D� sade han: �L�ten honom vara; ingen m� r�ra hans ben.� S� l�mnade man d� hans ben i fred, och tillika benen av den profet som hade kommit dit fr�n Samarien.

D�rj�mte skaffade Josia bort alla de offerh�jdshus i Samariens st�der, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de hade kommit f�rt�rnelse �stad; och han gjorde med dem alldeles p� samma s�tt som han hade gjort i Betel.

Och alla offerh�jdspr�ster som funnos d�r slaktade han p� altarna och br�nde m�nniskoben ovanp� dem. D�refter v�nde han tillbaka till Jerusalem.

Och konungen bj�d allt folket och sade: �H�llen HERRENS, eder Guds, p�skh�gtid, s�som det �r f�reskrivet i denna f�rbundsbok.�

Ty en s�dan p�skh�gtid hade icke blivit h�llen sedan den tid d� domarna d�mde Israel, icke under Israels konungars och Juda konungars hela tid.

F�rst i konung Josias adertonde regerings�r h�lls en s�dan HERRENS p�skh�gtid i Jerusalem.

D�rj�mte skaffade Josia bort andebesv�rjarna och sp�m�nnen, husgudarna och de el�ndiga avgudarna, och alla styggelser som voro att se i Juda land och i Jerusalem, p� det att han skulle uppr�tth�lla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som pr�sten Hilkia hade funnit i HERRENS hus.

Ingen konung lik honom hade funnits f�re honom, ingen som s� av allt sitt hj�rta och av all sin sj�l och av all sin kraft hade v�nt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter honom uppstod ej heller n�gon som var honom lik.

Dock v�nde HERREN sig icke ifr�n sin stora vredes gl�d, d� nu hans vrede hade blivit uppt�nd mot Juda, f�r allt det varmed Manasse hade f�rt�rnat honom.

Och HERREN sade: �Ocks� Juda vill jag f�rskjuta ifr�n mitt ansikte, likasom jag har f�rskjutit Israel; ja, jag vill f�rkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s� ock det hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara d�r.�

Vad nu mer �r att s�ga om Josia och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika.

I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen i Assyrien, till floden Frat. D� t�gade konung Josia emot honom, men blev d�dad av honom vid Megiddo, under f�rsta sammandrabbningen.

Och hans tj�nare f�rde hans d�da kropp i en vagn bort ifr�n Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till konung efter hans fader.

Joahas var tjugutre �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade tre m�nader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremias dotter, fr�n Libna.

Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans f�der hade gjort.

Och Farao Neko l�t s�tta honom i f�ngelse i Ribla i Hamats land och gjorde s� slut p� hans regering i Jerusalem; och han p�lade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.

Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans fader Josias st�lle och f�r�ndrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom s� till Egypten och dog d�r.

Och Jojakim betalade ut silvret och guldet �t Farao; men han m�ste skattl�gga landet f�r att kunna utbetala dessa penningar enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i landet blev uppskattad, indrevs fr�n dem silvret och guldet, f�r att sedan utbetalas �t Farao Neko.

Jojakim var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung; och han regerade elva �r i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas dotter, fr�n Ruma.

Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans f�der hade gjort.