Chapter 13

S� sade HERREN till mig: �G� bort och k�p dig en linneg�rdel, och s�tt den omkring dina l�nder, men l�t den icke komma i vatten.�

Och jag k�pte en g�rdel, s�som HERREN hade befallt, och satte den omkring mina l�nder.

D� kom HERRENS ord till mig f�r andra g�ngen; han sade:

�Tag g�rdeln som du har k�pt, och som du b�r omkring dina l�nder, och st� upp och g� bort till Frat, och g�m den d�r i en stenklyfta.�

Och jag gick bort och g�mde den vid Frat, s�som HERREN hade bjudit mig.

Sedan, en l�ng tid d�refter, sade HERREN till mig: �St� upp och g� bort till Frat, och h�mta d�rifr�n den g�rdel som jag bj�d dig g�mma d�r.�

Och jag gick bort till Frat och gr�vde upp g�rdeln och h�mtade fram den fr�n det st�lle d�r jag hade g�mt den. Och se, g�rdeln var f�rd�rvad, s� att den icke mer dugde till n�got.

D� kom HERRENS ord till mig; han sade:

S� s�ger HERREN: P� samma s�tt skall jag s�nda f�rd�rv �ver Judas och Jerusalems stora h�gmod.

Detta onda folk, som icke vill h�ra mitt ord, utan vandrar i sitt hj�rtas h�rdhet och f�ljer efter andra gudar och tj�nar och tillbeder dem, det skall bliva s�som denna g�rdel vilken icke duger till n�got.

Ty likasom en mans g�rdel sluter sig t�tt omkring hans l�nder, s� l�t jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, s�ger HERREN, p� det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till ber�mmelse, lov och �ra; men de ville icke h�ra.

S�g d�rf�r till dem detta ord: S� s�ger HERREN, Israels Gud: Alla vink�rl �ro till f�r att fyllas med vin. Och n�r de d� s�ga till dig: �Skulle vi icke veta att alla vink�rl �ro till f�r att fyllas med vin?�,

s� svara dem: S� s�ger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands alla inbyggare, konungarna som sitta p� Davids tron, och pr�sterna och profeterna, ja, alla Jerusalems inv�nare, s� att de bliva druckna.

Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, b�de f�der och barn, s�ger HERREN. Jag skall icke hava n�gon misskund, icke skona och icke f�rbarma mig, s� att jag avst�r fr�n att f�rd�rva dem.

H�ren och lyssnen h�rtill, varen icke �vermodiga; ty HERREN har talat.

Given HERREN, eder Gud, �ra, f�rr�n han l�ter m�rkret komma, och f�rr�n edra f�tter snubbla p� bergen, n�r det skymmer; ty det ljus I f�rbiden skall han byta i d�dsskugga och g�ra till t�cken.

Men om I icke h�ren h�rp�, s� m�ste min sj�l i l�nndom s�rja �ver s�dant �vermod, och mitt �ga m�ste bitterligen gr�ta och flyta i t�rar, d�rf�r att HERRENS hjord d� bliver bortf�rd i f�ngenskap.

S�g till konungen och konungamodern: S�tten eder l�gt ned, ty den h�rlighetens krona som prydde edert huvud har fallit av eder.

St�derna i Sydlandet �ro tillslutna, och ingen finnes, som �ppnar dem; hela Juda �r bortf�rt i f�ngenskap, ja, bortf�rt helt och h�llet.

Lyften upp edra �gon och sen huru de komma norrifr�n. Var �r nu hjorden som var dig given, den hjord som var din �ra?

Vad vill du s�ga, n�r han s�tter till herrar �ver dig m�n som du sj�lv har l�rt att komma till dig s�som �lskare? Skulle du d� icke gripas av v�nda s�som en kvinna i barnsn�d?

Men om du s�ger i ditt hj�rta: �Varf�r har det g�tt mig s�?�, s� vet: for din stora missg�rnings skull blev ditt mantelsl�p upplyft och dina f�tter nesligt blottade.

Kan v�l en etiopier f�rvandla sin hud eller en panter sina fl�ckar? D� skullen ocks� I kunna g�ra n�got gott, I som �ren s� �vade i ondska.

V�lan, jag vill f�rskingra dem s�som str� som far bort f�r �knens vind.

Detta skall vara din lott och din besk�rda del fr�n mig, s�ger HERREN, d�rf�r att du har f�rg�tit mig och f�rlitat dig p� l�gn.

D�rf�r skall jag ock draga upp ditt mantelsl�p �ver ditt ansikte, s� att man f�r se din skam.

Din otukt, ditt vrenskande, ditt sk�ndliga otuktsv�sen -- p� h�jderna, p� f�ltet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- p� huru l�ng tid �nnu?