Chapter 6

D� sade Salomo: �HERREN har sagt att han vill bo i t�cknet.

Men jag har byggt ett hus till boning �t dig och berett en plats d�r du m� f�rbliva till evig tid.�

Sedan v�nde konungen sig om och v�lsignade Israels hela f�rsamling, under det att Israels hela f�rsamling f�rblev st�ende.

Han sade: �Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina h�nder har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:

'Fr�n den dag d� jag f�rde mitt folk ut ur Egyptens land har jag icke i n�gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus d�r mitt namn skulle vara, ej heller har jag utvalt n�gon man till att vara en furste �ver mitt folk Israel;

men Jerusalem har jag nu utvalt, f�r att mitt namn skall vara d�r, och David har jag utvalt till att r�da �ver mitt folk Israel.'

Och min fader David hade v�l i sinnet att bygga ett hus �t HERRENS, Israels Guds, namn;

men HERREN sade till min fader David: 'D� du nu har i sinnet att bygga ett hus �t mitt namn, s� g�r du visserligen v�l d�ri att du har detta i sinnet;

dock skall icke du f� bygga detta hus, utan din son, den som har utg�tt fr�n din l�nd, han skall bygga huset �t mitt namn.'

Och HERREN har uppfyllt det l�fte han gav; ty jag har kommit upp i min fader Davids st�lle och sitter nu p� Israels tron, s�som HERREN lovade, och jag har byggt huset �t HERRENS, Israels Guds, namn.

Och d�r har jag satt arken, i vilken f�rvaras det f�rbund som HERREN sl�t med Israels barn.�

D�refter tr�dde han fram f�r HERRENS altare inf�r Israels hela f�rsamling och utr�ckte sina h�nder.

Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar l�ng, fem alnar bred och tre alnar h�g, och st�llt den mitt p� den yttre f�rg�rden, p� den stod han nu. Och han f�ll ned p� sina kn�n inf�r Israels hela f�rsamling, och utr�ckte sina h�nder mot himmelen

och sade: �HERRE, Israels Gud, ingen gud �r dig lik, i himmelen eller p� jorden, du som h�ller f�rbund och bevarar n�d mot dina tj�nare, n�r de vandra inf�r dig av allt sitt hj�rta,

du som har h�llit vad du lovade din tj�nare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s� som nu har skett.

S� h�ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj�nare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, d� p� Israels tron icke inf�r mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p� sin v�g, s� att de vandra efter min lag, s�som du har vandrat inf�r mig.'

S� l�t nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din tj�nare David bliva sant.

Men kan d� Gud verkligen bo p� jorden bland m�nniskorna? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d� detta hus som jag har byggt!

Men v�nd dig �nd� till din tj�nares b�n och �kallan, HERRE, min Gud, s� att du h�r p� det rop och den b�n som din tj�nare upps�nder till dig

och l�ter dina �gon dag och natt vara �ppna och v�nda mot detta hus -- den plats varom du har sagt att du d�r vill f�sta ditt namn -- s� att du ock h�r den b�n som din tj�nare beder, v�nd mot denna plats.

Ja, h�r p� de b�ner som din tj�nare och ditt folk Israel upps�nda, v�nda mot denna plats. M� du h�ra dem fr�n himmelen, d�r du bor; och n�r du h�r, s� m� du f�rl�ta.

Om n�gon f�rsyndar sig mot sin n�sta och man �l�gger honom en ed och l�ter honom sv�rja, och han s� kommer och sv�r inf�r ditt altare i detta hus,

m� du d� h�ra det fr�n himmelen och utf�ra ditt verk och skaffa dina tj�nare r�tt, i det att du vederg�ller den skyldige och l�ter hans g�rningar komma �ver hans huvud, men skaffar r�tt �t den som har r�tt och l�ter honom f� efter hans r�ttf�rdighet.

Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d�rf�r att de hava syndat mot dig, men de omv�nda sig och prisa ditt namn och bedja och �kalla inf�r ditt ansikte i detta hus

m� du d� h�ra det fr�n himmelen och f�rl�ta ditt folk Israels synd och l�ta dem komma tillbaka till det land som du har givit �t dem och deras f�der.

Om himmelen bliver tillsluten, s� att regn icke faller, d�rf�r att de hava syndat mot dig, men de d� bedja, v�nda mot denna plats, och prisa ditt namn och omv�nda sig fr�n sin synd, n�r du b�nh�r dem,

m� du d� h�ra det i himmelen och f�rl�ta dina tj�nares och ditt folk Israels synd, i det att du l�r dem den goda v�g som de skola vandra; och m� du l�ta det regna �ver ditt land, det som du har givit �t ditt folk till arvedel.

Om hungersn�d uppst�r i landet, om pest uppst�r, om sot och rost, om gr�shoppor och gr�smaskar komma, om fienderna tr�nga folket i det land d�r deras st�der st�, eller om n�gon annan pl�ga och sjukdom kommer, vilken det vara m�,

och om d� n�gon b�n och �kallan h�jes fr�n n�gon m�nniska, vilken det vara m�, eller ock fr�n hela ditt folk Israel, n�r de var f�r sig k�nna den pl�ga och sm�rta som har drabbat dem, och de s� utr�cka sina h�nder mot detta hus,

m� du d� h�ra det fr�n himmelen, d�r du bor, och f�rl�ta och giva var och en efter alla hans g�rningar, eftersom du k�nner hans hj�rta -- ty du allena k�nner m�nniskornas hj�rtan --

p� det att de alltid m� frukta dig och vandra p� dina v�gar, s� l�nge de leva i det land som du har givit �t v�ra f�der.

Ocks� om en fr�mling, en som icke �r av ditt folk Israel, kommer ifr�n fj�rran land, f�r ditt stora namns och din starka hands och din utr�ckta arms skull, om n�gon s�dan kommer och beder, v�nd mot detta hus,

m� du d� fr�n himmelen, d�r du bor, h�ra det och g�ra allt varom fr�mlingen ropar till dig, p� det att alla jordens folk m� k�nna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g�r, och f�rnimma att detta hus som jag har byggt �r uppkallat efter ditt namn.

Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p� den v�g du s�nder dem, och de d� bedja till dig, v�nda i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt �t ditt namn,

m� du d� fr�n himmelen h�ra deras b�n och �kallan och skaffa dem r�tt.

Om de synda mot dig -- eftersom ingen m�nniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred p� dem och giver dem i fiendens v�ld, s� att man tager dem till f�nga och f�r dem bort till n�got annat land, fj�rran eller n�ra,

men de d� besinna sig i det land d�r de �ro i f�ngenskap, och omv�nda sig och �kalla dig i f�ngenskapens land och s�ga: 'Vi hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',

om de s� omv�nda sig till dig av allt sitt hj�rta och av all sin sj�l, i f�ngenskapens land, dit man har f�rt dem i f�ngenskap, och bedja, v�nda i riktning mot sitt land, det som du har givit �t deras f�der, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt �t ditt namn,

m� du d� fr�n himmelen, d�r du bor, h�ra deras b�n och �kallan och skaffa dem r�tt och f�rl�ta ditt folk vad de hava syndat mot dig.

Ja, min Gud, l�t nu dina �gon vara �ppna och dina �ron akta p� vad som bedes p� denna plats.

Ja: St� upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Dina pr�ster, HERRE Gud, vare kl�dda i fr�lsning, och dina fromma gl�dje sig �ver ditt goda.

HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde; t�nk p� den n�d du har lovat din tj�nare David.