Chapter 13

Vid samma tid f�rel�ste man ur Moses bok f�r folket, och man fann d�ri skrivet att ingen ammonit eller moabit n�gonsin skulle f� komma in i Guds f�rsamling,

d�rf�r att de icke hade kommit Israels barn till m�tes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att f�rbanna dem; fast�n v�r Gud f�rvandlade f�rbannelsen till v�lsignelse.

Och n�r de hade h�rt lagen, avskilde de allt slags fr�mmande folk fr�n Israel.

Men en tid f�rut hade pr�sten Eljasib, som var satt att f�rest� kammaren i v�r Guds hus, och som var en fr�nde till Tobia,

�t denne inrett en stor kammare, d�r man f�rut pl�gade l�gga in spisoffret, r�kelsen och k�rlen och den tionde av s�d, vin och olja, som var best�md �t leviterna, s�ngarna och d�rrvaktarna, s� ock offerg�rden �t pr�sterna.

Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regerings�r hade jag �terkommit till konungen. Men sedan jag efter n�gon tid hade utbett mig tillst�nd av konungen,

begav jag mig till Jerusalem. Och n�r jag d�r f�rnam det onda som Eljasib hade gjort till f�rm�n f�r Tobia, d� han hade inrett �t honom en kammare i f�rg�rdarna till Guds hus,

misshagade detta mig h�geligen; och jag l�t kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.

D�refter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag l�t �ter st�lla in i dem Guds hus' k�rl, s� ock spisoffret och r�kelsen.

Och n�r jag vidare fick veta att man icke hade givit �t leviterna vad dem tillkom, varf�r ock leviterna och s�ngarna, i st�llet f�r att f�rr�tta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,

d� f�rebr�dde jag f�rest�ndarna detta och sade: �Varf�r har Guds hus blivit s� f�rsummat?� Och jag h�mtade dem tillhopa och l�t dem inst�lla sig p� sina platser.

Och hela Juda f�rde fram till f�rr�dshusen sin tionde av s�d, vin och olja;

och jag satte pr�sten Selemja och Sadok, den skriftl�rde, och Pedaja, en av leviterna, till f�rvaltare �ver f�rr�dshusen och gav dem till bitr�de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda s�som p�litliga m�n, och de skulle nu ombes�rja utdelningen �t sina br�der.

T�nk f�rdenskull p� mig, min Gud, och l�t icke de fromma g�rningar bliva utpl�nade, som jag har gjort f�r min Guds hus och f�r tj�nstg�ringen d�r!

Vid samma tid s�g jag i Juda huru man trampade vinpressarna p� sabbaten och f�rde hem s�d, som man lastade p� �snor, s� ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man f�rde s�dant till Jerusalem p� sabbatsdagen; och jag varnade dem, n�r de s�lde dessa livsf�rn�denheter.

Och tyrierna, som vistades d�r, f�rde in fisk och alla slags varor och s�lde dem p� sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.

D� f�rebr�dde jag Juda �dlingar detta och sade till dem: �Huru kunnen I handla s� illa och d�rmed ohelga sabbatsdagen?

Var det icke d�rf�r att edra f�der gjorde s�dant som v�r Gud l�t all denna olycka komma �ver oss och �ver denna stad? Och nu dragen I �nnu st�rre vrede �ver Israel genom att s� ohelga sabbaten.�

Och s� snart det begynte bliva m�rkt i Jerusalems portar f�re sabbaten, tillsade jag att man skulle st�nga d�rrarna; jag tillsade ock att man icke skulle �ppna dem f�rr�n efter sabbaten. Och jag st�llde n�gra av mina tj�nare p� vakt vid portarna, f�r att intet lastgods skulle kunna f�ras in p� sabbatsdagen.

D� stannade k�pm�n och f�rs�ljare av alla slags varor utanf�r Jerusalem �ver natten, och det b�de en och tv� g�nger.

Men jag varnade dem och sade till dem: �Varf�r stannen I �ver natten framf�r muren? Om I �nnu en g�ng g�ren s�, skall jag l�ta min hand drabba eder.�

Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och h�lla vakt vid portarna, f�r att sabbatsdagen m�tte h�llas helig. T�nk ock d�rf�r p� mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora n�d!

P� den tiden s�g jag ocks� judiska m�n som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.

Och deras barn talade till h�lften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock n�got av de andra folkens tungom�l.

D� f�rebr�dde jag dem detta och uttalade f�rbannelser �ver dem, ja, n�gra av dem slog jag och ryckte jag i sk�gget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: �I skolen icke giva edra d�ttrar �t deras s�ner, ej heller skolen I av deras d�ttrar taga hustrur �t edra s�ner eller �t eder sj�lva.

Var det icke med s�dant som Salomo, Israels konung, f�rsyndade sig? Det fanns bland de m�nga folken ingen konung som var hans like, ty han var �lskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung �ver hela Israel. Likv�l kommo de fr�mmande kvinnorna ocks� honom att synda.

Och nu skulle vi om eder f� h�ra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot v�r Gud, i det att I haven tagit till eder fr�mmande kvinnor!�

Och en son till Jojada, �verstepr�sten Eljasibs son, var m�g till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifr�n mig.

T�nk p� dem, min Gud, d�rf�r att de hava befl�ckat pr�stad�met och pr�stad�mets och leviternas f�rbund!

S� renade jag folket ifr�n allt fr�mmande v�sen; och jag fastst�llde vad pr�sterna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla,

och huru vedoffret p� best�mda tider skulle avl�mnas, och huru med f�rstlingsg�vorna skulle f�rfaras. T�nk h�rp�, min Gud, och r�kna mig det till godo!