Chapter 8

Och j�mv�l Saulus hade gillat att man d�dade honom. Apostlag�rningarna, 8 Kapitlet F�rf�ljelse mot f�rsamlingen i Jerusalem. Evangelium predikat i Samarien. Trollkarlen Simon. En etiopisk hovmans dop. Samma dag utbr�t en sv�r f�rf�ljelse mot f�rsamlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda �ver Judeens och Samariens landsbygd.

N�gra fromma m�n begrovo dock Stefanus och h�llo en stor d�dsklagan efter honom.

Saulus �ter for v�ldsamt fram mot f�rsamlingen; han gick omkring i husen och drog fram m�n och kvinnor och l�t s�tta dem i f�ngelse.

Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och f�rkunnade evangelii ord.

Och Filippus kom s� ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus f�r folket d�r.

Och n�r de h�rde Filippus och s�go de tecken som han gjorde, aktade de endr�ktigt p� det som han talade.

Ty fr�n m�nga som voro besatta av orena andar foro andarna ut under h�ga rop, och m�nga lama och of�rdiga blevo botade.

Och det blev stor gl�dje i den staden.

Nu var d�r i staden f�re honom en man vid namn Simon, som hade �vat trolldom, s� att han hade slagit det samaritiska folket med h�pnad, och som sade sig vara n�got stort.

Till honom h�llo sig alla, b�de sm� och stora, och sade: �Denne �r vad man kallar 'Guds stora kraft.'�

Och de h�llo sig till honom, d�rf�r att han genom sina trollkonster under ganska l�ng tid hade slagit dem med h�pnad.

Men nu, d� de satte tro till Filippus, som f�rkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, l�to de d�pa sig, b�de m�n och kvinnor.

Ja, Simon sj�lv kom till tro; och sedan han hade blivit d�pt, h�ll han sig st�ndigt till Filippus. Och n�r han s�g de stora tecken och kraftg�rningar som denne gjorde, betogs han av h�pnad.

D� nu apostlarna i Jerusalem fingo h�ra att Samarien hade tagit emot Guds ord, s�nde de dit Petrus och Johannes.

Och n�r dessa kommo ditned, b�do de f�r dem, att de m�tte undf� helig ande;

ty helig ande hade �nnu icke fallit p� n�gon av dem, utan de voro allenast d�pta i Herren Jesu namn.

De lade d� h�nderna p� dem, och de undfingo helig ande.

N�r d� Simon s�g att det var genom apostlarnas handp�l�ggning som Anden blev given, bj�d han dem penningar

och sade: �Given ock mig den makten, s� att var och en som jag l�gger h�nderna p� undf�r helig ande.�

D� sade Petrus till honom: �M� dina penningar med dig sj�lv g� i f�rd�rvet, eftersom du menar att Guds g�va kan k�pas f�r penningar.

Du har ingen del eller lott i det som h�r �r fr�ga om, ty ditt hj�rta �r icke r�ttsinnigt inf�r Gud.

G�r f�rdenskull b�ttring och upph�r med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppst�tt i ditt hj�rta m�, om m�jligt �r, bliva dig f�rl�ten.

Ty jag ser att du �r f�rgiftad av ondska och f�ngen i or�ttf�rdighetens bojor.�

D� svarade Simon och sade: �Bedjen I till Herren f�r mig, att intet av det som I haven sagt m� komma �ver mig.�

Och sedan de hade framburit sitt vittnesb�rd och talat Herrens ord, beg�vo de sig tillbaka till Jerusalem och f�rkunnade d�rvid evangelium i m�nga samaritiska byar.

Men en Herrens �ngel talade till Filippus och sade: �St� upp och begiv dig vid middagstiden ut p� den v�g som leder ned fr�n Jerusalem till Gasa; den �r tom p� folk.�

D� stod han upp och begav sig �stad. Och se, en etiopisk man for d�r fram, en hovman som var en m�ktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt �ver hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem f�r att d�r tillbedja,

men var nu stadd p� hemv�gen och satt i sin vagn och l�ste profeten Esaias.

D� sade Anden till Filippus: �G� fram och n�rma dig till denna vagn.�

Filippus skyndade fram och h�rde att han l�ste profeten Esaias. D� fr�gade han: �F�rst�r du vad du l�ser?�

Han svarade: �Huru skulle jag v�l kunna f�rst� det, om ingen v�gleder mig?� Och han bad Filippus stiga upp och s�tta sig bredvid honom.

Men det st�lle i skriften som han l�ste var detta: �S�som ett f�r f�rdes han bort till att slaktas; och s�som ett lamm som �r tyst inf�r den som klipper det, s� �ppnade han icke sin mun.

Genom hans f�rnedring blev hans dom borttagen. Vem kan r�kna hans sl�kte? Ty hans liv ryckes undan fr�n jorden.�

Och hovmannen fr�gade Filippus och sade: �Jag beder dig, s�g mig om vilken profeten talar detta, om sig sj�lv eller om n�gon annan?�

D� �ppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och f�rkunnade f�r honom evangelium om Jesus.

Och medan de f�rdades v�gen fram, kommo de till ett vatten. D� sade hovmannen: �Se, h�r finnes vatten. Vad hindrar att jag d�pes?�

Och han l�t vagnen stanna; och de stego b�da ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han d�pte honom.

Men n�r de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen s�g honom icke mer, d� han nu glad fortsatte sin f�rd.

Men Filippus blev efter�t sedd i Asdod. D�refter vandrade han omkring och f�rkunnade evangelium i alla st�der, till dess han kom till Cesarea.