Chapter 60

F�r s�ngm�staren, efter �Vittnesb�rdets lilja�; en s�ng, till att inl�ras; av David,

n�r han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edom�erna i Saltdalen, tolv tusen man.

Gud, du har f�rkastat och f�rskingrat oss, du har varit vred; uppr�tta oss igen.

Du har kommit jorden att b�va och r�mna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Du har l�tit ditt folk se h�rda ting, du har isk�nkt �t oss rusande vin.

Men �t dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig f�r att undfly b�gen. Sela.

P� det att dina v�nner m� varda r�ddade, m� du giva seger med din h�gra hand och b�nh�ra oss.

Gud har talat i sin helgedom: �Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avm�ta Suckots dal.

Mitt �r Gilead, och mitt �r Manasse, Efraim �r mitt huvuds v�rn, Juda min h�rskarstav;

Moab �r mitt tvagningsk�rl, p� Edom kastar jag min sko; h�j jubelrop till min �ra, du filist�ernas land.�

Vem skall f�ra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Har icke du, o Gud, f�rkastat oss, s� att du ej drager ut med v�ra h�rar, o Gud?

Giv oss hj�lp mot ov�nnen; ty m�nniskors hj�lp �r f�f�nglighet.

Med Gud kunna vi g�ra m�ktiga ting; han skall f�rtrampa v�ra ov�nner.