Chapter 23

Och de stodo upp, hela hopen, och f�rde honom till Pilatus.

D�r begynte de anklaga honom och sade: �Vi hava funnit att denne man f�rleder v�rt folk och vill f�rhindra att man giver kejsaren skatt, och att han s�ger sig vara Messias, en konung.�

D� fr�gade Pilatus honom och sade: �r du judarnas konung?� Han svarade honom och sade: �Du s�ger det sj�lv.�

Men Pilatus sade till �verstepr�sterna och till folket: �Jag finner intet brottsligt hos denne man.�

D� blevo de �nnu ivrigare och sade: �Han uppviglar med sin l�ra folket i hela Judeen, allt ifr�n Galileen och �nda hit.�

N�r Pilatus h�rde detta, fr�gade han om mannen var fr�n Galileen.

Och d� han fick veta att han var fr�n det land som lydde under Herodes' v�lde, s�nde han honom bort till Herodes, som under dessa dalar ocks� var i Jerusalem.

N�r Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan l�ng tid velat se honom; han hade n�mligen h�rt talas om honom, och han hoppades nu att f� se honom g�ra n�got tecken.

Men fast�n han st�llde ganska m�nga fr�gor p� Jesus, svarade denne honom intet.

Och �verstepr�sterna och de skriftl�rde stodo d�r och anklagade honom h�ftigt.

Men Herodes och hans krigsfolk bem�tte honom med f�rakt och begabbade honom; och sedan de hade satt p� honom en lysande kl�dnad, s�nde de honom tillbaka till Pilatus.

Och Herodes och Pilatus blevo den dagen v�nner med varandra; F�rut hade n�mligen dem emellan r�tt ov�nskap.

Sedan kallade Pilatus tillhopa �verstepr�sterna och r�dsherrarna och folket

och sade till dem: �I haven f�rt till mig denne man och sagt att han f�rleder folket; och jag har nu i eder n�rvaro anst�llt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till n�got av det som I anklagen honom f�r.

Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju s�nt honom tillbaka till oss. I sen allts� att denne icke har gjort n�got som f�rtj�nar d�den.

D�rf�r vill jag giva honom l�s, medan jag har tuktat honom.�

D� skriade hela hopen och sade: �Hav bort denne, och giv oss Barabbas l�s.�

(Denne man hade blivit kastad i f�ngelse p� grund av ett upplopp, som hade �gt rum i staden, och f�r ett dr�ps skull.)

�ter talade Pilatus till dem, ty han �nskade att kunna giva Jesus l�s.

Men de ropade emot honom: �Korsf�st, korsf�st honom!�

D� talade han till dem f�r tredje g�ngen och fr�gade: �Vad ont har denne d� gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till n�got som f�rtj�nar d�den D�rf�r vill jag giva honom l�s, sedan jag har tuktat honom.�

Men de l�go �ver honom med h�ga rop och beg�rde att han skulle l�ta korsf�sta honom; och deras rop blevo honom �verm�ktiga.

D� d�mde Pilatus att s� skulle ske, som de beg�rde.

Och han l�sgav den man de beg�rde, den som hade blivit kastad i f�ngelse f�r upplopp och dr�p; men Jesus utl�mnade han, f�r att med honom skulle ske efter deras vilja.

N�r de sedan f�rde bort honom, fingo de fatt en man, Simon fr�n Cyrene, som kom utifr�n marken; p� honom lade de korset, f�r att han skulle b�ra det efter Jesus.

Men en stor hop folk f�ljde med honom, bland dem ocks� kvinnor som j�mrade sig och gr�to �ver honom.

D� v�nde Jesus sig om till dem och sade: �I Jerusalems d�ttrar, gr�ten icke �ver mig, utan gr�ten �ver eder sj�lva och �ver edra barn.

Ty se, den tid skall komma, d� man skall s�ga: 'Saliga �ro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava f�tt barn, och de br�st som icke hava givit di.'

D� skall man begynna s�ga till: bergen: 'Fallen �ver oss', och till h�jderna: 'Skylen oss.'

Ty om han g�r s� med det friska tr�det, vad skall icke d� ske med det torra!�

J�mv�l tv� andra, tv� og�rningsm�n, f�rdes ut f�r att avlivas tillika med honom.

Och n�r de hade kommit till den plats som kallades �Huvudskallen� korsf�ste de honom d�r, s� ock og�rningsm�nnen, den ene p� h�gra sidan och den andre p� v�nstra.

Men Jesus sade. �Fader, f�rl�t dem; ty de veta icke vad de g�ra. Och de delade hans kl�der mellan sig och kastade lott om dem. --

Men folket stod och s�g d�rp�. Och j�mv�l r�dsherrarna drevo g�ck med honom och sade: �Andra har han hj�lpt; nu m� han hj�lpa sig sj�lv, om han �r Guds Smorde, den utvalde.�

Ocks� krigsm�nnen gingo fram och begabbade honom och r�ckte honom �ttikvin

och sade: ��r du judarnas konung, s� hj�lp dig sj�lv.�

Men �ver honom hade man ock satt upp en �verskrift: �Denne �r judarnas konung.�

Och en av de og�rningsm�n som voro d�r upph�ngda sm�dade honom och sade: �Du �r ju Messias; hj�lp d� dig sj�lv och oss.�

D� tillr�ttavisade honom den andre och svarade och sade: �Fruktar icke heller du Gud, du som �r under samma dom?

Oss vederfares detta med all r�tt, ty vi lida vad v�ra g�rningar �ro v�rda, men denne man har intet ont gjort.�

Sedan sade han: �Jesus, t�nk p� mig, n�r du kommer i ditt rike.�

Han svarade honom: �Sannerligen s�ger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.�

Det var nu omkring sj�tte timmen; d� kom �ver hela landet ett m�rker, som varade �nda till nionde timmen,

i det att solen miste sitt sken. Och f�rl�ten i templet r�mnade mitt itu.

Och Jesus ropade med h�g r�st och sade: �Fader, i dina h�nder befaller jag min ande.� Och n�r han hade sagt detta, gav han upp andan.

Men n�r h�vitsmannen s�g vad som skedde, prisade han Gud och sade: �S� var d� denne verkligen en r�ttf�rdig man!�

Och n�r allt folket, de som hade kommit tillsammans f�r att se h�rp�, s�go vad som skedde, slogo de sig f�r br�stet och v�nde hem igen.

Men alla hans v�nner stodo p� avst�nd och s�go detta, bland dem ocks� n�gra kvinnor, de som hade f�ljt med honom fr�n Galileen.

Nu var d�r en r�dsherre, vi namn Josef, en god och r�ttf�rdig man,

som icke hade samtyckt till deras r�dslag och g�rning. Han var fr�n Arimatea, en stad i Judeen; och han v�ntade p� Guds rike.

Denne gick till Pilatus och utbad sig att f� Jesu kropp.

Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och d�r �nnu ingen hade varit lagd.

Det var d� tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing�.

Och de kvinnor, som med honom hade kommit fr�n Galileen, f�ljde efter och s�go graven och s�go huru hans kropp lades ned d�ri.

Sedan v�nde de hem igen och redde till v�lluktande kryddor och sm�rjelse; men p� sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.