Chapter 16

D�refter tog Job till orda och sade:

�ver nog har jag f�tt h�ra av s�dant; usla tr�stare �ren I alla.

�r det nu slut p� detta tal i v�dret, eller eggar dig �nnu n�got till gensvar?

Jag kunde v�l ock tala, jag s�som I; ja, jag ville att I voren i mitt st�lle! D� kunde jag hops�tta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till h�n.

Med munnen kunde jag d� styrka eder och med l�pparnas �mkan bereda eder lindring.

Om jag nu talar, s� lindras d�rav ej min pl�ga; och tiger jag, icke sl�pper den mig �nd�.

Nej, nu har all min kraft blivit t�md; du har ju f�r�tt hela mitt hus.

Och att du har hems�kt mig, det g�ller s�som vittnesb�rd; min sjukdom f�r tr�da upp och tala mot mig.

I vrede s�ndersliter och ans�tter man mig, man biter sina t�nder samman emot mig; ja, min ov�n v�sser mot mig sina blickar.

Man sp�rrar upp munnen mot mig, sm�dligt sl�r man mig p� mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Gud giver mig till pris �t or�ttf�rdiga m�nniskor och kastar mig i de ogudaktigas h�nder.

Jag satt i god ro, d� krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett m�l f�r sina skott;

fr�n alla sidor tr�ffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan f�rskoning, min galla gjuter han ut p� jorden.

Han bryter ned mig med st�t p� st�t, han stormar emot mig s�som en k�mpe.

S�cktyg b�r jag hopf�st �ver min hud, och i stoftet har jag m�st s�nka mitt horn,

Mitt anlete �r gl�dande r�tt av gr�t, och p� mina �gonlock �r d�dsskugga l�grad.

Och detta, fast�n v�ld ej finnes i mina h�nder, och fast�n min b�n �r ren!

Du jord, �verskyl icke mitt blod, och l�t f�r mitt rop ingen vilostad finnas.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i h�jden den som skall tala f�r mig.

Mina v�nner hava mig nu till sitt �tl�je, d�rf�r sk�dar mitt �ga med t�rar till Gud,

Ja, m� han h�r skaffa r�tt �t en man mot Gud och �t ett m�nniskobarn mot dess n�sta.

Ty f� �ro de �r som skola upprinna, innan jag vandrar den v�g d�r jag ej mer kommer �ter.