Chapter 5

Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira s�lde ett jordagods,

och han tog d�rvid, med sin hustrus vetskap, undan n�got av betalningen d�rf�r; allenast en del bar han fram och lade f�r apostlarnas f�tter.

D� sade Petrus: �Ananias, varf�r har Satan f�tt uppfylla ditt hj�rta, s� att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan n�got av betalningen f�r jordstycket?

Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och n�r det var s�lt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du f� n�got s�dant i sinnet? Du har ljugit, icke f�r m�nniskor, utan f�r Gud.�

N�r Ananias h�rde dessa ord, f�ll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom �ver alla som h�rde detta.

Och de yngre m�nnen stodo upp och h�ljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.

Vid pass tre timmar d�refter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.

Petrus sade d� till henne: �S�g mig, var det f�r den summan I s�lden jordstycket?� Hon svarade: �Ja, f�r den summan.�

D� sade Petrus till henne: �Huru kunden I vilja komma �verens om att fresta Herrens Ande? Se, h�rutanf�r d�rren h�ras nu fotstegen av de m�n som hava begravt din man; och de skola b�ra ut ocks� dig.�

Och strax f�ll hon ned vid hans f�tter och gav upp andan; och n�r de unge m�nnen kommo in, funno de henne d�d. De buro d� ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.

Och stor fruktan kom �ver hela f�rsamlingen och �ver alla andra som h�rde detta.

Och genom apostlarna gjordes m�nga tecken och under bland folket; och de h�llo sig alla endr�ktigt tillsammans i Salomos pelarg�ng.

Av de andra dristade sig ingen att n�rma sig dem, men folket h�ll dem i �ra.

Och �nnu flera trodde och sl�to sig till Herren, hela skaror av b�de m�n och kvinnor.

Ja, man bar de sjuka ut p� gatorna och lade dem p� b�rar och i s�ngar, f�r att, n�r Petrus kom g�ende, �tminstone hans skugga m�tte falla p� n�gon av dem.

Och j�mv�l fr�n st�derna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och f�rde med sig sjuka och s�dana som voro pl�gade av orena andar; och alla blevo botade.

D� stod �verstepr�sten upp och alla som h�llo med honom -- de som h�rde till sadduc�ernas parti -- och de uppfylldes av nit�lskan

och l�to gripa apostlarna och s�tta dem i allm�nt h�kte.

Men en Herrens �ngel �ppnade om natten f�ngelsets portar och f�rde ut dem och sade:

�G�n �stad och tr�den upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.�

N�r de hade h�rt detta, gingo de inemot dagbr�ckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo �verstepr�sten och de som h�llo med honom och sammankallade Stora r�det, alla Israels barns �ldste. D�refter s�nde de �stad till f�ngelset f�r att h�mta dem.

Men n�r r�ttstj�narna kommo dit, funno de dem icke i f�ngelset. De v�nde d� tillbaka och omtalade detta

och sade: �F�ngelset funno vi st�ngt med all omsorg och v�ktarna st�ende utanf�r portarna, men d� vi �ppnade, funno vi ingen d�rinne.�

N�r tempelvaktens bef�lhavare och �verstepr�sterna h�rde detta, visst de icke vad de skulle t�nka d�rom, eller vad som skulle bliva av detta.

D� kom n�gon och ber�ttade f�r den: �De m�n som I haven insatt i f�ngelset, de st� nu i helgedomen och undervisa folket.�

Bef�lhavaren gick d� med r�ttstj�narna �stad och h�mtade dem; dock brukade de icke v�ld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.

Och sedan de hade h�mtat dem, f�rde de dem fram inf�r Stora r�det. Och �verstepr�sten anst�llde f�rh�r med dem

och sade: �Vi hava ju allvarligen f�rbjudit eder att undervisa i det namnet, och likv�l haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu l�ta den mannens blod komma �ver oss.�

Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: �Man m�ste lyda Gud mer �n m�nniskor.

V�ra f�ders Gud har uppv�ckt Jesus, som I haden upph�ngt p� tr� och d�dat.

Och Gud har med sin h�gra hand upph�jt honom till en h�vding och fr�lsare, f�r att �t Israel f�rl�na b�ttring och syndernas f�rl�telse.

Om allt detta kunna vi sj�lva vittna, s� ock den helige Ande, vilken Gud har givit �t dem som �ro honom lydiga.�

N�r de h�rde detta, blevo de mycket f�rbittrade och ville d�da dem.

Men en faris�, en lagl�rare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod d� upp i R�det och tillsade att man f�r en kort stund skulle f�ra ut m�nnen.

Sedan sade han till de andra: �I m�n av Israel, sen eder f�r vad I t�nken g�ra med dessa m�n.

F�r en tid sedan upptr�dde ju Teudas och gav sig ut f�r att n�got vara, och till honom sl�t sig en hop av vid pass fyra hundra m�n. Och han blev d�dad, och alla som hade trott p� honom f�rskingrades och blevo till intet.

Efter honom upptr�dde Judas fr�n Galileen, vid den tid d� skattskrivningen p�gick; denne f�rledde en hop folk till avfall, s� att de f�ljde honom. Ocks� han f�rgicks, och alla som hade trott p� honom blevo f�rskingrade.

Och nu s�ger jag eder: Befatten eder icke med dessa m�n, utan l�ten dem vara; ty skulle detta vara ett r�dslag eller ett verk av m�nniskor, s� kommer det att sl�s ned;

men �r det av Gud, s� kunnen I icke sl� ned dessa m�n. Sen till, att I icke m�n befinnas strida mot Gud sj�lv.�

Och de lydde hans r�d; de kallade in apostlarna, och sedan de hade l�tit gissla dem, f�rbj�do de dem att tala i Jesu namn och l�to dem d�refter g�.

Och de gingo ut fr�n r�dsf�rsamlingen, glada �ver att de hade aktats v�rdiga att lida sm�lek f�r det namnets skull.

Och de upph�rde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och f�rkunna evangelium om Kristus Jesus.