Chapter 46

F�r s�ngm�staren; av Koras s�ner; till Alam�t; en s�ng.

Gud �r v�r tillflykt och v�r starkhet, en hj�lp i n�den, v�l bepr�vad.

D�rf�r skulle vi icke frukta, om �n jorden omv�lvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

om �n dess v�gor brusade och svallade, s� att bergen b�vade vid dess uppror. Sela.

En str�m g�r fram, vars fl�den giva gl�dje �t Guds stad, �t den H�gstes heliga boning.

Gud bor d�rinne, den vacklar icke; Gud hj�lper den, n�r morgonen gryr.

Hedningarna larma, riken vackla; han l�ter h�ra sin r�st, d� f�rsm�lter jorden.

HERREN Sebaot �r med oss, Jakobs Gud �r v�r borg. Sela.

Kommen och sk�den HERRENS verk: g�rningar som v�cka h�pnad g�r han p� jorden.

Han stillar strider intill jordens �nda, b�gen bryter han s�nder och br�cker spjutet, i eld br�nner han upp stridsvagnarna.

�Bliven stilla och besinnen att jag �r Gud; h�g varder jag bland hedningarna, h�g p� jorden.�

HERREN Sebaot �r men oss, Jakobs Gud �r v�r borg. Sela.