Chapter 21

Men Satan tr�dde upp mot Israel och uppeggade David till att r�kna Israel.

D� sade David till Joab och till folkets andra h�vitsman: �G�n �stad och r�knen Israel, fr�n Beer-Seba �nda till Dan, och given mig besked d�rom, s� att jag f�r veta huru m�nga de �ro.�

Joab svarade: �M� HERREN �n vidare f�r�ka sitt folk hundrafalt. �ro de d� icke, min herre konung, allasammans min herres tj�nare? Varf�r beg�r d� min herre s�dant? Varf�r skulle man d�rmed draga skuld �ver Israel?

Likv�l blev konungens befallning g�llande, trots Joab. Allts� drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom s� hem igen till Jerusalem.

Och Joab uppgav f�r David vilken slutsumma folkr�kningen utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen sv�rdbev�pnade m�n, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen sv�rdbev�pnade man.

Men Levi och Benjamin hade han icke r�knat j�mte de andra, ty konungens befallning var en styggelse f�r Joab.

Vad som hade skett misshagade Gud, och han hems�kte Israel.

D� sade David till Gud: �Jag har syndat storligen d�ri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tj�nares missg�rning, ty jag har handlat mycket d�raktigt.�

Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:

�G� och tala till David och s�g: S� s�ger HERREN: Tre ting l�gger jag fram f�r dig; v�lj bland dem ut �t dig ett som du vill att jag skall g�ra dig.�

D� gick Gad in till David och sade till honom: �S� s�ger HERREN:

Tag vilketdera du vill: antingen hungersn�d i tre �r, eller f�r�delse i tre m�nader genom dina ov�nners anfall, utan att du kan undkomma dina fienders sv�rd, eller HERRENS sv�rd och pest i landet under tre dagar, i det att HERRENS �ngel sprider f�rd�rv inom hela Israels omr�de. Eftersinna nu vilket svar jag skall giva honom som har s�nt mig.�

David svarade Gad: �Jag �r i stor v�nda. Men l�t mig d� falla i HERRENS hand, ty hans barmh�rtighet �r mycket stor; i m�nniskohand vill jag icke falla.�

S� l�t d� HERREN pest komma i Israel, s� att sjuttio tusen m�n av Israel f�llo.

Och Gud s�nde en �ngel mot Jerusalem till att f�rd�rva det. Men n�r denne h�ll p� att f�rd�rva, s�g HERREN d�rtill och �ngrade det onda, s� att han sade till �ngeln, F�rd�rvaren: �Det �r nog; drag nu din hand tillbaka.� Och HERRENS �ngel stod d� vid jebus�en Ornans tr�skplats.

N�r nu David lyfte upp sina �gon och fick se HERRENS �ngel st�ende mellan jorden och himmelen med ett blottat sv�rd i sin hand, utr�ckt �ver Jerusalem, d� f�llo han och de �ldste, h�ljda i sorgdr�kt, ned p� sina ansikten.

Och David sade till Gud: �Det var ju jag som befallde att folket skulle r�knas. Det �r d� jag som har syndat och gjort vad ont �r; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, m� din hand v�nda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, s� att det bliver hems�kt.�

Men HERRENS �ngel befallde Gad att s�ga till David att David skulle g� �stad och resa ett altare �t HERREN p� jebus�en Ornans tr�skplats.

Och David gick �stad p� grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn.

D� Ornan nu v�nde sig om, fick han se �ngeln; och hans fyra s�ner som voro med honom, g�mde sig. Men Ornan h�ll p� att tr�ska vete.

Och David kom till Ornan; n�r d� Ornan s�g upp och fick se David, gick han fram ifr�n tr�skplatsen och f�ll ned till jorden p� sitt ansikte f�r David.

Och David sade till Ornan: �Giv mig den plats d�r du tr�skar din s�d, s� att jag d�r kan bygga ett altare �t HERREN; giv mig den f�r full betalning; och m� s� hems�kelsen upph�ra bland folket.�

D� sade Ornan till David: �Tag den, och m� sedan min herre konungen g�ra vad honom t�ckes. Se, h�r giver jag dig f�kreaturen till br�nnoffer och tr�skvagnarna till ved och vetet till spisoffer; alltsammans giver jag.�

Men konung David svarade Ornan: �Nej, jag vill k�pa det f�r full betalning; ty jag vill icke taga �t HERREN det som �r ditt, och offra br�nnoffer som jag har f�tt f�r intet.�

Och David gav �t Ornan f�r platsen sex hundra siklar guld, i full vikt.

Och David byggde d�r ett altare �t HERREN och offrade br�nnoffer och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med eld fr�n himmelen p� br�nnoffersaltaret.

Och p� HERRENS befallning stack �ngeln sitt sv�rd tillbaka i skidan.

D�, n�r David f�rnam att HERREN hade b�nh�rt honom p� jebus�en Ornans tr�skplats, offrade han d�r.

Men HERRENS tabernakel, som Mose hade l�tit g�ra i �knen, stod j�mte br�nnoffersaltaret, vid den tiden p� offerh�jden i Gibeon.

Dock v�gade David icke komma inf�r Guds ansikte f�r att s�ka honom; s� f�rskr�ckt var han f�r HERRENS �ngels sv�rd.