Chapter 11

D� f�rsamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: �Vi �ro ju ditt k�tt och ben.

Redan f�r l�nge sedan, redan d� Saul �nnu var konung, var det du som var ledare och anf�rare f�r Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde f�r mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste �ver mitt folk Israel.�

N�r s� alla de �ldste i Israel kommo till konungen i Hebron, sl�t David ett f�rbund med dem d�r i Hebron, inf�r HERREN; och sedan smorde de David till konung �ver Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel.

Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det �r Jebus; d�r befunno sig jebus�erna, som �nnu bodde kvar i landet.

Och inv�narna i Jebus sade till David: �Hitin kommer du icke.� Men David intog likv�l Sions borg, det �r Davids stad

Och David sade: �Vemhelst som f�rst sl�r ihj�l en jebus�, han skall bliva h�vding och anf�rare.� Och Joab, Serujas son, kom f�rst ditupp och blev s� h�vding.

Sedan tog David sin boning i bergf�stet; d�rf�r kallade man det Davids stad.

Och han uppf�rde bef�stningsverk runt omkring staden, fr�n Millo och allt omkring; och Joab �terst�llde det �vriga av staden.

Och David blev allt m�ktigare och m�ktigare, och HERREN Sebaot var med honom

Och dessa �ro de f�rn�msta bland Davids hj�ltar, vilka g�vo honom kraftig hj�lp att bliva konung, de j�mte hela Israel, och s� skaffade honom konungav�ldet, enligt HERRENS ord ang�ende Israel.

Detta �r f�rteckningen p� Davids hj�ltar: Jasobeam, son till en hakmonit, den f�rn�mste bland k�mparna, han som sv�ngde sitt spjut �ver tre hundra som hade blivit slagna p� en g�ng.

Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hj�ltarna.

Han var med David vid Pas-Dammim, n�r filist�erna d�r hade f�rsamlat sig till strid. Och d�r var ett �kerstycke, fullt med korn. Och folket flydde f�r filist�erna.

D� st�llde de sig mitt p� �kerstycket och f�rsvarade det och slogo filist�erna; och HERREN l�t dem s� vinna en stor seger.

En g�ng drogo tre av de trettio f�rn�msta m�nnen ned �ver klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filist�er var l�grad i Refaimsdalen.

Men David var d� p� borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.

Och David greps av lystnad och sade: �Ack att n�gon ville giva mig vatten att dricka fr�n brunnen vid Bet-Lehems stadsport!�

D� br�to de tre sig igenom filist�ernas l�ger och h�mtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan g�t ut det s�som ett drickoffer �t HERREN.

Han sade n�mligen: �Gud l�te det vara fj�rran ifr�n mig att jag skulle g�ra detta! Skulle jag dricka dessa m�ns blod, som hava v�gat sina liv? Ty med fara f�r sina liv hava de burit det hit.� Och han ville icke dricka det. S�dana ting hade de tre hj�ltarna gjort.

Absai, Joabs broder, var den f�rn�mste av tre andra; han sv�ngde en g�ng sitt spjut �ver tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.

Han var dubbelt mer ansedd �n n�gon annan i detta tretal, och han var deras h�vitsman, men upp till de tre f�rsta kom han dock icke.

Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man fr�n Kabseel; han slog ned de tv� Arielerna i Moab, och det var han som en sn�v�dersdag steg ned och slog ihj�l lejonet i brunnen.

Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s� reslig: fem alnar l�ng. Fast�n egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en v�vbom, gick han ned mot honom, v�pnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dr�pte honom med hans eget spjut.

S�dana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hj�ltarna.

Ja, han var mer ansedd �n n�gon av de trettio, men upp till de tre f�rsta kom han icke. Och David satte honom till anf�rare f�r sin livvakt.

De tappra hj�ltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, fr�n Bet-Lehem;

haroriten Sammot; peloniten Heles;

tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;

husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;

netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;

Itai, Ribais son, fr�n Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;

Hurai fr�n Gaas' dalar; arabatiten Abiel;

baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;

gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;

harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;

mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;

Hesro fr�n Karmel; Naarai, Esbais son;

Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;

ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare �t Joab, Serujas son;

jeteriten Ira; jeteriten Gareb;

hetiten Uria; Sabad, Alais son;

rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och j�mte honom trettio andra;

Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;

astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams s�ner;

Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;

Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams s�ner, och moabiten Jitma;

slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.