Chapter 3

Och jag sade: H�ren, I Jakobs h�vdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad r�tt �r,

I som haten det goda och �lsken det onda, I som sliten huden av kroppen p� m�nniskorna och k�ttet fr�n deras ben?

Men eftersom dessa �ta mitt folks k�tt och riva huden av deras kropp och bryta s�nder deras ben, f�r att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom k�tt som l�gges i kitteln,

d�rf�r skall HERREN icke svara dem, n�r de ropa till honom; han skall d�lja sitt ansikte f�r dem p� den tiden, f�r deras onda v�sendes skull.

S� talar HERREN mot de profeter som f�ra mitt folk vilse, mot dem som ropa: �Allt st�r v�l till!�, s� l�nge de hava n�got att tugga med sina t�nder, men b�da upp folket till helig strid mot den som ej giver dem n�got i gapet.

D�rf�r skall natt komma �ver eder, s� att det bliver slut p� edra syner, och m�rker, s� att det bliver slut p� edra sp�domar. Ja, solen skall g� ned �ver profeterna och dagen varda m�rk �ver dem.

Siarna skola st� d�r med skam, och sp�m�nnen skola f� blygas; de skola alla n�dgas skyla sitt sk�gg, d� nu intet svar mer kommer fr�n Gud.

Men jag, jag �r uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med r�ttsinne och frimodighet, s� att jag kan f�rkunna f�r Jakob hans �vertr�delse och f�r Israel hans synd.

H�ren d� detta, I h�vdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som h�llen f�r styggelse vad r�tt �r och g�ren krokigt allt vad rakt �r,

I som byggen upp Sion med blodsd�d och Jerusalem med or�ttf�rdighet --

den stad vars h�vdingar d�ma f�r mutor, vars pr�ster undervisa f�r betalning, och vars profeter sp� f�r penningar, allt under det de st�dja sig p� HERREN och s�ga: ��r icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma �ver oss.�

D�rf�r skall f�r eder skull Sion varda uppl�jt till en �ker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen h�jd.