Chapter 34

Och Elihu tog till orda och sade:

H�ren, I vise, mina ord; I f�rst�ndige, lyssnen till mig.

�rat skall ju pr�va orden, och munnen smaken hos det man vill �ta.

M� vi nu utv�lja �t oss vad r�tt �r, samf�llt s�ka f�rst� vad gott �r.

Se, Job har sagt: �Jag �r oskyldig. Gud har f�rh�llit mig min r�tt.

Fast�n jag har r�tt, m�ste jag st� s�som l�gnare; d�dsskjuten �r jag, jag som intet har brutit.�

Var finnes en man som �r s�som Job? Han l�skar sig med bespottelse s�som med vatten,

han g�r sig till og�rningsm�ns stallbroder och s�llar sig till ogudaktiga m�nniskor.

Ty han s�ger: �Det gagnar en man till intet, om han h�ller sig v�l med Gud.�

H�ren mig d�rf�r, I f�rst�ndige m�n: Bort det, att Gud skulle beg� n�gon or�tt, att den Allsm�ktige skulle g�ra vad or�ttf�rdigt �r!

Nej, han vederg�ller var m�nniska efter hennes g�rningar och l�nar envar s�som hans vandel har f�rtj�nat.

Ty Gud g�r i sanning intet som �r or�tt, den Allsm�ktige kan icke kr�nka r�tten.

Vem har bjudit honom att v�rda sig om jorden, och vem lade p� honom b�rdan av hela jordens krets?

Om han ville t�nka allenast p� sig sj�lv och �ter draga till sig sin anda och livsfl�kt,

d� skulle p� en g�ng allt k�tt f�rg�s, och m�nniskorna skulle v�nda �ter till stoft.

Men m�rk nu v�l och h�r h�rp�, lyssna till vad mina ord f�rkunna.

Skulle den f�rm� regera, som hatade vad r�tt �r? Eller f�rd�mer du den som �r den st�rste i r�ttf�rdighet?

F�r man d� s�ga till en konung: �Du og�rningsman�, eller till en furste: �Du ogudaktige�?

Gud har ju ej anseende till n�gon h�vdings person, han aktar den rike ej f�r mer �n den fattige, ty alla �ro de hans h�nders verk.

I ett �gonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av b�van och f�rg�s, de v�ldige ryckas bort, utan m�nniskohand.

Ty hans �gon vakta p� var mans v�gar, och alla deras steg, dem ser han.

Intet m�rker finnes och ingen skugga s� djup, att og�rningsm�n kunna f�rd�lja sig d�ri.

Ty l�nge beh�ver Gud ej vakta p� en m�nniska, innan hon m�ste st� till doms inf�r honom.

Han krossar de v�ldige utan rannsakning och l�ter s� andra tr�da fram i deras st�lle.

Ja, han m�rker v�l vad de g�ra, han omst�rtar dem om natten och l�ter dem f�rg�s.

S�som ogudaktiga tuktar han dem �ppet, inf�r m�nniskors �syn,

eftersom de veko av ifr�n honom och ej aktade p� alla hans v�gar.

De bragte s� den armes rop inf�r honom, och rop av betryckta fick han h�ra.

Vem v�gar d� f�rd�ma, om han stillar larmet? Ja, vem vill v�l sk�da honom, om han d�ljer sitt ansikte, f�r ett folk eller f�r en enskild man,

n�r han vill rycka makten ifr�n gudl�sa m�nniskor och hindra dem att bliva snaror f�r folket?

Kan man v�l s�ga till Gud: �Jag m�ste lida, jag som �nd� intet har f�rbrutit.

Visa mig du vad som g�r �ver mitt f�rst�nd; om jag har gjort n�got or�tt, vill jag d� ej g�ra s� mer.�

Skall d� han, f�r ditt klanders skull, giva vederg�llning s�som du vill? Du sj�lv, och icke jag, m� d�ma d�rom; ja, tala du ut vad du menar.

Men kloka m�n skola s�ga s� till mig, visa m�n, n�r de f� h�ra mig:

�Job talar utan n�gon insikt, hans ord �ro utan f�rst�nd.�

S� m� nu Job utst� pr�vningar allt framgent, d� han vill f�rsvara sig p� og�rningsm�ns s�tt.

Till sin synd l�gger han ju uppenbar ondska, oss till h�n sl�r han ihop sina h�nder och talar stora ord mot Gud.