Chapter 11

N�r han en g�ng uppeh�ll sig p� ett st�lle f�r att bedja och hade slutat sin b�n, sade en av hans l�rjungar till honom: �Herre, l�r oss att bedja, s�som ock Johannes l�rde sina l�rjungar.�

D� sade han till dem: �N�r I bedjen, skolen I s�ga s�: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;

v�rt dagliga br�d giv oss var dag;

och f�rl�t oss v�ra synder, ty ocks� vi f�rl�ta var och en som �r oss n�got skyldig; och inled oss icke i frestelse.'�

Ytterligare sade han till dem: �Om n�gon av eder har en v�n och mitt i natten kommer till denne och s�ger till honom: 'K�re v�n, l�na mig tre br�d;

ty en av mina v�nner har kommit resande till mig, och jag har intet att s�tta fram �t honom'

s� svarar kanske den andre inifr�n huset och s�ger: 'G�r mig icke omak; d�rren �r redan st�ngd, och b�de jag och mina barn hava g�tt till s�ngs; jag kan icke st� upp och g�ra dig n�got.'

Men jag s�ger eder: Om han �n icke, av det sk�let att han �r hans v�n, vill st� upp och giva honom n�got, s� kommer han likv�l, d�rf�r att den andre �r s� p�tr�ngande, att st� upp och giva honom s� mycket han beh�ver.

Likas� s�ger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; s�ken, och I skolen finna; klappen, och f�r eder skall varda uppl�tet.

Ty var och en som beder, han f�r; och den som s�ker, han finner; och f�r den som klappar skall varda uppl�tet.

Finnes bland eder n�gon fader, som n�r hans son beder honom om en fisk, i stallet f�r en fisk r�cker honom en orm,

eller som r�cker honom en skorpion, n�r han beder om ett �gg?

Om nu I, som �ren onda, f�rst�n att giva edra barn goda g�vor, huru mycket mer skall icke d� den himmelske Fadern giva helig ande �t dem som bedja honom!�

Och han drev ut en ond ande som var d�vstum. Och n�r den onde anden hade blivit utdriven, talade den d�vstumme; och folket f�rundrade sig.

Men n�gra av dem sade: �Det �r med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.�

Och n�gra andra ville s�tta honom p� prov och beg�rde av honom ett tecken fr�n himmelen.

Men han f�rstod deras tankar och sade till dem: �Vart rike som har kommit i strid med sig sj�lvt bliver f�r�tt, s� att hus faller p� hus.

Om nu Satan har kommit i strid med sig sj�lv, huru kan d� hans rike hava best�nd? I s�gen ju att det �r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.

Men om det �r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d� edra egna anh�ngare ut dem? De skola allts� vara edra domare.

Om det �ter �r med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, s� har ju Guds rike kommit till eder. --

N�r en stark man, fullt v�pnad, bevakar sin g�rd, d� �ro hans �godelar fredade.

Men om n�gon som �r starkare �n han angriper honom och �vervinner honom, s� tager denne ifr�n honom alla vapnen, som han f�rtr�stade p�, och skiftar ut bytet efter honom.

Den som icke �r med mig, han �r emot mig, och den som icke f�rsamlar med mig, han f�rskingrar.

N�r en oren ande har farit ut ur en m�nniska, vandrar han omkring i �kentrakter och s�ker efter ro. Men d� han icke finner n�gon, s�ger han: 'Jag vill v�nda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifr�n.'

Och n�r han kommer dit och finner det fejat och prytt,

d� g�r han �stad och tager med sig sju andra andar, som �ro v�rre �n han sj�lv, och de g� ditin och bo d�r; och s� bliver f�r den m�nniskan det sista v�rre �n det f�rsta.�

N�r han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin r�st och ropade till honom: �Saligt �r det moderssk�te som har burit dig, och de br�st som du har diat.�

Men han svarade: �Ja, saliga �r de som h�ra Guds ord och g�mma det.�

Men n�r folket str�mmade till tog han till orda och sade: �Detta sl�kte �r ett ont sl�kte Det beg�r ett tecken, men intet annat tecken skall givas det �n Jonas' tecken.

Ty s�som Jonas blev ett tecken f�r nineviterna, s� skall ock M�nniskosonen vara ett tecken f�r detta sl�kte.

Drottningen av S�derlandet skall vid domen tr�da fram tillsammans med detta sl�ktes m�n och bliva dem till dom. Ty hon kom fr�n jordens �nda f�r att h�ra Salomos visdom; och se, har �r vad som �r mer �n Salomo.

Ninevitiska m�n skola vid domen tr�da fram tillsammans med detta sl�kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b�ttring vid Jonas' predikan; och se, h�r �r vad som �r mer �n Jonas.

Ingen t�nder ett ljus och s�tter det p� en undang�md plats eller under sk�ppan, utan man s�tter det p� ljusstaken, f�r att de som komma in skola se skenet.

Ditt �ga �r kroppens lykta. N�r ditt �ga �r friskt, d� har ock hela din kropp ljus; men n�r det �r f�rd�rvat, d� �r ock din kropp h�ljd i m�rker.

Se d�rf�r till, att ljuset som du har i dig icke �r m�rker.

Om s� hela din kropp f�r ljus och icke har n�gon del h�ljd i m�rker, d� har den ljus i sin helhet, s�som n�r en lykta lyser dig med sitt klara sken.�

Under det att han s� talade, inbj�d en faris� honom till m�ltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.

Men n�r faris�en s�g att han icke tv�dde sig f�re m�ltiden, f�rundrade han sig.

D� sade Herren till honom: �I faris�er, I g�ren nu det yttre av b�garen och fatet rent, medan edert inre �r fullt av rofferi och ondska.

I d�rar, har icke han som har gjort det yttre ocks� gjort det inre?

Given fastmer s�som allmosa vad inuti k�rlet �r; f�rst d� bliver allt hos eder rent.

Men ve eder, I faris�er, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddv�xter, men icke akten p� r�tten och p� k�rleken till Gud! Det ena borden I g�ra, men icke underl�ta det andra.

Ve eder, I faris�er, som g�rna viljen sitta fr�mst i synagogorna och g�rna viljen bliva h�lsade p� torgen!

Ve eder, I som �ren lika gravar som ingen kan m�rka, och �ver vilka m�nniskorna g� fram utan att veta det!�

D� tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: �M�stare, n�r du s� talar, skymfar du ocks� oss.�

Han svarade: �Ja, ve ock eder, I lagkloke, som p� m�nniskorna l�ggen b�rdor, sv�ra att b�ra, men sj�lva icke viljen med ett enda finger r�ra vid de b�rdorna!

Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra f�der dr�pte!

S� b�ren I d� vittnesb�rd om edra f�ders g�rningar och gillen dem; ty om de dr�pte profeterna, s� byggen I upp deras gravar.

D�rf�r har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall s�nda till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dr�pa, och andra skola de f�rf�lja.

Och s� skall av detta sl�kte utkr�vas alla profeters blod, allt det som �r utgjutet fr�n v�rldens begynnelse,

�nda ifr�n Abels blod intill Sakarias' blod, hans som f�rgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag s�ger eder: Det skall utkr�vas av detta sl�kte.

Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Sj�lva haven I icke kommit ditin och f�r dem som ville komma dit haven I lagt hinder.�

N�r han inf�r allt folket sade detta till dem, blevo faris�erna och de lagkloke mycket f�rbittrade och g�vo sig i strid med honom om m�nga stycken;

de s�kte n�mligen efter tillf�lle att kunna anklaga honom.