Chapter 8

H�r, visheten ropar, och f�rst�ndet h�jer sin r�st.

Uppe p� h�jderna st�r hon, vid v�gen, d�r stigarna m�tas.

Invid portarna, vid ing�ngen till staden d�r man tr�der in genom d�rrarna, h�jer hon sitt rop:

Till eder, I man, vill jag ropa, och min r�st skall utg� till m�nniskors barn.

L�ren klokhet, I f�kunnige, och I d�rar, l�ren f�rst�nd.

H�ren, ty om h�ga ting vill jag tala, och mina l�ppar skola uppl�ta sig till att s�ga vad r�tt �r.

Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse f�r mina l�ppar �r ogudaktighet.

R�ttf�rdiga �ro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vr�ngt.

De �ro alla sanna f�r den f�rst�ndige och r�tta f�r dem som hava funnit kunskap.

S� tagen emot min tuktan hellre �n silver, och kunskap hellre �n utvalt guld.

Ty visheten �r b�ttre �n p�rlor; allt vad h�rligt som finnes g�r ej upp emot henne.

Jag, visheten, �r f�rtrogen med klokheten, och jag r�der �ver eftert�nksam insikt.

Att frukta HERREN �r att hata det onda; ja, h�gf�rd, h�gmod, en ond vandel och en r�nkfull mun, det hatar jag.

Hos mig finnes r�d och utv�g; jag �r f�rst�nd, hos mig �r makt.

Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad r�tt �r.

Genom mig h�rska h�rskarna och h�vdingarna, ja, alla domare p� jorden.

Jag �lskar dem som �lska mig, och de som s�ka mig, de finna mig.

Rikedom och �ra vinnas hos mig, �dla skatter och r�ttf�rdighet.

Min frukt �r b�ttre �n guld, ja, finaste guld och den vinning jag sk�nker b�ttre �n utvalt silver.

P� r�ttf�rdighetens v�g g�r jag fram, mitt p� det r�ttas stigar,

till att giva dem som �lska mig en rik arvedel och till att fylla deras f�rr�dshus.

HERREN skapade mig s�som sitt f�rstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde n�got annat.

Fr�n evighet �r jag insatt, fr�n begynnelsen, �nda ifr�n jordens urtidsdagar.

Innan djupen voro till, blev jag f�dd, innan k�llor �nnu funnos, fyllda med vatten

F�rr�n bergens grund var lagd, f�rr�n h�jderna funnos, blev jag f�dd,

n�r han �nnu icke hade skapat land och mark, ej ens det f�rsta av jordkretsens stoft.

N�r han beredde himmelen, var jag tillst�des, n�r han sp�nde ett valv �ver djupet,

n�r han f�ste skyarna i h�jden, n�r djupets k�llor br�to fram med makt,

n�r han satte f�r havet dess gr�ns, s� att vattnet icke skulle �vertr�da hans befallning, n�r han fastst�llde jordens grundvalar --

d� fostrades jag s�som ett barn hos honom, d� hade jag dag efter dag min lust och min lek inf�r hans ansikte best�ndigt;

jag hade min lek p� hans jordkrets och min lust bland m�nniskors barn.

S� h�ren mig nu, I barn, ty saliga �ro de som h�lla mina v�gar.

H�ren tuktan, s� att I bliven visa, ja, l�ten henne icke fara.

S�ll �r den m�nniska som h�r mig, s� att hon vakar vid mina d�rrar dag efter dag h�ller vakt vid d�rrposterna i mina portar.

Ty den som finner mig, han finner livet och undf�r n�d fr�n HERREN.

Men den som g�r miste om mig han skadar sig sj�lv;

alla de som hata mig, de �lska d�den.