Chapter 2

N�r sedan pingstdagen var inne, voro de alla f�rsamlade med varandra.

D� kom pl�tsligt fr�n himmelen ett d�n, s�som om en v�ldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset d�r de sutto.

Och tungor s�som av eld visade sig f�r dem och f�rdelade sig och satte sig p� dem, en p� var av dem.

Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungom�l, efter som Anden ingav dem att tala.

Nu bodde i Jerusalem fromma judiska m�n fr�n allahanda folk under himmelen.

Och n�r d�net h�rdes, f�rsamlade sig hela hopen, och en stor r�relse uppstod, ty var och en h�rde sitt eget tungom�l talas av dem.

Och de uppfylldes av h�pnad och f�rundran och sade: ��ro de icke galil�er, alla dessa som h�r tala?

Huru kommer det d� till, att var och en av oss h�r sitt eget modersm�l talas?

Vi m� vara parter eller meder eller elamiter, vi m� hava v�rt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,

i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, �t Cyrene till, eller vara hitflyttade fr�mlingar fr�n Rom,

vi m� vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla h�ra vi dem p� v�ra egna tungom�l tala om Guds v�ldiga g�rningar.�

S� uppfylldes de alla av h�pnad och visste icke vad de skulle t�nka. Och de sade, den ene till den andre: �Vad kan detta betyda?�

Men somliga drevo g�ck med dem och sade: �De �ro fulla av s�tt vin.�

D� tr�dde Petrus fram, j�mte de elva, och hov upp sin r�st och talade till dem: �I judiske m�n och I alla Jerusalems inv�nare, detta m�n I veta, och lyssnen nu till mina ord:

Det �r icke s� som I menen, att dessa �ro druckna; det �r ju blott tredje timmen p� dagen.

Nej, h�r uppfylles det som �r sagt genom profeten Joel:

'Och det skall ske i de yttersta dagarna, s�ger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande �ver allt k�tt, och edra s�ner och edra d�ttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla m�n skola hava dr�mmar;

ja, �ver mina tj�nare och mina tj�narinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.

Och jag skall l�ta undertecken synas uppe p� himmelen och tecken nere p� jorden: blod och eld och r�kmoln.

Solen skall v�ndas i m�rker och m�nen i blod, f�rr�n Herrens dag kommer, den stora och h�rliga.

Och det skall ske att var och en som �kallar Herrens namn, han skall varda fr�lst.'

I m�n av Israel, h�ren dessa ord: Jesus fr�n Nasaret, en man som inf�r eder fick vittnesb�rd av Gud genom kraftg�rningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, s�som I sj�lva veten,

denne som blev given i edert v�ld, enligt vad Gud i sitt r�dslut och sin f�rsyn hade best�mt, honom haven I genom m�n som icke veta av lagen l�tit fastnagla vid korset och d�da.

Men Gud gjorde en �nde p� d�dens v�nda och l�t honom uppst�, eftersom det icke var m�jligt att han skulle kunna beh�llas av d�den.

Ty David s�ger med tanke p� honom: 'Jag har haft Herren f�r mina �gon alltid, ja, han �r p� min h�gra sida, f�r att jag icke skall vackla.

F�rdenskull gl�der sig mitt hj�rta, och min tunga fr�jdar sig, och j�mv�l min kropp f�r vila med en f�rhoppning:

den, att du icke skall l�mna min sj�l �t d�dsriket och icke l�ta din Helige se f�rg�ngelse.

Du har kungjort mig livets v�gar; du skall uppfylla mig med gl�dje inf�r ditt ansikte.'

Mina br�der, jag kan v�l fritt s�ga till eder om v�r stamfader David att han �r b�de d�d och begraven; hans grav finnes ju ibland oss �nnu i dag.

Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt s�tta en konung p� hans tron',

d�rf�r f�ruts�g han att Messias skulle uppst�, och talade d�rom och sade att Messias icke skulle l�mnas �t d�dsriket, och att hans kropp icke skulle se f�rg�ngelse.

Denne -- Jesus -- har nu Gud l�tit uppst�; d�rom kunna vi alla vittna.

Och sedan han genom Guds h�gra hand har blivit upph�jd och av Fadern undf�tt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I h�r sen och h�ren.

Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer s�ger han sj�lv: 'Herren sade till min herre: S�tt dig p� min h�gra sida,

till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.

S� m� nu hela Israels hus veta och vara f�rvissat om att denne Jesus som I haven korsf�st, honom har Gud gjort b�de till Herre och till Messias.�

N�r de h�rde detta, k�nde de ett styng i hj�rtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: �Br�der, vad skola vi g�ra?�

Petrus svarade dem: �G�ren b�ttring, och l�ten alla d�pa eder i Jesu Kristi namn till edra synders f�rl�telse; d� skolen I s�som g�va undf� den helige Ande.

Ty eder g�ller l�ftet och edra barn, j�mv�l alla dem som �ro i fj�rran, s� m�nga som Herren, v�r Gud, kallar.�

Ocks� med m�nga andra ord bad och f�rmanade han dem, i det han sade: �L�ten fr�lsa eder fr�n detta vr�nga sl�kte.�

De som d� togo emot hans ort l�to d�pa sig; och s� �kades f�rsamlingen p� den dagen med vid pass tre tusen personer.

Och dessa h�llo fast vid apostlarnas undervisning och br�dragemenskapen, vid br�dsbrytelsen och b�nerna.

Och fruktan kom �ver var och en; och m�nga under och tecken gjordes genom apostlarna.

Men alla de som trodde h�llo sig tillsammans och hade allting gemensamt;

de s�lde sina jordagods och vad de eljest �gde och delade med sig d�rav �t alla, eftersom var och en beh�vde.

Och st�ndigt, var dag, voro de endr�ktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen br�to de br�d och �to med fr�jd och i hj�rtats enfald, och lovade Gud.

Och allt folket vad dem v�l bev�get. Och Herren �kade f�rsamlingen, dag efter dag, med dem som l�to sig fr�lsas.