Chapter 2

En folkf�rskingrare drager upp mot dig; bevaka dina f�sten. Speja ut�t v�gen, omgjorda dina l�nder bruka din kraft, s� mycket du f�rm�r.

Ty HERREN vill �terst�lla Jakobs h�ghet s�som Israels h�ghet, d� nu plundrare s� hava �delagt dem och s� f�rd�rvat deras vintr�d.

Hans hj�ltars sk�ldar �ro f�rgade r�da, stridsm�nnen g� kl�dda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, n�r han g�r dem redo till strid; och man skakar lansar av cypresstr�.

P� v�garna storma vagnarna fram, de k�ra om varandra p� f�lten; s�som bloss �ro de att sk�da lika ljungeldar fara de �stad.

Han vet nogsamt vilka v�ldiga k�mpar han �ger; de st�rta �ver�nda, d�r de rusa fram�t. De hasta mot stadens murar, och stormtaken g�ras redo.

Str�mportarna m�ste �ppna sig, och palatset f�rsm�lter av �ngest.

Ja, domen st�r fast: hon bliver blottad, bortsl�pad; hennes t�rnor m�ste sucka likasom duvor och sl� sig f�r sitt br�st.

I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. �Stannen! Stannen!� -- Nej, ingen v�nder sig om.

R�ven nu silver, r�ven guld. H�r finnas skatter utan �nde, �verfl�d p� alla dyrbara h�vor.

�del�ggelse och f�r�delse och f�rst�relse! F�rf�rade hj�rtan och sk�lvande kn�n! Darrande l�nder allest�des! Allas ansikten hava skiftat f�rg.

Var �r nu lejonens kula, den plats d�r de unga lejonen f�rt�rde sitt rov, d�r lejonet och lejoninnan hade sin g�ng, d�r lejonungen gick omkring, utan att n�gon skr�mde bort den?

Var �r lejonet som tog rov, s� mycket dess ungar ville hava, och d�dade �t sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina h�lor med rov och sina kulor med r�vat gods?

Se, jag skall v�nda mig mot dig, s�ger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag l�ta g� upp i r�k, och dina unga lejon skall sv�rdet f�rt�ra. Jag skall utrota ditt r�vade gods fr�n jorden och man skall ej mer h�ra dina s�ndebuds r�st