Chapter 13

D� han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans l�rjungar till honom: �M�stare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!�

Jesus svarade honom: �Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men h�r skall f�rvisso icke l�mnas sten p� sten; allt skall bliva nedbrutet.�

N�r han sedan satt p� Oljeberget, mitt emot helgedomen, fr�gade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d� de voro allena:

�S�g oss n�r detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden �r inne, d� allt detta skall g� i fullbordan.�

D� begynte Jesus tala till dem och sade: �Sen till, att ingen f�rvillar eder.

M�nga skola komma under mitt namn och s�ga: 'Det �r jag' och skola f�rvilla m�nga.

Men n�r I f�n h�ra krigslarm och rykten om krig, s� f�rloren icke besinningen; s�dant m�ste komma, men d�rmed �r �nnu icke �nden inne.

Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordb�vningar p� den ena orten efter den andra, och hungersn�d skall uppst�; detta �r begynnelsen till 'f�dslov�ndorna'.

Men tagen I eder till vara. Man skall d� draga eder inf�r domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och st�llas fram inf�r landsh�vdingar och konungar, f�r min skull, till ett vittnesb�rd f�r dem.

Men evangelium m�ste f�rst bliva predikat f�r alla folk.

N�r man nu f�r eder �stad och drager eder inf�r r�tta, s� g�ren eder icke f�rut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det m�n I tala. Ty det �r icke I som skolen tala, utan den helige Ande.

Och den ene brodern skall d� �verl�mna den andre till att d�das, ja ock fadern sitt barn; och barn skola s�tta sig upp mot sina f�r�ldrar och skola d�da dem.

Och I skolen bliva hatade av alla, f�r mitt namns skull. Men den som �r st�ndaktig intill �nden, han skall bliva fr�lst.

Men n�r I f�n se 'f�r�delsens styggelse' st� d�r han icke borde st� -- den som l�ser detta, han give akt d�rp� -- d� m� de som �ro i Judeen fly bort till bergen,

och den som �r p� taket m� icke stiga ned och g� in f�r att h�mta n�got ur sitt hus,

och den som �r ute p� marken m� icke v�nda tillbaka f�r att h�mta sin mantel.

Och ve de som �ro havande, eller som giva di p� den tiden!

Men bedjen att det icke m� ske om vintern.

Ty den tiden skall bliva 'en tid av vederm�da, s� sv�r att dess like icke har f�rekommit allt ifr�n v�rldens begynnelse, fr�n den tid d� Gud skapade v�rlden, intill nu', ej heller n�gonsin skall f�rekomma.

Och om Herren icke f�rkortade den tiden, s� skulle intet k�tt bliva fr�lst; men f�r de utvaldas skull, f�r de m�nniskors skull, som han har utvalt, har han f�rkortat den tiden.

Och om n�gon d� s�ger till eder: 'Se h�r �r Messias', eller: 'Se d�r �r han', s� tron det icke.

Ty m�nniskor som falskeligen s�ga sig vara Messias skola uppst�, s� ock falska profeter, och de skola g�ra tecken och under, f�r att, om m�jligt, f�rvilla de utvalda.

Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt f�rut.

Men p� den tiden, efter den vederm�dan, skall solen f�rm�rkas och m�nen upph�ra att giva sitt sken,

och stj�rnorna skola falla ifr�n himmelen, och makterna i himmelen skola b�va.

Och d� skall man f� se 'M�nniskosonen komma i skyarna' med stor makt och h�rlighet.

Och han skall d� s�nda ut sina �nglar och f�rsamla sina utvalda fr�n de fyra v�derstrecken, fr�n jordens �nda till himmelens �nda.

Ifr�n fikontr�det m�n I h�r h�mta en liknelse. N�r dess kvistar begynna att f� save och l�ven spricka ut, d� veten I att sommaren �r n�ra.

Likas�, n�r I sen detta ske, d� kunnen I ock veta att han �r n�ra och st�r f�r d�rren.

Sannerligen s�ger jag eder: Detta sl�kte skall icke f�rg�s, f�rr�n allt detta sker.

Himmel och jord skola f�rg�s, men mina ord skola icke f�rg�s.

Men om den dagen och den stunden vet ingen n�got, icke �nglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke n�r tiden �r inne.

S�som n�r en man reser utrikes och l�mnar sitt hus och giver sina tj�nare makt och myndighet d�r�ver, �t var och en hans s�rskilda syssla, och d�rvid ock bjuder portvaktaren att vaka.

likas� bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke n�r husets herre kommer, om han kommer p� aftonen eller vid midnattstiden eller i haneg�llet eller p� morgonen;

vaken, s� att han icke finner eder sovande, n�r han of�rt�nkt kommer.

Men vad jag s�ger till eder, det s�ger jag till alla: Vaken!�