Chapter 77

F�r s�ngm�staren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Jag vill h�ja min r�st till Gud och ropa; jag vill h�ja min r�st till Gud, f�r att han m� lyssna till mig.

P� min n�ds dag s�ker jag Herren; min hand �r utstr�ckt om natten och f�rtr�ttas icke; min sj�l vill icke l�ta tr�sta sig.

Jag vill t�nka p� Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande f�rsm�ktar. Sela.

Mina �gonlock h�ller du �ppna; jag �r full av oro och kan icke tala.

Jag t�nker p� forntidens dagar, p� �r som l�ngesedan hava g�tt.

Jag vill om natten komma ih�g mitt str�ngaspel; i mitt hj�rta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Skall d� Herren f�rkasta evinnerligen och ingen n�d mer bevisa?

�r det d� ute med hans godhet f�r best�ndigt, har hans ord blivit till intet f�r alla tider?

Har Gud f�rg�tit att vara n�dig eller i vrede tillslutit sin barmh�rtighet? Sela.

Jag svarar: Nej, detta �r min pl�gas tid, den H�gstes h�gra hand �r ej s�som f�rr.

Jag vill prisa HERRENS g�rningar, ja, jag vill t�nka p� dina fordomtima under;

jag vill begrunda alla dina g�rningar och eftersinna dina verk.

Gud, i helighet g�r din v�g; vem �r en gud s� stor som Gud?

Du �r Gud, en Gud som g�r under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Med v�ldig arm f�rlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

Vattnen s�go dig, och Gud, vattnen s�go dig och v�ndades, sj�lva djupen darrade.

Molnen g�to ut str�mmar av vatten, skyarna l�to h�ra sin r�st, och dina pilar foro omkring.

Ditt dunder lj�d i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och b�vade.

Genom havet gick din v�g, din stig genom stora vatten, och dina fotsp�r fann man icke.

S� f�rde du ditt folk s�som en hjord genom Moses och Arons hand.