Chapter 25

HERRE, du �r min Gud; jag vill upph�ja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du g�r underfulla ting, du utf�r r�dslut ifr�n fordom tid, fasta och best�ndande.

Ja, du har gjort staden till en stenhop, den bef�sta staden till en grush�g; fr�mlingarnas palats st�r ej mer d�r s�som en stad, aldrig skall det byggas upp igen.

D�rf�r m�ste nu det vilda folket �ra dig, den grymma hednastaden frukta dig.

Ty du har varit ett v�rn f�r den arme, ett v�rn f�r den fattige i hans n�d, en tillflykt mot st�rtskurar, ett skygd under hettan. Ty v�ldsverkarnas raseri �r likasom en st�rtskur mot en v�gg.

Och s�som du kuvar hettan, n�r det �r som torrast, s� kuvar du fr�mlingarnas larm; ja, s�som hettan d�mpas genom molnens skugga, s� d�mpas de grymmas segers�ng.

Och HERREN Sebaot skall p� detta berg g�ra ett g�stabud f�r alla folk, ett g�stabud med feta r�tter, ett g�stabud med starkt vin, ja, med feta, m�rgfulla r�tter, med starkt vin, v�l klarat.

Och han skall p� detta berg g�ra om intet det dok som h�ljer alla folk, och det t�ckelse som bet�cker alla folkslag.

Han skall f�r alltid g�ra d�den om intet; och Herren, HERREN skall avtorka t�rarna fr�n alla ansikten, och skall taga bort sitt folks sm�lek �verallt p� jorden. Ty s� har HERREN talat.

P� den tiden skall man s�ga: Se, d�r �r v�r Gud, som vi f�rbidade och som skulle fr�lsa oss. Ja, d�r �r HERREN, som vi f�rbidade; l�tom oss fr�jdas och vara glada �ver hans fr�lsning.

Ty HERRENS hand skall vila �ver detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom str� trampas ned i g�dselp�len.

Och huru han �n d�r breder ut sina h�nder, lik simmaren, n�r han simmar, s� skall dock hans h�gmod bliva nedbrutet, trots hans h�nders alla konster.

Ja, dina murars h�ga f�ste st�rtar han omkull och �dmjukar, han sl�r det till jorden, ned i stoftet.