Chapter 17

Juda synd �r uppskriven med j�rnstift, med diamantgriffel; den �r inristad p� deras hj�rtas tavla och p� edra altarens horn,

s� visst som deras barn vid gr�na tr�d och p� h�ga kullar komma ih�g sina altaren och Aseror.

Du mitt berg p� f�ltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag l�mna till plundring, s� ock dina offerh�jder, till straff f�r vad du har syndat i hela ditt land.

Och du skall n�dgas avst� -- och detta genom din egen f�rskyllan -- fr�n den arvedel som jag har givit dig; och jag skall l�ta dig tj�na dina fiender i ett land som du icke k�nner. Ty I haven uppt�nt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

S� s�ger HERREN: F�rbannad �r den man som f�rtr�star p� m�nniskor och s�tter k�tt sig till arm och med sitt hj�rta viker av ifr�n HERREN.

Han skall bliva s�som en torr buske p� hedmarken och skall icke f� se n�got gott komma, utan skall bo p� f�rbr�nda platser i �knen, i ett land med salthedar, d�r ingen bor.

Men v�lsignad �r den man som f�rtr�star p� HERREN, den som har HERREN till sin f�rtr�stan.

Han �r lik ett tr�d som �r planterat vid vatten, och som str�cker ut sina r�tter till b�cken; ty om �n hetta kommer, s� f�rskr�ckes det icke, utan bevarar sina l�v gr�nskande; och om ett torrt �r kommer, s� s�rjer det icke och upph�r ej heller att bara frukt.

Ett illfundigt och f�rd�rvat ting �r hj�rtat framf�r allt annat; vem kan f�rst� det?

Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hj�rtat och pr�var njurarna, och giver s� �t var och en efter hans v�gar, efter hans g�rningars frukt.

Lik en rapph�na som ruvar p� �gg, vilka hon ej sj�lv har lagt, �r den som samlar rikedom med or�tt; i sina halva dagar m�ste han l�mna den och vid sitt slut skall han st� s�som en d�re.

En h�rlighetens tron, en urgammal h�jd �r v�r helgedoms plats.

HERREN �r Israels hopp; alla som �vergiva dig komma p� skam. de som vika av ifr�n mig likna en skrift i sanden; ty de hava �vergivit HERREN, k�llan med det friska vattnet.

Hela du mig, HERRE, s� varde jag helad; fr�ls mig du, s� varder jag fr�lst. Ty du �r mitt lov.

Se, dessa s�ga till mig: �Vad bliver av HERRENS ord? M� det fullbordas!�

Det �r ju s�, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterf�ljd, och f�rd�rvets dag har jag icke �stundat; du vet det sj�lv. Vad mina l�ppar hava uttalat, det har talats inf�r ditt ansikte.

S� bliv d� icke till skr�ck f�r mig; du som �r min tillflykt p� olyckans dag.

L�t dem som f�rf�lja mig komma p� skam, men l�t icke mig komma p� skam; l�t dem bliva f�rf�rade, men l�t ej mig bliva f�rf�rad. L�t en olycksdag komma �ver dem, och krossa dem i dubbelt m�tt.

S� sade HERREN till mig: G� �stad och st�ll dig i Menighetsporten, d�r Juda konungar g� in och g� ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;

och s�g till dem: H�ren HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems inv�nare som g�n in genom dessa portar.

S� s�ger HERREN: Tagen eder val till vara f�r att p� sabbatsdagen b�ra n�gon b�rda eller f�ra in n�gon s�dan genom Jerusalems portar.

Och f�ren icke p� sabbatsdagen n�gon b�rda ut ur edra hus, och g�ren ej heller n�got annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, s�som jag bj�d edra f�der,

fast�n de icke ville h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, utan voro h�rdnackade, s� att de icke h�rde eller togo emot tuktan.

Men om I viljen h�ra mig, s�ger HERREN, s� att I p� sabbatsdagen icke f�ren n�gon b�rda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, s� att I p� den icke g�ren n�got arbete,

d� skola konungar och furstar som komma att sitta p� Davids tron f� draga in genom denna stads portar, p� vagnar och h�star, f�ljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems inv�nare; och denna stad skall d� f�rbliva bebodd evinnerligen.

Och fr�n Juda st�der, fr�n Jerusalems omnejd och fr�n Benjamins land, fr�n L�glandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och framb�ra br�nnoffer, slaktoffer, spisoffer och r�kelse och framb�ra lovoffer till HERRENS hus.

Men om I icke h�ren mitt bud att helga sabbaten och att icke b�ra n�gon b�rda in genom Jerusalems portar p� sabbatsdagen, d� skall jag t�nda eld p� dess portar, och elden skall f�rt�ra Jerusalems palatser och skall icke kunna utsl�ckas.