Chapter 51

H�ren p� mig, I som faren efter r�ttf�rdighet, I som s�ken HERREN. Sk�den p� klippan, ur vilken I �ren uthuggna, och p� gruvan, ur vilken I haven framh�mtats:

ja, sk�den p� Abraham, eder fader, och p� Sara som f�dde eder. Ty n�r han �nnu var ensam, kallade jag honom och v�lsignade honom och f�r�kade honom.

Ja, HERREN skall varkunna sig �ver Sion, han skall varkunna sig �ver alla dess ruiner; han g�r dess �ken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustg�rd. Fr�jd och gl�dje skall h�ras d�rinne, tacks�gelse och lovs�ngs ljud.

Akta p� mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty fr�n mig skall lag utg�, och min r�tt skall jag s�tta till ett ljus f�r folken.

Min r�ttf�rdighet �r n�ra, min fr�lsning g�r fram, och mina armar skola skaffa r�tt bland folken; havsl�nderna bida efter mig och hoppas p� min arm.

Lyften upp edra �gon till himmelen, sk�den ock p� jorden h�rnere: se, himmelen skall uppl�sa sig s�som r�k och jorden n�tas ut s�som en kl�dnad, och dess inbyggare skola d� s�som mygg; men min fr�lsning f�rbliver evinnerligen, och min r�ttf�rdighet varder icke om intet.

H�ren p� mig, I som k�nnen r�ttf�rdigheten, du folk, som b�r min lag i ditt hj�rta; Frukten icke f�r m�nniskors sm�delser och varen ej f�rf�rade f�r deras h�n.

Ty mal skall f�rt�ra dem s�som en kl�dnad, och mott skall f�rt�ra dem s�som ull; men min r�ttf�rdighet f�rbliver evinnerligen och min fr�lsning ifr�n sl�kte till sl�kte.

Vakna upp, vakna upp, kl�d dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp s�som i forna dagar, i f�rg�ngna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken?

Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en v�g, d�r ett fr�lsat folk kunde g� fram?

Ja, HERRENS f�rlossade skola v�nda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gl�dje skall kr�na deras huvuden, fr�jd och gl�dje skola de undf�, sorg och suckan skola fly bort.

Jag, jag �r den som tr�star eder. Vem �r d� du, att du fruktar f�r d�dliga m�nniskor, f�r m�nniskobarn som bliva s�som torrt gr�s?

Och d�rvid f�rg�ter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utsp�nt himmelen och lagt jordens grund. Ja, best�ndigt, dagen igenom, f�rskr�ckes du f�r f�rtryckarens vrede, s�som stode han just redo till att f�rd�rva. Men vad bliver v�l av f�rtryckarens vrede?

Snart skall den fj�ttrade l�sas ur sitt tv�ng; han skall icke d� och hemfalla �t graven, ej heller skall han lida brist p� br�d.

ty jag �r HERREN, din Gud, han som r�r upp havet, s� att dess b�ljor brusa, han vilkens namn �r HERREN Sebaot;

och jag har lagt mina ord i din mun och �vert�ckt dig med min hands skugga f�r att plantera en himmel och grunda en jord och f�r att s�ga till Sion: Du �r mitt folk.

Vakna upp, vakna upp, st� upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har f�tt att dricka hans vredes b�gare, ja, du som har t�mt berusningens kalk till sista droppen.

Bland alla de s�ner hon hade f�tt fanns ingen som ledde henne, bland alla de s�ner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen.

Dubbel �r den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? H�r �r f�r�delse och f�rst�ring, hunger och sv�rd. Huru skall jag tr�sta dig?

Dina s�ner f�rsm�ktade, de l�go vid alla gath�rn, lika antiloper i j�garens garn, drabbade i fullt m�tt av HERRENS vrede, av din Guds n�pst.

D�rf�r m� du h�ra detta, du arma, som �r drucken, fast�n icke av vin:

S� s�ger HERREN, som �r din Herre, och din Gud, som utf�r sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens b�gare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka.

Och jag s�tter den i dina pl�gares hand, deras som sade till dig: �Fall ned, s� att vi f� g� fram �ver dig�; och s� n�dgades du g�ra din rygg likasom till en mark och till en gata f�r dem som gingo d�r fram.