Chapter 8

Vi vilja meddela eder, k�re br�der, huru Guds n�d har verkat i Macedoniens f�rsamlingar.

Fast�n de hava varit pr�vade av sv�r n�d, har deras �verfl�dande gl�dje, mitt under deras djupa fattigdom, s� fl�dat �ver, att de av gott hj�rta hava givit rikliga g�vor.

Ty de hava givit efter sin f�rm�ga, ja, �ver sin f�rm�ga, och det sj�lvmant; d�rom kan jag vittna.

Mycket entr�get b�do de oss om den ynnesten att f� vara med om underst�det �t de heliga.

Och de g�vo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig sj�lva g�vo de, f�rst och fr�mst �t Herren, och s� �t oss, genom Guds vilja.

S� kunde vi uppmana Titus att han skulle forts�tta s�som han hade begynt och f�ra j�mv�l detta k�rleksverk bland eder till fullbordan.

Ja, d� I nu utm�rken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsk�ns nit, i k�rlek, den k�rlek som av eder har blivit oss bevisad, s� m�n I se till, att I ocks� utm�rken eder i detta k�rleksverk.

Detta s�ger jag dock icke s�som en befallning, utan d�rf�r att jag, genom att framh�lla andras nit, vill pr�va om ocks� eder k�rlek �r �kta.

I k�nnen ju v�r Herres, Jesu Kristi, n�d, huru han, som var rik, likv�l blev fattig f�r eder skull, p� det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.

Det �r allenast ett r�d som jag h�rmed giver. Ty detta kan vara nyttigt f�r eder. I voren ju f�re de andra -- redan under f�rra �ret -- icke allenast n�r det g�llde att s�tta saken i verket, utan till och med n�r det g�llde att besluta sig f�r den.

Fullborden nu ock edert verk, s� att I, som voren s� villiga att besluta det, j�mv�l, i m�n av edra tillg�ngar, f�ren det till fullbordan.

Ty om den goda viljan �r f�r handen, s� bliver den v�lbehaglig med de tillg�ngar den har och bed�mes ej efter vad den icke har.

Ty meningen �r icke att andra skola hava l�ttnad och I sj�lva lida n�d. Nej, en utj�mning skall ske,

s� att edert �verfl�d denna g�ng kommer deras brist till hj�lp, f�r att en annan g�ng deras �verfl�d skall komma eder brist till hj�lp. S� skall en utj�mning ske,

efter skriftens ord: �Den som hade samlat mycket hade intet till �verlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.�

Gud vare tack, som ocks� i Titus' hj�rta ingiver samma nit f�r eder.

Ty han mottog villigt v�r uppmaning; ja, han var s� nitisk, att han nu sj�lvmant far �stad till eder.

Med honom s�nda vi ock h�r en broder som i alla v�ra f�rsamlingar prisas f�r sitt nit om evangelium;

dessutom har han ock av f�rsamlingarna blivit utvald att vara v�r f�ljeslagare, n�r vi skola begiva oss �stad med den k�rleksg�va som nu genom v�r f�rsorg kommer till st�nd, Herren till �ra och s�som ett vittnesb�rd om v�r goda vilja.

D�rmed vilja vi f�rebygga att man talar illa om oss, i vad som r�r det rikliga sammanskott som nu genom v�r f�rsorg kommer till st�nd.

Ty vi vinnl�gga oss om vad som �r gott icke allenast inf�r Herren, utan ock inf�r m�nniskor.

J�mte dessa s�nda vi en annan av v�ra br�der, vilkens nit vi ofta och i m�nga stycken hava funnit h�lla provet, och som nu p� grund av sin stora tillit till eder �r �nnu mycket mer nitisk.

Om jag nu har anbefallt Titus, s� m�n I besinna att han �r min medbroder och min medarbetare till edert b�sta; och om jag har skrivit om andra v�ra br�der, s� m�n I besinna att de �ro f�rsamlingss�ndebud och Kristi �ra.

Given allts� inf�r f�rsamlingarna bevis p� eder k�rlek, och d�rmed ocks� p� sanningen av det som vi inf�r dem hava sagt till eder ber�mmelse.