Chapter 1

Detta �r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han sk�dade ang�ende Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.

H�ren, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppf�tt och fostrat, men de hava avfallit fr�n mig.

En oxe k�nner sin �gare och en �sna sin herres krubba, men Israel k�nner intet, mitt folk f�rst�r intet.

Ve dig, du syndiga sl�kte, du skuldbelastade folk, du og�rningsm�ns avf�da, I vanartiga barn, som haven �vergivit HERREN, f�raktat Israels Helige och vikit bort ifr�n honom!

Var skall man mer sl� eder, d� I s� fortg�n i avf�llighet? Hela huvudet �r ju krankt, och hela hj�rtat �r sjukt.

Ifr�n fotbladet �nda upp till huvudet finnes intet helt, blott s�rm�rken och bl�nader och friska s�r, icke utkramade eller f�rbundna eller lenade med olja.

Edert land �r en �demark, edra st�der �ro uppbr�nda i eld, edra �krar bliva i eder �syn f�rt�rda av fr�mlingar; en �del�ggelse �r det, s�som d�r fr�mlingar hava omst�rtat allt.

Allenast dottern Sion st�r kvar d�r, s�som en hydda i en ving�rd, s�som ett vaktskjul p� ett gurkf�lt, s�som en insp�rrad stad.

Om HERREN Sebaot icke hade l�mnat en liten �terstod kvar �t oss, d� vore vi s�som Sodom, vi vore Gomorra lika.

H�ren HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till v�r Guds lag, du Gomorra-folk.

Vad skall jag med edra m�nga slaktoffer? s�ger HERREN. Jag �r m�tt p� br�nnoffer av v�durar och p� g�dkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.

N�r I kommen f�r att tr�da fram inf�r mitt ansikte, vem beg�r d� av eder det, att mina f�rg�rdar trampas ned?

B�ren ej vidare fram f�f�ngliga spisoffer; �ngan av dem �r en styggelse f�r mig. Nym�nader och sabbater och utlysta fester, ondska i f�rening med h�gtidsf�rsamlingar, s�dant kan jag icke lida.

Edra nym�nader och h�gtider hatar min sj�l; de hava blivit mig en b�rda, jag orkar ej b�ra den.

Ja, huru I �n utr�cken edra h�nder, s� g�mmer jag mina �gon f�r eder, och om I �n mycket bedjen, s� h�r jag icke d�rp�. Edra h�nder �ro fulla av blod;

tv�n eder d�, och renen eder. Skaffen edert onda v�sende bort ifr�n mina �gon. H�ren upp att g�ra, vad ont �r.

L�ren att g�ra vad gott �r, faren efter det r�tt �r, visen f�rtryckaren p� b�ttre v�gar, skaffen den faderl�se r�tt, utf�ren �nkans sak.

Kom, l�t oss g� till r�tta med varandra, s�ger HERREN. Om edra synder �n �ro blodr�da, s� kunna de bliva sn�vita, och om de �ro r�da s�som scharlakan, s� kunna de bliva s�som vit ull.

Om I �ren villiga att h�ra, skolen I f� �ta av landets goda.

Men �ren I ovilliga och genstr�viga, skolen I f�rt�ras av sv�rd; ty s� har HERRENS mun talat.

Huru har hon icke blivit en sk�ka, den trogna staden! Den var full av r�tt, r�ttf�rdighet bodde d�rinne, men nu bo d�r m�rdare.

Ditt silver har blivit slagg, ditt �dla vin �r utsp�tt med vatten.

Dina styresm�n �ro upprorsm�n och tjuvars stallbr�der. Alla �lskar de mutor och fara efter vinning. Den faderl�se skaffa de icke r�tt, och �nkans sak kommer icke inf�r dem.

D�rf�r s�ger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill sl�cka min harm p� mina ov�nner och h�mnas p� mina fiender.

Jag vill v�nda min hand emot dig och bortrensa ditt slagg s�som med lutsalt och skaffa bort all din o�dla malm.

Jag vill �ter giva dig s�dana domare som tillf�rne, och s�dana r�dsherrar som du f�rut �gde. D�refter skall du kallas �r�ttf�rdighetens stad�, �en trogen stad�.

Sion skall genom r�tt bliva f�rlossad och dess omv�nda genom r�ttf�rdighet.

Men f�rd�rv skall drabba alla �vertr�dare och syndare, och de som �vergiva HERREN, de skola f�rg�s.

Ja, de skola komma p� skam med de terebinter som voro eder fr�jd; och I skolen f� blygas �ver de lustg�rdar som I haden s� k�ra.

Ty I skolen bliva s�som en terebint med vissnade l�v och varda lika en lustg�rd utan n�got vatten.

Och de v�ldige skola varda s�som bl�r, och deras verk s�som en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna sl�cka.