Chapter 30

Detta �r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. S� talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

Ja, jag �r f�r of�rnuftig f�r att kunna r�knas s�som m�nniska, jag har icke m�nskligt f�rst�nd;

vishet har jag icke f�tt l�ra, s� att jag �ger kunskap om den Helige.

Vem har stigit upp till himmelen och �ter farit ned? Vem har samlat vinden i sina h�nder? Vem har knutit in vattnet i ett kl�de? Vem har fastst�llt jordens alla gr�nser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

Allt Guds tal �r luttrat; han �r en sk�ld f�r dem som taga sin tillflykt till honom.

L�gg icke n�got till hans ord, p� det att han icke m� besl� dig med l�gn.

Om tv� ting beder jag dig, v�gra mig dem icke, intill min d�d:

L�t f�f�nglighet och l�gn vara fj�rran ifr�n mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men l�t mig f� det br�d mig tillkommer.

Jag kunde eljest, om jag bleve alltf�r matt, f�rneka dig, att jag sporde: �Vem �r HERREN?� eller om jag bleve alltf�r fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, f�rgripa mig p� min Guds namn.

F�rtala icke en tj�nare inf�r hans herre; han kunde eljest f�rbanna dig, s� att du stode d�r med skam.

Ett sl�kte d�r man f�rbannar sin fader, och d�r man icke v�lsignar sin moder;

ett sl�kte som tycker sig vara rent, fast�n det icke har avtv�tt sin orenlighet;

ett sl�kte -- huru stolta �ro icke dess �gon, och huru fulla av h�gmod �ro icke dess blickar!

ett sl�kte vars t�nder �ro sv�rd, och vars kindt�nder �ro knivar, s� att de �ta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur m�nniskornas krets!

Blodigeln har tv� d�ttrar: �Giv hit, giv hit.� Tre finnas, som icke kunna m�ttas, ja, fyra, som aldrig s�ga: �Det �r nog�:

d�dsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan m�ttas med vatten, och elden, som aldrig s�ger: �Det �r nog.�

Den som bespottar sin fader och f�rsm�r att lyda sin moder hans �ga skola korparna vid b�cken hacka ut, och �rnens ungar skola �ta upp det.

Tre ting �ro mig f�r underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan sp�ra:

�rnens v�g under himmelen, ormens v�g �ver klippan, skeppets v�g mitt i havet och en mans v�g hos en ung kvinna.

S�dant �r �ktenskapsbryterskans s�tt: hon njuter sig m�tt och stryker sig s� om munnen och s�ger: �Jag har intet or�tt gjort.�

Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uth�rda:

under en tr�l, n�r han bliver konung, och en d�re, n�r han f�r �ta sig m�tt,

under en f�rsm�dd kvinna, n�r hon f�r man och en tj�nstekvinna, n�r hon tr�nger undan sin fru.

Fyra finnas, som �ro sm� p� jorden, och likv�l �r stor vishet dem besk�rd:

myrorna �ro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin f�da;

klippdassarna �ro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

gr�shopporna hava ingen konung, men i h�rordning draga de alla ut;

gecko-�dlan kan gripas med h�nderna, dock bor hon i konungapalatser.

Tre finnas, som skrida st�tligt fram, ja, fyra, som hava en st�tlig g�ng:

lejonet, hj�lten bland djuren, som ej viker tillbaka f�r n�gon,

en stridsrustad h�st och en bock och en konung i spetsen f�r sin h�r.

Om du har f�rh�vt dig, evad det var d�rskap eller det var medveten synd, s� l�gg handen p� munnen.

Ty s�som ost pressas ut ur mj�lk, och s�som blod pressas ut ur n�san, s� utpressas kiv ur vrede. ----