Chapter 6

Vid denna tid, d� nu l�rjungarnas antal f�r�kades, begynte de grekiska judarna knorra mot de inf�dda hebr�erna �ver att deras �nkor blevo f�rbisedda vid den dagliga utdelningen.

D� sammankallade de tolv hela l�rjungaskaran och sade: �Det �r icke tillb�rligt att vi f�rsumma Guds ord f�r att g�ra tj�nst vid borden.

S� utsen nu bland eder, I br�der, sju m�n som hava gott vittnesb�rd om sig och �ro fulla av ande och vishet, m�n som vi kunna s�tta till att sk�ta denna syssla.

Vi skola d� helt f� �gna oss �t b�nen och �t ordets tj�nst.�

Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt fr�n Antiokia.

Dem l�to de tr�da fram f�r apostlarna, och dessa b�do och lade h�nderna p� dem.

Och Guds ord hade framg�ng, och l�rjungarnas antal f�r�kades mycket i Jerusalem; och en stor hop av pr�sterna blevo lydiga och trodde.

Och Stefanus var full av n�d och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.

Men av dem som h�rde till den synagoga som kallades �De frigivnes och cyren�ernas och alexandrinernas synagoga�, s� ock av dem som voro fr�n Cilicien och provinsen Asien, stodo n�gra upp f�r att disputera med Stefanus.

Dock f�rm�dde de icke st� emot den vishet och den ande som h�r talade.

D� skaffade de n�gra m�n som f�reg�vo att de hade h�rt honom tala h�diska ord mot Moses och mot Gud.

De uppeggade s� folket och de �ldste och de skriftl�rde och �verf�llo honom och grepo honom och f�rde honom inf�r Stora r�det.

D�r l�to de falska vittnen tr�da fram, vilka sade: �Denne man upph�r icke att tala mot v�r heliga plats och mot lagen.

Ty vi hava h�rt honom s�ga att Jesus, han fr�n Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och f�r�ndra de stadgar som Moses har givit oss.�

D� nu alla som sutto i R�det f�ste sina �gon p� honom, syntes dem hans ansikte vara s�som en �ngels ansikte.