Chapter 3

Ve dig, du blodstad, alltigenom s� full av l�gn och v�ld, du som aldrig upph�r att r�va!

H�r, piskor sm�lla! H�r, vagnshjul d�na! H�star jaga fram, och vagnar rulla �stad.

Ryttare komma i fyrspr�ng; sv�rden ljunga, och spjuten blixtra. Slagna ser man i m�ngd och lik i stora hopar; igen �nde �r p� d�da, man stupar �ver d�da.

Allt detta f�r den myckna otukt hon bedrev, hon, den fagra och trollkunniga sk�kan, som prisgav folkslag genom sin otukt och folkstammar genom sina trolldomskonster.

Se, jag skall v�nda mig mot dig, s�ger HERREN Sebaot; jag skall lyfta upp ditt mantelsl�p �ver ditt ansikte och l�ta folkslag se din blygd och konungariken din skam.

Och jag skall kasta p� dig vad styggeligt �r, jag skall l�ta dig bliva f�raktad, ja, g�ra dig till ett sk�despel.

Var och en som ser dig skall sky dig och skall s�ga: �Nineve �r �delagt, men vem kan �mka det?� Ja, var finner man n�gon som vill tr�sta dig?

�r du d� b�ttre �n No-Amon, hon som tronade vid Nilens str�mmar, omsluten av vatten -- ett havets f�ste, som hade ett hav till mur?

Etiopier i m�ngd och egyptier utan �nde, put�er och libyer voro dig till hj�lp.

Ocks� hon m�ste ju g� i landsflykt och f�ngenskap, ocks� hennes barn blevo krossade i alla gath�rn; om hennes �dlingar kastade man lott, och alla hennes storm�n blevo f�ngslade med kedjor

S� skall ock du bliva drucken och sjunka i vanmakt; ocks� du skall f� leta efter n�got v�rn mot fienden.

Alla dina f�sten likna fikontr�d med br�dmogen frukt: vid minsta skakning falla de i munnen p� den som vill �ta dem.

Se, ditt manskap �r hos dig s�som kvinnor; ditt lands portar st� vid�ppna f�r dina fiender; eld f�rt�r dina bommar.

H�mta dig vatten till f�rr�d under bel�gringen, f�rst�rk dina f�sten. Stig ned i leran och trampa i murbruket; grip till tegelformen.

B�st du st�r d�r, skall elden f�rt�ra dig och sv�rdet utrota dig. Ja, s�som av gr�smaskar skall du bliva uppfr�tt, om du ock sj�lv samlar skaror s� talrika som gr�smaskar, skaror s� talrika som gr�shoppor.

Om du ock har kr�mare flera �n himmelens stj�rnor, s� vet: gr�smaskarna f�lla sina vingars h�ljen och flyga bort.

Ja, dina furstar �ro s�som gr�shoppor och dina h�vdingar s�som gr�shoppssv�rmar: de stanna inom murarna, s� l�nge det �r svalt, men n�r solen kommer fram, d� fly de bort, och sedan vet ingen var de finnas.

Dina herdar hava slumrat in, du Assurs konung; dina v�ldige ligga i ro. Ditt folk �r f�rstr�tt uppe p� bergen, och ingen f�rsamlar det.

Det finnes ingen bot f�r din skada ol�kligt �r ditt s�r. Alla som h�ra vad som har h�nt dig klappa i h�nderna �ver dig. Ty �ver vem gick ej din ondska best�ndigt?