Chapter 65

F�r s�ngm�staren; en psalm; en s�ng av David.

Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig f�r man infria l�fte.

Du som h�r b�n, till dig kommer allt k�tt.

Mina missg�rningar voro mig �verm�ktiga; men du f�rl�ter v�ra �vertr�delser.

S�ll �r den som du utv�ljer och l�ter komma till dig, s� att han f�r bo i dina g�rdar. M� vi f� m�tta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Med underbara g�rningar b�nh�r du oss i r�ttf�rdighet, du v�r fr�lsnings Gud, du som �r en tillflykt f�r alla jordens �ndar och f�r havet i fj�rran;

du som g�r bergen fasta genom din kraft, ty du �r omgjordad med makt;

du som stillar havens brus, deras b�ljors brus och folkens larm.

De som bo vid jordens �ndar h�pna f�r dina tecken; �sterland och v�sterland uppfyller du med jubel.

Du l�ter dig v�rda om landet och giver det �verfl�d, rikedom i ymnigt m�tt; Guds k�lla har vatten till fyllest. Du bereder s�d �t m�nniskorna, n�r du s� bereder jorden.

Dess f�ror vattnar du, du j�mnar det som �r uppl�jt; med regnskurar uppmjukar du den, det som v�xer d�rp� v�lsignar du.

Du kr�ner �ret med ditt goda, och dina sp�r drypa av fetma.

Betesmarkerna i �knen drypa, och h�jderna omgjorda sig med fr�jd.

�ngarna h�lja sig i hjordar, och dalarna bet�ckas med s�d; man h�jer jubelrop och sjunger.