Chapter 38

En psalm av David; till �minnelse.

HERRE, straffa mig icke i din f�rt�rnelse, och tukta mig icke i din vrede.

Ty dina pilar hava tr�ffat mig, och din hand drabbar mig.

Det finnes intet helt p� min kropp f�r din vredes skull, intet helbr�gda i mina ben f�r min synds skull.

Ty mina missg�rningar g� mig �ver huvudet; s�som en sv�r b�rda �ro de mig f�r tunga.

Mina s�r stinka och flyta f�r min d�rskaps skull.

Jag g�r krokig och mycket lutande; hela dagen g�r jag s�rjande.

Ty mina l�nder �ro fulla av brand, och intet helt finnes p� min kropp.

Jag �r vanm�ktig och illa s�nderslagen; jag klagar f�r mitt hj�rtas j�mmers skull.

Herre, du k�nner all min tr�ngtan, och min suckan �r dig icke f�rdold.

Mitt hj�rta sl�r h�ftigt, min kraft har �vergivit mig; mina �gons ljus, ocks� det �r borta.

Mina v�nner och fr�nder h�lla sig fj�rran ifr�n min pl�ga, och mina n�rmaste hava st�llt sig l�ngt ifr�n.

Snaror l�gga de ut, som st� efter mitt liv, och de som s�ka min of�rd tala vad f�rd�rvligt �r; p� svek t�nka de hela dagen.

Men jag �r lik en d�v, som intet h�r, och lik en stum, som icke uppl�ter sin mun;

ja, jag �r lik en man som intet h�r, och som icke har n�got gensvar i sin mun.

Se, p� dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

Ty jag fruktar att de annars f� gl�dja sig �ver mig, att de skola f�rh�va sig �ver mig, n�r min fot vacklar.

Ty jag �r n�ra att falla, och min pl�ga �r alltid inf�r mig;

ja, jag m�ste bek�nna min missg�rning, och jag s�rjer �ver min synd.

Men mina fiender f� leva och �ro m�ktiga, och m�nga �ro de som hata mig utan sak,

de som l�na gott med ont, och som st� mig emot, d�rf�r att jag far efter det goda.

�vergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke l�ngt ifr�n mig.

Skynda till min hj�lp, Herre, du min fr�lsning.