Chapter 23

N�r du sitter till bords med en furste, s� besinna v�l vad du har framf�r dig,

och s�tt en kniv p� din strupe, om du �r alltf�r hungrig.

Var ej lysten efter hans smakliga r�tter, ty de �ro en bedr�glig kost.

M�da dig icke f�r att bliva rik; avst� fr�n att bruka klokskap.

L�t icke dina blickar flyga efter det som ej har best�nd; ty f�rvisso g�r det sig vingar och flyger sin v�g, s�som �rnen mot himmelen.

�t icke den missunnsammes br�d, och var ej lysten efter hans smakliga r�tter;

ty han f�rfar efter sina sj�lviska ber�kningar. ��t och drick� kan han val s�ga till dig, men hans hj�rta �r icke med dig.

Den bit du har �tit m�ste du utspy, och dina v�nliga ord har du f�rspillt.

Tala icke f�r en d�res �ron, ty han f�raktar vad klokt du s�ger.

Flytta icke ett gammalt r�m�rke, och g�r icke intr�ng p� de faderl�sas �krar.

Ty deras b�rdeman �r stark; han skall utf�ra deras sak mot dig.

V�nd ditt hj�rta till tuktan och dina �ron till de ord som giva kunskap.

L�t icke gossen vara utan aga; ty om du sl�r honom med riset, s� bevaras han fr�n d�den;

ja, om du sl�r honom med riset, s� r�ddar du hans sj�l undan d�dsriket.

Min son, om ditt hj�rta bliver vist, s� gl�der sig ock mitt hj�rta;

ja, mitt innersta fr�jdar sig, n�r dina l�ppar tala vad r�tt �r.

L�t icke ditt hj�rta avundas syndare, men nit�lska f�r HERRENS fruktan best�ndigt.

F�rvisso har du d� en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

H�r, du min son, och bliv vis, och l�t ditt hj�rta g� r�tta v�gar.

Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som �ro �verd�diga i mat.

Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och s�mnaktighet giver trasiga kl�der.

H�r din fader, som har f�tt dig, och f�rakta icke din moder, n�r hon varder gammal.

S�k f�rv�rva sanning, och avh�nd dig henne icke, s�k vishet och tukt och f�rst�nd.

Stor fr�jd har den r�ttf�rdiges fader; den som har f�tt en vis son har gl�dje av honom.

M� d� din fader och din moder f� gl�dje, och m� hon som har f�tt dig kunna fr�jda sig.

Giv mig, min son, ditt hj�rta, och l�t mina v�gar behaga dina �gon.

Ty sk�kan �r en djup grop, och n�stans hustru �r en tr�ng brunn.

Ja, s�som en r�vare ligger hon p� lur och de trol�sas antal f�r�kar hon bland m�nniskorna.

Var �r ve, var �r j�mmer? Var �ro tr�tor, var �r klagan? Var �ro s�r utan sak? Var �ro �gon h�ljda i dunkel?

Jo, d�r man l�nge sitter kvar vid vinet, d�r man samlas f�r att pr�va kryddade drycker.

S� se d� icke p� vinet, att det �r s� r�tt, att det giver s�dan glans i b�garen, och att det s� l�tt rinner ned.

P� sistone stinger det ju s�som ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

Dina �gon f� d� sk�da s�llsamma syner, och ditt hj�rta talar f�rv�nda ting.

Det �r dig s�som l�ge du i havets djup, eller s�som sv�vade du uppe i en mast:

�De sl� mig, men �t v�llar mig ingen sm�rta, de st�ta mig, men jag k�nner det icke. N�r skall jag d� vakna upp, s� att jag �terigen f�r skaffa mig s�dant?�