Chapter 42

Se, �ver min tj�nare som jag uppeh�ller, min utkorade, till vilken min sj�l har behag, �ver honom har jag l�tit min Ande komma; han skall utbreda r�tten bland folken.

Han skall icke skria eller ropa och icke l�ta h�ra sin r�st p� gatorna.

Ett brutet r�r skall han icke s�nderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsl�cka; han skall i trofasthet utbreda r�tten.

Hans kraft skall icke f�rtyna eller brytas, intill dess att han har grundat r�tten p� jorden; havsl�nderna v�nta efter hans lag.

S� s�ger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utsp�nt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras d�rav, han som har givit liv �t folket som �r d�rp� och ande �t dem som vandra d�r:

Jag, HERREN, har kallat dig i r�ttf�rdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig f�rbundet med folket och s�tta dig till ett ljus f�r folkslagen,

f�r att du m� �ppna blinda �gon och f�ra f�ngar ut ur f�ngelset, ja, ur f�ngenskapen dem som sitta i m�rkret.

Jag, HERREN, det �r mitt namn; och jag giver icke min �ra �t n�gon annan eller mitt lov �t bel�tena.

Se, vad jag f�rut f�rkunnade, det har nu kommit. Nu f�rkunnar jag nya ting; f�rr�n de visa sig, l�ter jag eder h�ra om dem.

Sjungen till HERRENS �ra en ny s�ng, hans lov fr�n jordens �nda, I som faren p� havet, s� ock allt vad d�ri �r, I havsl�nder med edra inbyggare;

st�mmen upp, du �ken med dina st�der och I byar, d�r Kedar bor; jublen, I klippornas inv�nare, ropen fr�n bergens toppar.

Given HERREN �ra och f�rkunnen hans lov i havsl�nderna.

HERREN drager ut s�som en hj�lte, han eggar upp sig till iver s�som en krigare; han uppgiver h�rskri, han ropar h�gt och visar sin makt mot sina fiender.

I l�ng tid har jag tegat, jag h�ll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag h�ja rop s�som en barnaf�derska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.

Jag skall f�r�da berg och h�jder och l�ta allt gr�s p� dem f�rtorka; jag skall g�ra str�mmar till land och l�ta allt gr�s p� dem f�rtorka; jag skall g�ra str�mmar till land och l�ta sj�ar torka ut.

Och de blinda skall jag leda p� en v�g som de icke k�nna; p� stigar som de icke k�nna skall jag f�ra dem. Jag skall g�ra m�rkret framf�r dem till ljus och det som �r oj�mnt till j�mn mark. Detta �r, vad jag skall g�ra, och jag skall ej rygga mitt ord.

Men de som f�rtr�sta p� skurna bel�ten och som s�ga till gjutna bel�ten: �I �ren v�ra gudar�, de skola vika tillbaka och st� d�r med skam.

H�ren, I d�ve; I blinde, sk�den och sen.

Vem �r blind, om icke min tj�nare, och s� d�v som den budb�rare jag s�nder �stad?

Du har f�tt se mycket, men du aktar icke d�rp�; fast�n �ronen hava blivit �ppnade, lyssnar ingen till.

Det �r HERRENS behag, f�r hans r�ttf�rdighets skull, att han vill l�ta sin lag komma till makt och �ra.

Men detta �r ett plundrat och sk�vlat folk; dess ynglingar �ro alla lagda i bojor, och i f�ngelser h�llas de g�mda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som r�ddar, till sk�vling, och ingen s�ger: �Giv tillbaka.�

Ack att n�gon bland eder ville lyssna h�rtill, f�r framtiden giva akt och h�ra h�rp�!

Vem har l�mnat Jakob till sk�vling och Israel i plundrares v�ld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, p� vilkens v�gar man icke ville vandra och p� vilkens lag man icke ville h�ra?

D�rf�r utg�t han �ver dem i sin vrede f�rt�rnelse och krigets raseri. Och de f�rbr�ndes d�rav runt omkring, men besinnade det icke; de f�rt�rdes d�rav, men aktade icke d�rp�.