Chapter 9

Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har j�mv�l dukat sitt bord

Sina tj�narinnor har hon uts�nt och l�ter ropa ut sin bjudning uppe p� stadens �versta h�jder:

�Den som �r f�kunnig, han komme hit.� Ja, till den of�rst�ndige s�ger hon s�:

�Kommen och �ten av mitt br�d, och dricken av vinet som jag har blandat.

�vergiven eder f�kunnighet, s� att I f�n leva, och g�n fram p� f�rst�ndets v�g.

(Den som varnar en bespottare, han f�r skam igen, och den som tillr�ttavisar en ogudaktig f�r sm�lek d�rav.

Tillr�ttavisa icke bespottaren, p� det att han icke m� hata dig; tillr�ttavisa den som �r vis, s� skall han �lska dig.

Giv �t den vise, s� bliver han �nnu visare; undervisa den r�ttf�rdige, s� l�r han �n mer.

HERRENS fruktan �r vishetens begynnelse, och att k�nna den Helige �r f�rst�nd.)

Ty genom mig skola dina dagar bliva m�nga och levnads�r givas dig i f�r�kat m�tt.

�r du vis, s� �r din vishet dig sj�lv till gagn, och �r du en bespottare, s� umg�ller du det sj�lv allena.�

En d�raktig, yster kvinna �r f�kunnigheten, och intet f�rst� hon.

Hon har satt sig vid ing�ngen till sitt hus, p� sin stol, h�gt uppe i staden,

f�r att ropa ut sin bjudning till dem som f�rdas p� v�gen, dem som d�r vandra sin stig r�tt fram:

�Den som �r f�kunnig, han komme hit.� Ja, till den of�rst�ndige s�ger hon s�:

�Stulet vatten �r s�tt, br�d i l�nndom smakar ljuvligt.�

han vet icke att det b�r till skuggornas boning, hennes g�ster hamna i d�dsrikets djup. ----