Chapter 26

Agrippa sade nu till Paulus: �Det tillst�djes dig att tala f�r din sak.� D� r�ckte Paulus ut handen och talade s� till sitt f�rsvar:

�Jag skattar mig lycklig att jag, i fr�ga om allt det som judarna anklaga mig f�r, i dag skall f�rsvara mig inf�r dig, konung Agrippa,

som s� v�l k�nner judarnas alla stadgar och tvistefr�gor. D�rf�r beder jag dig h�ra mig med t�lamod.

Hurudant mitt liv allt ifr�n ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju fr�n tidiga �r framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.

Och sedan l�ng tid tillbaka k�nna de om mig -- s�framt de nu vilja tillst� det -- att jag har tillh�rt det str�ngaste partiet i v�r gudsdyrkan och levat s�som faris�.

Och nu st�r jag h�r till r�tta f�r v�rt hopp om det som Gud har lovat v�ra f�der,

det vartill ock v�ra tolv stammar, under det de tj�na Gud med iver b�de natt och dag, hoppas att n� fram. F�r det hoppets skull, o konung, �r jag anklagad av judarna.

Varf�r h�lles det d� bland eder f�r otroligt att Gud uppv�cker d�da?

Jag f�r min del menade allts� att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasar�ens, namn;

s� gjorde jag ock i Jerusalem. Och m�nga av de heliga insp�rrade jag i f�ngelse, sedan jag av �verstepr�sterna hade f�tt fullmakt d�rtill; och n�r man ville d�da dem, r�stade ock jag d�rf�r.

Och �verallt i synagogorna f�rs�kte jag, g�ng p� g�ng, att genom straff tvinga dem till h�delse. I mitt raseri mot dem gick jag s� l�ngt, att jag f�rf�ljde dem till och med �nda in i utl�ndska st�der.

N�r jag nu i detta �rende var p� v�g till Damaskus, med fullmakt och uppdrag fr�n �verstepr�sterna,

fick jag under min f�rd, o konung, mitt p� dagen se ett sken fr�n himmelen, klarare �n solens glans, kringstr�la mig och mina f�ljeslagare.

Och vi f�llo alla ned till jorden, och jag h�rde d� en r�st s�ga till mig p� hebreiska: 'Saul, Saul, varf�r f�rf�ljer du mig'? Det �r dig sv�rt att spj�rna mot udden.'

D� sade jag: 'Vem �r du, Herre?' Herren svarade: 'Jag �r Jesus, den som du f�rf�ljer.

Men res dig upp och st� p� dina f�tter; ty d�rf�r har jag visat mig f�r dig, att jag har velat utse dig till en tj�nare och ett vittne, som skall vittna b�de om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig f�r dig.

Och jag skall r�dda dig s�v�l fr�n ditt eget folk som fr�n hedningarna. Ty till dem s�nder jag dig,

f�r att du skall �ppna deras �gon, s� att de omv�nda sig fr�n m�rkret till ljuset, och fr�n Satans makt till Gud, p� det att de m�, genom tron p� mig, undf� syndernas f�rl�telse och f� sin lott bland dem som �ro helgade.'

S� blev jag d�, konung Agrippa, icke oh�rsam mot den himmelska synen,

utan predikade f�rst f�r dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan �ver hela judiska landet och f�r hedningarna, att de skulle g�ra b�ttring och omv�nda sig till Gud och g�ra s�dana g�rningar som tillh�ra b�ttringen.

F�r denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och f�rs�kte att d�da mig.

Genom den hj�lp som jag har undf�tt av Gud st�r jag allts� �nnu i dag s�som ett vittne inf�r b�de sm� och stora; och jag s�ger intet annat, �n vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,

n�mligen att Messias skulle lida och, s�som f�rstlingen av dem som uppst� fr�n de d�da, b�ra budskap om ljuset, s�v�l till v�rt eget folk som till hedningarna.�

N�r han p� detta satt f�rsvarade sig, utropade Festus: �Du �r fr�n dina sinnen, Paulus; den myckna l�rdomen g�r dig f�rryckt.�

Men Paulus svarade: �Jag �r icke fr�n mina sinnen, �dle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.

Konungen k�nner v�l till dessa ting; d�rf�r talar jag ocks� frimodigt inf�r honom. Ty jag kan icke tro att n�got av detta �r honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i n�gon undang�md vr�.

Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.�

D� sade Agrippa till Paulus: �F�ga fattas att du �vertalar mig och g�r mig till kristen.�

Paulus svarade: �Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag �nska inf�r Gud att icke allenast du, utan alla som i dag h�ra mig, m�tte bliva s�dana som jag �r, dock med undantag av dessa bojor.�

D�refter stod konungen upp, och med honom landsh�vdingen och Bernice och de som sutto d�r tillsammans med dem.

Och n�r de gingo d�rifr�n, talade de med varandra och sade: �Den mannen har icke gjort n�got som f�rtj�nar d�d eller f�ngelse.�

Och Agrippa sade till Festus: �Denne man hade v�l kunnat frigivas, om han icke hade v�djat till kejsaren.�