Chapter 9

Dock, natt skall icke f�rbliva d�r nu �ngest r�der. I den f�rg�ngna tiden har har han l�tit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han l�ta det komma till �ra, trakten utmed Havsv�gen, landet p� andra sidan Jordan, hedningarnas omr�de.

Det folk som vandrar i m�rkret skall se ett stort ljus; ja, �ver dem som bo i d�dsskuggans land skall ett ljus skina klart.

Du skall g�ra folket talrikt, du skall g�ra dess gl�dje stor; inf�r dig skola de gl�dja sig, s�som man gl�des under sk�rdetiden, s�som man fr�jdar sig, n�r man utskiftar byte.

Ty du skall bryta s�nder deras b�rdors ok och deras skuldrors gissel och deras pl�gares stav, likasom i Midjans tid.

Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som s�lades i blod, allt s�dant skall br�nnas upp och f�rt�ras av eld.

Ty ett barn varder oss f�tt, en son bliver oss given, och p� hans skuldror skall herrad�met vila; och hans namn skall vara: Underbar i r�d, V�ldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

S� skall herrad�met varda stort och friden utan �nde �ver Davids tron och �ver hans rike; s� skall det bef�stas och st�djas med r�tt och r�ttf�rdighet, fr�n nu och till evig tid. HERREN Sebaots nit�lskan skall g�ra detta.

Ett ord s�nder Herren mot Jakob, och det sl�r ned i Israel,

och allt folket f�r f�rnimma det, Efraim och Samarias inv�nare, de som s�ga i sitt �vermod och i sitt hj�rtas stolthet:

�Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullb�rsfikontr�d har man huggit ned, men cedertr�d s�tta vi i deras st�lle.�

Och HERREN uppreser mot dem Resins ov�nner och uppeggar deras fiender,

aram�erna fr�n den ena sidan och filist�erna fr�n den andra, och de �ta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.

Men folket v�nder ej �ter till honom som sl�r dem; Herren Sebaot s�ka de icke.

D�rf�r avhugger HERREN p� Israel b�de huvud och svans, han hugger av b�de palmtopp och s�vstr�, allt p� en dag --

de �ldste och h�gst uppsatte de �ro huvudet, och profeterna, de falska v�gvisarna, de �ro svansen.

Ty detta folks ledare f�ra det vilse, och de som l�ta leda sig g� i f�rd�rvet.

D�rf�r kan Herren icke gl�dja sig �ver dess unga m�n, ej heller hava f�rbarmande med dess faderl�sa och �nkor; ty de �ro allasammans gudl�sa og�rningsm�n, och var mun talar d�rskap. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.

Ty ogudaktigheten f�rbr�nner s�som en eld, den f�rt�r tistel och t�rne; den t�nder p� den tjocka skogen, s� att den g�r upp i h�ga virvlar av r�k.

Genom HERREN Sebaots f�rgrymmelse har landet r�kat i brand, och folket �r likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.

Man river �t sig till h�ger och f�rbliver dock hungrig, man tager f�r sig till v�nster och bliver dock ej m�tt; envar �ter k�ttet p� sin egen arm:

Manasse �ter Efraim, och Efraim Manasse, och b�da tillhopa v�nda sig mot Juda. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.