Chapter 18

D�refter tog Bildad fr�n Sua till orda och sade:

Huru l�nge skolen I g� p� jakt efter ord? Kommen till f�rst�nd; sedan m� vi talas vid.

Varf�r skola vi aktas s�som osk�liga djur, r�knas i edra �gon s�som ett f�rstockat folk?

Du som i din vrede sliter s�nder dig sj�lv, menar du att d�r din skull jorden skall bliva �de och klippan flyttas bort fr�n sin plats?

Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och l�gan av hans eld icke giva n�got sken.

Ljuset skall f�rm�rkas i hans hydda, och lampan slockna ut f�r honom.

Hans v�ldiga steg skola st�ckas, hans egna r�dslag bringa honom p� fall.

Ty han rusar med sina f�tter in i n�tet, f�rs�ten lura, d�r han vandrar fram;

snaran griper honom om h�len, och gillret tager honom fatt;

garn till att f�nga honom �ro lagda p� marken och sn�rjande band p� hans stig.

Fr�n alla sidor �ngsla honom f�rskr�ckelser, de jaga honom, varhelst han g�r fram.

Olyckan vill uppsluka honom, och of�rd st�r redo, honom till fall.

Under hans hud fr�tas hans lemmar bort, ja, av d�dens f�rstf�dde bortfr�tas hans lemmar.

Ur sin hydda, som han f�rtr�star p�, ryckes han bort, och till f�rskr�ckelsernas konung vandrar han h�n.

I hans hydda f�r fr�mlingar bo, och svavel utstr�s �ver hans boning.

Nedantill f�rtorkas hans r�tter, och ovantill vissnar hans krona bort.

Hans �minnelse f�rg�s ifr�n jorden, hans namn lever icke kvar i v�rlden.

Fr�n ljus st�tes han ned i m�rker och f�rjagas ifr�n jordens krets.

Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.

�ver hans of�rdsdag h�pna v�sterns folk, och �sterns m�n gripas av rysning.

Ja, s� sker det med den or�ttf�rdiges hem, s� g�r det dens hus, som ej vill veta av Gud.