Chapter 37

D� nu konung Hiskia h�rde detta, rev han s�nder sina kl�der och h�ljde sig i sorgdr�kt och gick in i HERRENS hus.

Och �verhovm�staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de �ldste bland pr�sterna s�nde han, h�ljda i sorgdr�kt, till profeten Jesaja, Amos' son.

Och de sade till denne: �S� s�ger Hiskia: En n�dens, tuktans och sm�lekens dag �r denne dag, ty fostren hava v�l kommit fram till f�dseln, men kraft att f�da finnes icke.

Kanh�nda skall HERREN, din Gud, h�ra Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har s�nt honom till att sm�da den levande Guden, s� att han straffar honom f�r dessa ord som han, HERREN, din Gud, har h�rt. S� bed nu en b�n f�r den kvarleva som �nnu finnes.�

N�r nu konung Hiskias tj�nare kommo till Jesaja,

sade Jesaja till dem: �S� skolen I s�ga till eder herre: S� s�ger HERREN: Frukta icke f�r de ord som du har h�rt, dem, med vilka den assyriske konungens tj�nare hava h�dat mig.

Se, jag skall l�ta en s�dan ande komma in i honom, att han p� grund av ett rykte som han skall f� h�ra v�nder tillbaka till sitt land; och jag skall l�ta honom falla f�r sv�rd i hans eget land.�

Och Rab-Sake v�nde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att bel�gra Libna; ty han hade h�rt, att han hade brutit upp fr�n Lakis.

Men n�r Sanherib fick h�ra s�gas om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut f�r att strida mot honom, skickade han, s� snart han h�rde detta, s�ndebud till Hiskia och sade:

�S� skolen I s�ga till Hiskia, Juda konung: L�t icke din Gud, som du f�rtr�star p�, bedraga dig, i det att du t�nker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'

Du har ju h�rt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra l�nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva r�ddad!

Hava v�l de folk, som mina f�der f�rd�rvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit r�ddade av sina gudar?

Var �r Hamats konung och Arpads konung och konungen �ver Sefarvaims stad, �ver Hena och Iva?�

N�r Hiskia hade mottagit brevet av s�ndebuden och l�st det, gick han upp i HERRENS hus, och d�r bredde Hiskia ut det inf�r HERRENS ansikte.

Och Hiskia bad till HERREN och sade:

�HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p� keruberna, du allena �r Gud, den som r�der �ver alla riken p� jorden; du har gjort himmel och jord.

HERRE, b�j ditt �ra h�rtill och h�r; HERRE, �ppna dina �gon och se. Ja, h�r alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har sm�dat den levande Guden.

Det �r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f�r�tt alla l�nder s�som ock sitt eget land.

Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av m�nniskoh�nder, tr� och sten; d�rf�r kunde de f�rg�ra dem.

Men fr�ls oss nu, HERRE, v�r Gud, ur hans hand, s� att alla riken p� jorden f�rnimma, att du, HERRE, �r den ende.�

D� s�nde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och l�t s�ga: �S� s�ger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett ang�ende Sanherib, konungen i Assyrien:

Detta �r det ord, som HERREN har talat om honom: Hon f�raktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.

Vem har du sm�dat och h�dat, och mot vem har du upph�vt din r�st? Alltf�r h�gt har du upplyft dina �gon -- ja, mot Israels Helige.

Genom dina tj�nare sm�dade du HERREN, n�r du sade: 'Med mina m�nga vagnar drog jag upp p� bergens h�jder, l�ngst upp p� Libanon; jag h�gg ned dess h�ga cedrar och v�ldiga cypresser; jag tr�ngde fram till dess �versta h�jder, dess frodigaste skog;

jag gr�vde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens str�mmar.'

Har du icke h�rt, att jag f�r l�nge sedan beredde detta? Av �lder best�mde jag ju s�; och nu har jag f�rt det fram: du fick makt att �del�gga bef�sta st�der till grusade stenhopar.

Deras inv�nare blevo maktl�sa, de f�rf�rades och stodo med skam. Det gick dem s�som gr�set p� marken och gr�na �rter, s�som det som v�xer p� taken, och s�d, som f�rg�s, f�rr�n str�et har vuxit upp.

Om du sitter eller g�r ut eller g�r in, s� vet jag det, och huru du rasar mot mig.

Men d� du nu s� rasar mot mig och d� ditt �vermod har n�tt till mina �ron, skall jag s�tta min krok i din n�sa och mitt betsel i din mun och f�ra dig tillbaka samma v�g, som du har kommit p�.

Och detta skall f�r dig vara tecknet: man skall detta �r �ta, vad som v�xer upp av spills�d, och n�sta �r sj�lvvuxen s�d, men det tredje �ret skolen I f� s� och sk�rda och plantera ving�rdar och �ta deras frukt.

Och den r�ddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall �ter skjuta rot nedtill och b�ra frukt upptill.

Ty fr�n Jerusalem skall utg� en kvarleva, en r�ddad skara fr�n Sions berg. HERREN Sebaots nit�lskan skall g�ra detta.

D�rf�r s�ger HERREN s� om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta n�gon pil ditin; han skall icke mot den f�ra fram n�gon sk�ld eller kasta upp n�gon vall mot den.

Samma v�g han kom skall han v�nda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, s�ger HERREN.

Ty jag skall besk�rma och fr�lsa denna stad f�r min tj�nare Davids skull.�

Och HERRENS �ngel gick ut och slog i assyriernas l�ger ett hundra �ttiofem tusen man; och n�r man bittida f�ljande morgon kom ut, fick man se d�da kroppar ligga d�r �verallt.

D� br�t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t�gade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.

Men n�r han en g�ng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dr�pt med sv�rd av sina s�ner Adrammelek och Sareser; d�refter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.