Chapter 6

Och det h�nde sig p� en sabbat att han tog v�gen genom ett s�desf�lt; och hans l�rjungar ryckte av axen och gnuggade s�nder dem med h�nderna och �to.

D� sade n�gra av faris�erna; �Huru kunnen I g�ra vad som icke �r lovligt att g�ra p� sabbaten?

Jesus svarade och sade till dem: �Haven I icke l�st om det som David gjorde, n�r han sj�lv och de som f�ljde honom blevo hungriga:

huru han d� gick in i Guds hus och tog sk�debr�den och �t, och j�mv�l gav �t dem som f�ljde honom, fast�n det ju icke �r lovligt f�r andra �n allenast f�r pr�sterna att �ta s�dant br�d?�

D�refter sade han till dem: �M�nniskosonen �r herre �ver sabbaten.�

P� en annan sabbat h�nde sig att han gick in i synagogan och undervisade. D�r var d� en man vilkens h�gra hand var f�rvissnad.

Och de skriftl�rde och faris�erna vaktade p� honom, f�r att se om han botade n�gon p� sabbaten; de ville n�mligen finna n�got att anklaga honom f�r.

Men han f�rstod deras tankar och sade till mannen som hade den f�rvissnade handen: �St� upp, och tr�d fram.� D� stod han upp och tr�dde fram.

Sedan sade Jesus till dem: �Jag vill g�ra eder en fr�ga. Vilketdera �r lovligt p� sabbaten: att g�ra vad gott �r, eller att g�ra vad ont �r, att r�dda n�gons liv, eller att f�rg�ra det?�

Och han s�g sig omkring p� dem alla och sade till mannen: �R�ck ut din hand.� Och han gjorde s�; och hans hand blev frisk igen.

Men de blevo s�som ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna f�retaga sig mot Jesus.

S� h�nde sig p� den tiden att han gick �stad upp p� berget f�r att bedja; och han blev kvar d�r �ver natten i b�n till Gud.

Men n�r det blev dag, kallade han till sig sina l�rjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock ben�mnde apostlar:

Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus

och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren;

vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en f�rr�dare.

Dessa tog han nu med sig och steg �ter ned och stannade p� en j�mn plats; och en stor skara av hans l�rjungar var d�r f�rsamlad, s� ock en stor hop folk ifr�n hela Judeen och Jerusalem, och fr�n kuststr�ckan vid Tyrus och Sidon.

Dessa hade kommit f�r att h�ra honom och f�r att bliva botade fr�n sina sjukdomar. Och j�mv�l de som voro kvalda av orena andar blevo botade.

Och allt folket s�kte att f� r�ra vid honom, ty kraft gick ut ifr�n honom och botade alla.

Och han lyfte upp sina �gon och s�g p� sina l�rjungar och sade: �Saliga �ren I, som �ren fattiga, ty eder h�r Guds rike till.

Saliga �ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva m�ttade. Saliga �ren I, som nu gr�ten, ty I skolen le.

Saliga �ren I, n�r m�nniskorna f�r M�nniskosonens skull hata eder och f�rskjuta och sm�da eder och kasta bort edert namn s�som n�got ont.

Gl�djens p� den dagen, ja, springen upp av fr�jd, ty se, eder l�n �r stor i himmelen. P� samma satt gjorde ju deras f�der med profeterna.

Men ve eder, I som �ren rika, ty I haven f�tt ut eder hugnad!

Ve eder, som nu �ren m�tta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen s�rja och gr�ta!

Ve eder, n�r alla m�nniskor tala v�l om eder! P� samma s�tt gjorde ju deras fader i fr�ga om de falska profeterna.

Men till eder, som h�ren mig, s�ger jag: �lsken edra ov�nner, g�ren gott mot dem som hata eder,

v�lsignen dem som f�rbanna eder, bedjen f�r dem som f�ror�tta eder.

Om n�gon sl�r dig p� den ena kinden, s� h�ll ock fram den andra �t honom; och om n�gon tager manteln ifr�n dig, s� f�rv�gra honom icke heller livkl�dnaden.

Giv �t var och en som beder dig; och om n�gon tager ifr�n dig vad som �r ditt, s� kr�v det icke igen.

S�som I viljen att m�nniskorna skola g�ra mot eder, s� skolen I ock g�ra mot dem.

Om I �lsken dem som �lska eder, vad tack kunnen I f� d�rf�r? Ocks� syndare �lska ju dem av vilka de bliva �lskade.

Och om I g�ren gott mot dem som g�ra eder gott, vad tack kunnen I f� d�rf�r? Ocks� syndare g�ra ju detsamma.

Och om I l�nen �t dem av vilka I kunnen hoppas att sj�lva f� n�got, vad tack kunnen I f� d�rf�r? Ocks� syndare l�na ju �t syndare f�r att f� lika igen.

Nej, �lsken edra ov�nner, och g�ren gott och given l�n utan att hoppas p� n�gon geng�ld. D� skall eder l�n bliva stor, och d� skolen I vara den H�gstes barn; ty han �r mild mot de otacksamma och onda.

Varen barmh�rtiga, s�som eder Fader �r barmh�rtig.

D�men icke, s� skolen I icke bliva d�mda; f�rd�men icke, s� skolen I icke bliva f�rd�mda. F�rl�ten, och eder skall bliva f�rl�tet.

Given, och eder skall bliva givet. Ett gott m�tt, v�l packat, skakat och �verfl�dande, skall man giva eder i sk�tet; ty med det m�tt som I m�ten med skall ock m�tas �t eder igen.�

Han framst�llde ock f�r dem denna liknelse: �Kan v�l en blind leda en blind? Falla de icke d� b�da i gropen?

L�rjungen �r icke f�rmer �n sin m�stare; n�r n�gon bliver full�rd, s� bliver han allenast sin m�stare lik.

Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders �ga, men icke bliver varse bj�lken i ditt eget �ga?

Huru kan du s�ga till din broder: 'Broder, l�t mig taga ut grandet i ditt �ga', du som icke ser bj�lken i ditt eget �ga? Du skrymtare, tag f�rst ut bj�lken ur ditt eget �ga; d�refter m� du se till, att du kan tala ut grandet i din broders �ga.

Ty intet gott tr�d finnes, som b�r d�lig frukt, och lika litet finnes n�got d�ligt tr�d som b�r god frukt;

vart och ett tr�d k�nnes ju igen p� sin frukt. Icke h�mtar man v�l fikon ifr�n t�rnen, ej heller sk�rdar man vindruvor av t�rnbuskar.

En god m�nniska b�r ur sitt hj�rtas goda f�rr�d fram vad gott �r, och en ond m�nniska b�r ur sitt onda f�rr�d fram vad ont �r; ty vad hennes hj�rta �r fullt av, det talar hennes mun. --

Men varf�r ropen I till mig: 'Herre, Herre', och g�ren dock icke vad jag s�ger?

Var och en som kommer till mig och h�r mina ord och g�r efter dem, vem han �r lik, det skall jag visa eder.

Han �r lik en man som ville bygga ett hus och som d� gr�vde djupt och lade dess grund p� h�lleberget. N�r sedan �versv�mning kom, st�rtade sig vattenstr�mmen mot det huset, men den f�rm�dde dock icke skaka det, eftersom det var s� byggt.

Men den som h�r och icke g�r, han �r lik en man som byggde ett hus p� blotta jorden, utan att l�gga n�gon grund. Och vattenstr�mmen st�rtade sig emot det, och strax f�ll det samman, och det husets fall blev stort.�