Chapter 27

Men n�r det hade blivit morgon, fattade alla �verstepr�sterna och folkets �ldste det beslutet ang�ende Jesus, att de skulle d�da honom.

Och de l�to binda honom och f�rde honom bort och �verl�mnade honom �t Pilatus, landsh�vdingen.

N�r d� Judas, som hade f�rr�tt honom, s�g att han var d�md, �ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till �verstepr�sterna och de �ldste

och sade: �Jag har syndat d�rigenom att jag har f�rr�tt oskyldigt blod.� Men de svarade: �Vad kommer det oss vid? Du f�r sj�lv svara d�rf�r.�

D� kastade han silverpenningarna i templet och gick sin v�g. Sedan gick han bort och h�ngde sig.

Men �verstepr�sterna togo silverpenningarna och sade: �Det �r icke lovligt att l�gga dem i offerkistan, eftersom det �r blodspenningar.�

Och sedan de hade fattat sitt beslut, k�pte de f�r dem Krukmakar�kern till begravningsplats f�r fr�mlingar.

D�rf�r kallas den �kern �nnu i dag Blods�kern.

S� fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n�r han sade: �Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset f�r den man vilkens v�rde hade blivit best�mt, den som israelitiska m�n hade v�rderat --

och jag gav dem till betalning f�r Krukmakar�kern, i enlighet med Herrens befallning till mig.�

Men Jesus st�lldes fram inf�r landsh�vdingen. Och landsh�vdingen fr�gade honom och sade: ��r du judarnas konung?� Jesus svarade honom: �Du s�ger det sj�lv.�

Men n�r �verstepr�sterna och de �ldste framst�llde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.

D� sade Pilatus till honom: �H�r du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?�

Men han svarade honom icke p� en enda fr�ga, s� att landsh�vdingen mycket f�rundrade sig.

Nu var det sed att landsh�vdingen vid h�gtiden gav folket en f�nge l�s, vilken de ville.

Och man hade d� en beryktad f�nge, som hette Barabbas.

N�r de nu voro f�rsamlade, fr�gade Pilatus dem: �Vilken viljen I att jag skall giva eder l�s, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?�

Han visste n�mligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inf�r r�tta.

Och medan han satt p� domars�tet, hade hans hustru s�nt bud till honom och l�tit s�ga: �Befatta dig icke med denne r�ttf�rdige man; ty jag har i natt lidit mycket i dr�mmen f�r hans skull.�

Men �verstepr�sterna och de �ldste hade �vertalat folket att beg�ra Barabbas och l�ta f�rg�ra Jesus.

N�r allts� landsh�vdingen nu fr�gade dem och sade: �Vilken av de tv� viljen I att jag skall giva eder l�s?�, s� svarade de: �Barabbas.�

D� fr�gade Pilatus dem: �Vad skall jag d� g�ra med Jesus, som kallas Messias?� De svarade alla: �L�t korsf�sta honom.�

Men han fr�gade: �Vad ont har han d� gjort?� D� skriade de �nnu ivrigare: �L�t korsf�sta honom.�

N�r nu Pilatus s�g att han intet kunde utr�tta, utan att larmet blev allt starkare, l�t han h�mta vatten och tv�dde sina h�nder i folkets �syn och sade: �Jag �r oskyldig till denne mans blod. I f�n sj�lva svara d�rf�r.�

Och allt folket svarade och sade: �Hans blod komme �ver oss och �ver v�ra barn.�

D� gav han dem Barabbas l�s; men Jesus l�t han gissla och utl�mnade honom sedan till att korsf�stas.

D� togo landsh�vdingens krigsm�n Jesus med sig in i pretoriet och f�rsamlade hela den romerska vakten omkring honom.

Och de togo av honom hans kl�der och satte p� honom en r�d mantel

och vredo samman en krona av t�rnen och satte den p� hans huvud, och i hans h�gra hand satte de ett r�r. Sedan b�jde de kn� inf�r honom och begabbade honom och sade: �Hell dig, judarnas konung!�

Och de spottade p� honom och togo r�ret och slogo honom d�rmed i huvudet.

Och n�r de s� hade begabbat honom, kl�dde de av honom manteln och satte p� honom hans egna kl�der och f�rde honom bort till att korsf�stas.

D� de nu voro p� v�g ditut, tr�ffade de p� en man fr�n Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att g� med och b�ra hans kors.

Och n�r de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),

r�ckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d� han hade smakat d�rp�, ville han icke dricka det.

Och n�r de hade korsf�st honom, delade de hans kl�der mellan sig genom att kasta lott om dem.

Sedan sutto de d�r och h�llo vakt om honom.

Och �ver hans huvud hade man satt upp en �verskrift, som angav vad han var anklagad f�r, och den lydde s�: �Denne �r Jesus, judarnas konung.�

Med honom korsf�stes d� ock tv� r�vare, den ene p� h�gra sidan och den andre p� v�nstra.

Och de som gingo d�r f�rbi bespottade honom och skakade huvudet

och sade: �Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hj�lp dig nu sj�lv, om du �r Guds Son, och stig ned fr�n korset.�

Sammalunda talade ock �verstepr�sterna, j�mte de skriftl�rde och de �ldste, begabbande ord och sade:

�Andra har han hj�lpt; sig sj�lv kan han icke hj�lpa. Han �r ju Israels konung; han stige nu ned fr�n korset, s� vilja vi tro p� honom.

Han har satt sin f�rtr�stan p� Gud, m� nu han fr�lsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag �r Guds Son.'�

P� samma s�tt sm�dade honom ocks� r�varna som voro korsf�sta med honom.

Men vid sj�tte timmen kom �ver hela landet ett m�rker, som varade �nda till nionde timmen.

Och vid nionde timmen ropade Jesus med h�g r�st och sade: �Eli, Eli, lema sabaktani?�; det betyder: �Min Gud, min Gud, varf�r har du �vergivit mig?�

Men n�r n�gra av dem som stodo d�r borde detta, sade de: �Han kallar p� Elias.�

Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med �ttikvin och satte den p� ett r�r och gav honom att dricka.

Men de andra sade: �L�t oss se om Elias kommer och hj�lper honom.�

�ter ropade Jesus med h�g r�st och gav upp andan.

Och se, d� r�mnade f�rl�ten i templet i tv� stycken, uppifr�n och �nda ned, och jorden skalv, och klipporna r�mnade,

och gravarna �ppnades, och m�nga avsomnade heligas kroppar stodo upp.

De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppst�ndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig f�r m�nga.

Men n�r h�vitsmannen och de som med honom h�llo vakt om Jesus s�go jordb�vningen och det �vriga som skedde, blevo de mycket f�rskr�ckta och sade: �F�rvisso var denne Guds Son.�

Och m�nga kvinnor som hade f�ljt Jesus fr�n Galileen och tj�nat honom, stodo d�r p� avst�nd och s�go vad som skedde.

Bland dessa voro Maria fr�n Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, s� ock Sebedeus' s�ners moder.

Men n�r det hade blivit afton, kom en rik man fr�n Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu l�rjunge;

denne gick till Pilatus och utbad sig att f� Jesu kropp. D� bj�d Pilatus att man skulle l�mna ut den �t honom.

Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk

och lade den i den nya grav som han hade l�tit hugga ut �t sig i klippan; och sedan han hade v�ltrat en stor sten f�r ing�ngen till graven, gick han d�rifr�n.

Men Maria fr�n Magdala och den andra Maria voro d�r, och de sutto gent emot graven.

F�ljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, f�rsamlade sig �verstepr�sterna och faris�erna och gingo till Pilatus

och sade: �Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villol�raren sade, medan han �nnu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppst�.'

Bjud f�rdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s� att hans l�rjungar icke komma och stj�la bort honom, och sedan s�ga till folket att han har uppst�tt fr�n de d�da. D� bliver den sista villan v�rre �n den f�rsta.�

Pilatus svarade dem: �D�r haven I vakt; g�n �stad och skydden graven s� gott I kunnen.�

Och de gingo �stad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock f�rseglade stenen.